Jag brukar ha väldigt lite förståelse för vinningen i företag som anlitar skyltbärare – men, ja, jo: han fångade ju mitt intresse, denne, det gjorde han.
Jag har varit ledig sedan i tisdags eftermiddags, då jag entledigades från mitt pass på grund av överflödighet. I går satt jag mig därför för att försöka slutföra arbetet med årets namnelva – mitt i Kallhälls vackra centrum.


Det här är det nya ”gömma porr- alternativt serietidning i tung bok”-tricket – att gömma en Göran Greider-bok i en Klicktidning för att inte dra blickarna åt sig.
Alla ”vad är DET DÄR för en REVOLUTIONÄR???”-blickar försvinner så fort man bara verkar bry sig om den hårfagre hästbondens senaste bestyr.
Men jo: nog hann vi ögna igenom de bättre delarna av Klick-tidningen också: och med bättre menar jag, förstås!, Polgaras sida om drömtydning och andra ockulta tekniker:

Men för en gångs skull var faktiskt inte Polgara luddigast i tidningen – hon var faktiskt ganska saklig och korrekt med fackmannamässiga tips som att ”lyssna på solen” – nej: luddigast i tidningen var nog nedanstående vimmelbild: 

Och det är nog inte det faktum att Agbar Barsom går lös med ett väldigt spett intill en nördig Aaron Carter som är det luddigaste – jag reagerar mer på att Agbar, som väl numera florerar omkring som fotbollsagent?, benämns som ”fotbollsjonglören”. 
Är Agbar ”den nye Tomas Lundman”?

”Världens bäste fotbollsjonglör” som legat på en filt på nära nog vartenda ett av de svenska fotbollsfälten de senaste 15 åren. En gycklare i fotbollens tjänst (källa?) som livnärt sig på konststycket att paketera monotont bollande av uthållighetskaraktär till ”underhållning för ungdomar”.
Jag minns att en gång när jag var liten så undrade jag varför ”världens bäste fotbollsjonglör” – VÄRLDENS!!! – inte satsade på att spela i någon av de stora fotbollsligorna – med den tekniken!!!
Sedan fyllde jag åtta och kom på andra tankar.