Det här är Jesper Caron. Han har en bakgrund som musikalartist och hade en gång en hit med låten Sameflickans Jojk (banbrytande i den smala genren ”dålig Wille Crafoord”). Nu är Jesper föreläsare, inspiratör, ”humörtränare” och inte minst grundare av den omåttligt populära Facebook-sidan ”Framsteg”.
I dessa tider av likes och delningar tänkte jag att vi gemensamt skulle ta en titt på denne virale individ och hans muntra utrop i etern.
 
Först: över 118 000 människor gillar ”Framsteg” på Facebook. Antalet människor som valt att gilla sidan är, exempelvis, fem gånger fler än de som valt att gilla Ulf Lundell och 20 000 fler än de som gillar tidningshuset Expressen.
Jeppe Caron är stor på riktigt, och han har sakta men säkert byggt sig ett oerhört värdefullt varumärke i 2015 års allra viktigaste plattform: de sociala medierna. Och det gör man inte bara i en handvändning; det krävs en knivskarp skicklighet för att göra likes, locka delningar och driva trafik i de sociala medierna. Aftonbladet har handplockat snart hela Nyheter24:s stab för att viralisera hela tidningshuset och börjar så sakteliga se resultat med sidor som ”Lajkat” (82 000 gillningar, bara 26 000 färre än Jeppe Carons egendrivna sida ”Framsteg”).
Så jag tänkte vi skulle skärskåda vad det egentligen är som Jesper Caron gör rätt i detta nådens medieår 2015.
Nedan ser vi vad som får räknas som Jesper Carons snittinlägg på ”Framsteg”, skulle jag vilja påstå, efter att bedrivit rigorösa efterforskningar på sidan:

Den påpasslige noterar att denna enkla Facebook-uppmaning har lyckats skopa åt sig inte mindre än 2 858 likes och hela 770 delningar.
För 770 individer har det således inte räckt med att klicka på ”gilla”-knappen för att visa sin uppskattning – utan de har känt ett aktivt behov av att själva sprida vidare den bilden på sina egna plattformar; ropat ut till världen att ”du – ja, just du, kära Facebook-vän!!! – är bäst på att vara du”.
Bara för att ytterligare exemplifiera hur många 2 868 likes är så kan vi i sammanhanget nämna att Sportbladets Simon Banks krönika efter de senaste årens allra hetaste Stockholmsderby gillades 208 gånger.
Du tänker att 2 858 likes skulle vara någon rekordartad lyckträff för Jeppe? Tänk om.

5 699 gillade det här, samtidigt som över 2000 av dem valde att dela den vidare som sin egen, som ett starkt och modigt ställningstagande inför sina vänner och bekanta.
Min absoluta favorit, som verkligen sätter fingret på vem Jesper Caron är, det är denna då han ger sig in i färgglad Facebook-polemik med Jan Björklund i skolfrågan:

Det riktigt geniala i detta genistinna Paintprojekt är förstås att han i detta virrvarr av färger och plattityder gör om sitt namn så att det innefattar de positivt laddade orden ”YES” och ”ON”.
2 828 likes. 622 delningar. Yes, Per.
Det ser ut så här, bild efter bild: alla är uppe i tusentals likes och åtminstone hundratals, inte sällan tusentals!, delningar. Jeppe har till och med blivit så stor att han unnar sig att bjuda in andra lyckoschamaner in i delningsvärmen – bara deras bild är riktigt stark och livsåskådningsomvälvande:

Tänk på det, mina vänner, när ni gramset lämnar en dispyt med någon; rätt vad det är så kan den människan få ett krattskaft i plytet, eller gå in i en trädstam med näbben före.
 
