Det är tyvärr ganska långt mellan gångerna, men i går nyttjade jag till fullo faktumet att jag inte längre bor i Sundsvall.
Säga vad man vill om Stockholm, men man måste gilla att ett band som Kitok – Magnus Ekelunds nya skrik-street-projekt – kan ha en releasefest för sin nya skiva ”Paradise Jokkmokk” på en helt vanlig tisdag.
Det måste man faktiskt gilla med den här staden. Och det måste man faktiskt försöka utnyttja: att det här finns annat att göra av sina tisdagar än att sitta med näbben över en kasslergratäng, till tonerna av Hjärnkontoret.
Vi är nattdjur
Vi vet hur man slåss
Och ska vi brinna i kväll
Ska ni brinna med oss
Sedan finns det ju tyvärr folk som gärna vill belysa att bakom den här fina fasaden så är Stockholm egentligen en stad där Kitok har sin releasefest på en onsdag. Folk som också vill nämna att det ofta kan vila en viss sorglighet över en 24-åring som sätter i sig tre-fyra burköl hemma hos en god vän (som tidigare kallades ”Sigge” men som vid Stockholmsflytten började luta sig fram och väsa ”kalla mig ’Sinne’ istället” i min örongipa) innan de båda får vända i dörren på Södra Teatern då samme vän helt sonika tittat fel på datumet och att man, lite lätt i luven, får sätta sig på Bålsta-pendeln hemöver redan vid halv-tio-rycket.
Men dessa bittra individer, som påpekar detta obetydliga faktum, kommer alltid att finnas.