I eftermiddags fick vi ett fotouppdrag i skolan.
Med lånad kamera skulle vi gestalta fyra olika nyheter genom att ta en lämplig nyhetsbild.
Vi hade ett kortare spånmöte hos den moderna tidens mest socialt accepterade sol-och-vårare: salladsmakarna som tar 80 kronor för en dryckeslös plastbytta.
Sedan satte jag och min kollega Erik Häggström igång.
”Naturverkstjomme besviken på vattnet i ån”:
Japp. Klarrt.
”Countrystjärna som i och med sin nya platta väljer att gå sin egen väg”:
Joru. Den här bilden fick – tror jag – mest beröm av alla bilder som sedan visades upp. ”Genomtänkt”, ”bra miljö”, ”väl redigerad” – superlativen bara haglade.
Men inget gott som inte har något ont med sig:
När jag skulle ta mig ner från den smala avsats som Foto Erik Häggpä tvingat ut mig på så fastnade jag på följande ruta:
Vi tittar lite närmre:
Det här är bortom ”en näbb som bara en mor kan älska” – det här är ”en näbb vars blogg bara hans egen mor kan läsa”.
Inte ens Photoshop kunde rädda den. Bara hjälpligt:
Jag antar att jag inte har mycket till val annat än att använda denna stående profilbild som bylinebild intill alla krönikor jag skriver i all framtid.
Som jag skrattar åt dina fyndiga formuleringar, din syrliga ironi och din blotta uppenbarelse iförd en fånig hatt och en lika fånigt flinande näbb.
Du ska veta att vi finns – vi som lurkar på bloggen, skrockar åt dina inlägg och som tar in och uppskattar den varma och intelligenta humor som du distribuerar till oss läsare genom denna din lilla vrå av det stora, världsomspännande nätet.
Ville bara delge dig min uppskattning. Keep up the good work!
Kram
Mamma
Det var en väldigt fin kommentar, Choko-Dutch.
Fram till signaturen – då blev den tårdrypande vacker.