Men på sistone har Jesper Caron framför allt börjat länka folk bort från sin 118 000 likes stora snöboll ”Framsteg”, och in på sin nya Facebook-grupp: ”Framsteg VIP”.
Jag vet inte riktigt varför han skapade denna nya grupp, hittar inga bra förklaringar, men jag tänker på scenen i The Office där Dwight skaffar sig en profil i onlinespelet ”Second Life”. En profil som också heter Dwight, som ser exakt likadan ut och som jobbar med precis samma sak – med förklaringen att ”my life was so great that I literally wanted a second one”.
Så måste det vara för Jeppe Caron, tänker jag. ”Framsteg”-snöbollen rullar på av sig själv där varje slentrianmässig ”var dig själv”-uppmaning genererar tusentals likes.
Entré: ”Framsteg VIP”. Och det geniala är – och detta säger jag utan ett uns av ironi i rösten – hur han lanserar sin nya uppföljningssida:

Detta rena reklaminlägg – bildsatt med den absolut simplaste av uppmaningar, märkligt omgärdad av en och samma photoshoppade hand (med ett litet ”jespercaron.se” inristad långt upp på ena fingret, så att ingen snor den!!!) – får alltså nästan 2000 likes och ofattbara – OFATTBARA!!! – 401 delningar.
Och således har även ”Framsteg VIP” – som lägger upp precis samma typ av bilder, men också långa uppmaningar om att inte sura över en missad buss utan istället lägga ut några tusen på taxi! – snabbt vispat upp sig i det sociala mediesmöret: snart 14 000 likes.
 
Den här sociala mediesuccén – som måste få Ehsan Fadakar att gapa av avund och kanske, kanske fundera på att erbjuda honom en tjänst i Aftonbladets redaktionsledning – började redan hösten 2012, om jag förstått det rätt, då Jesper skriver så här på sin blogg:
”Det verkar ha träffat väldigt rätt för när jag publicerade den här på Facebook delades den snabbt av flera hundra personer och har nu setts av tusentals. Tror inte jag har nått ut på det här sättet någon gång tidigare.”
Vi pratar då om den här bilden, som letat sig ut och blivit viral på Facebook:

En månad senare var bloggen nedstängd. Jesper hade fått korn på ett nytt, rakare sätt att kommunicera ut sin ”gudomliga strålglans som överträffar universums alla solar” än via en trassligt läst blogg.se-portal.  Bloggläsarna länkades istället till ”Facebook-bloggen” vi känner som ”Framsteg”.
Och drygt två år senare noterar vi alltså 118 000 likes; en sida så stor att Jeppe – den strävande framstegsmänniskan – vill bort ifrån den, bort till den nya oasen ”Framsteg VIP” dit han vallar sina får med skickligt orkestrerade punktlistor:

Jag tycker vi fyrar av några till bilder, ty det finns så många guldkorn. Som detta, då Jesper ”YESper” Caron skriver direkt till målgruppen ”psykopatiska föräldrar som brukar äta barn”:

3 405 människor stannade upp i sin vardag, tänkte till, konstaterade att, ja, jo, senaste gången ett barn försökte ge mig något fint så skrattade jag ju förvisso det lilla livet i ansiktet och sa att ”vet du vad en bra present är? en Ipad! Inte en sten, dumma unge”.
De förstod inte . Men nu förstår dem. Like.
1 637 människor hade så dåligt samvete sedan sitt senaste möte med ett barn – då de antagligen åt upp det närmande kidet – att de kände sig nödgade att dela bilden vidare.
 
Jesper hittar dock inte bara på egna hjärtvärmare till citat, ibland lånar han också orden från andra stora tänkare:

Som den den honungsälskande men litterärt outgivne björnen Nalle Puh, som ofta citeras när blyga personer ska få sig en släng av ”men gör det bara!!!”-sleven.
Ibland kör han också grejer på request, som vore han en gladlynt DJ på ett frikyrkedisco:

Jag vet inte vem denna Linda E är, men jag känner mig tämligen säker på att hon har suttit fyr på ett femsiffrigt antal doftljus i sina dagar.
En taktik jag noterar är vanlig vid dessa delningssuccéer är att ställa en fråga:

Håller du med? Göru det??? Va??? Lajka då! Dela! Visa att du håller med! Annars gööör du det inte.
Det är ett 2010-talets kedjebrev; skicka vidare det här till dina hundra vänner, annars är du en dålig förlåt-sägare!!!
 
