Att synas utan att verka ser enkelt ut på håll

20140617-155657-57417964.jpg
Detta är Kallhäll i luddig grymning vid 03:30. Vid sjurycket var jag sedan uppe och tog mig bussledes till Jakobsbergs Folktandvård, satte mig tillrätta i tandläkarstolen, konstaterade att det läskembargo jag haft hängande över mig sedan ett lynnigt nyårslöfte 2012 givit resultat, skrapade lite järnmalm från underkäken, lämnade efter tio effektiva minuter och åkte tillbaka och sov.
Till klockan två på eftermiddagen.
(Vad gör tandläkarna när de inte har sin mottagningstid? Eftersom de bara tar emot patienter mellan 07 och 09 så lämnar det en del timmar till andra aktiviteter; är det då de sitter och funderar på vilka tandkrämsmärken de ska sponsra med sin rekommendation?)
(Varför är det alltid bara 8 av 10 tandläkare som rekommenderar alla marknadens tandkrämer? Vilka är dessa två anarkister i tandkrämsjuryn som år efter år vägrar tumma på sin integritet? Det borde ju vara fritt fram för Aquafresh och Sensodyne att själva välja frågans kriterium för att nå upp till en tio-av-tio-rekommendation; typ omformulera frågan till ”är det att rekommendera att använda Aquafresh istället för att dagligen gnugga tänder och tandkött med en handfull matjord innehållande små flisor av gnejs?”)
Och nu sitter jag, efter att detta utkast* legat och pyrt sedan i eftermiddags, på nattbussen hem efter att ha på nytt lajvgynnat mig igenom tre VM-matcher.
*= Tänk om någon myndighet fått nys om Pirkt.se:s bloggutkastsförråd; det hade utmynnat i filmiska scener där armébeväpnade styrkor slagit in dörren samtidigt som jag låst in mig på toaletten och förgäves försökt spola ner min Macbook.
En kollega visade mig ikväll en bakdörr som ledde till en undangömd kaffebryggare; en dubbelpipig historia utan manual som tyvärr visade sig fullständigt otämjbar. Men vi tog oss steg för steg närmre ett drickbart kaffe och lagom till midnattsmötet Ryssland–Sydkorea kunde jag sätta i mig en lika habil som behövlig ++-kopp.
Imorgon gör jag mitt sista pass för skiftet; sedan väntar midsommarfirande i en stuga i Jämtland. Sällskapet jag åker med hänvisar bara till att de ska åka till ”Norrland” och det kan väl få passera; men jag försöker få folk att precisera sig då jag på sistone har märkt av vissa direkt norrofobiska strömningar inom denna snart midsommarfirande grupp. Under en frågesport där ”knytpunkten mellan Norge, Finland och Sverige längst upp i landet” eftersöktes så svarade en i herrskapet ”Åre”.
Typiskt svealänningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...