Men man kan inte leva på likes och delningar allena. Inte än. Man måste dra publik till sina föreläsningar också.

Och det går då ingen nöd på den som vill humörtränas i vår. Men ingen föreläsning som har massa forskning och vetenskapligt stöd i ryggen är gratis, det har vi lärt oss.
Tydligen inte andra föreläsningar, som Jeppe Carons, heller:

325 kronor är väl förvisso inte så farligt – för en VIP-biljett.
Problemet är väl att dessa very important people med VIP-biljett inte är så jävla important. Detta då du säkerligen kommer att få pistagenötsskal spottade i hårbotten från människorna på…

… VIP-guld-etaget, som överöses med ljudböcker och förtäring och framgångsmanualer. Men även denna grupp får ses som ett gäng gnidna snåljåpar som inte…

… unnar sig ännu fler ljudböcker, personlig coaching och en exklusiv mapp som gör att man kan få med sig alla ljudböcker, framgångsmanualer och utskrivna Nalle Puh-citat hem.
Vana läsare av denna portal studsar – hoppas jag – till vid en sak när det gäller förtäringen.
Jag syftar förstås på den lingvistiska skillnaden mellan VIP Guld-paketets och det 300 kronor dyrare VIP Diamant-paketets matalternativ:


Nu spekulerar jag: men kan det vara så att tankekonstnären YESper med det positiva tänkandets kraft kan spara in några kronor här genom att ge guld– och diamantkunderna en likadan mackbit?
Han kanske till och med – det skulle inte förvåna mig; vi har sett vad han är kapabel till – kan göra den likformade, massproducerade mackan till en del i föreställningen.
”Men det här är ju precis samma gamla trötta smörgås som guldgrabbarna fick”, säger en moloken diamant-köpare som balanserar en torr ost-och-skink-smörgås i ena näbbgipan då båda nävarna är belamrade med ljudböcker och pärmar. ”Vi skulle ju få en sub”, grymtar han fram genom sin smörgåsfixerade käke.
Och Jesper Carons scenpersona YESper skulle le mot mannen och med sin vänaste stämma – lugn och trygg som ett väggord som skanderar ”LOVE” från en vit köksvägg – förhandsinleda humörträningen:
”Alla smörgåsar är en rejäl sub med tillbehör – med rätt inställning.”
Applåder från publiken, någon busvissling, ett par glada tillrop, någon som i eufori slänger upp ett Nalle Puh-gosedjur på scenkanten.
Men den stora succén låter förstås vänta på sig tills Jeppe hinner slå sig ner vid tangenterna:

 
(Jag vet väl egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta evighetsinlägg, vet inte varför jag tog mig tiden. Men som lekman på just området delningar och gillningar (Pirkt.se har ingen Facebook-sida och sannerligen inte någon VIP-Facebook-sida) kan jag tycka att det är dags att avpollettera den mytiska konsten att ”göra likes” och ”få till delningsraketer”, som gör att Nyheter24-gynnare på Nyheter24-gynnare lanseras som allvetande mediestrateger som ska dela och gilla mediebranschen ur krisen.
Det som avlönade journalister gör genom 2015-års-gediget journalistarbete (översätter redan befintliga Buzzfeed-listor och smaska dit en ”DU KAN ALDRIG ANA”-rubrik) gör Jeppe Caron i förbifarten, med en Paint-van vänsterhand, på väg mellan två föreläsningar.
Folk hos de stora mediehusen sitter på arbetstid och försöker göra rejäla subs med tillbehör, när folk ändå tuggar i sig och gillar rena bajsmackor.)