Det har varit ett svagt år för Medelpad och det som vi förhoppningsvis kan kalla dess huvudstad: Sundsvall. Om nu inte de kommunala kommunikatörerna lyckats tappa även den huvudstadstiteln. Efter den långdragna och till slut bittert förlorade PR-tvisten om det norrländska huvudstadsskapet så skulle det inte förvåna nämnvärt om en pigg PR-konsult på Ånges kommunkontor lyckats nasa in Flataklocken – attraktionen »Sveriges geografiska mittpunkt« – så pass att vi blivit av med tätorts-ledartröjan även i vårt eget hemmalandskap.

Fadäs på fadäs har på sistone avlöst varandra sedan vid gav upp kampen om »Norrlands Huvudstad«, där vi sett internationella kringelkrokar avlösas av snedvridna V:n.

I stadens centrum bygger en norsk miljardär ett jättelikt hotell. Under den säkerligen fortsatt Corona-saboterade våren 2021 kommer hotellet att öppna upp portarna, men jag skulle bli förvånad om Sundsvallsborna skulle få bevittna ett kosläpp av konferensknullande mellanchefer som rusar in genom portarna. Nej, det lär kunna stå som ett pandemiskt spökslott i en innerstad som redan är spöklikt tömd på liv och rörelse och affärsverksamhet.

Det var kanske ett dumt beslut från början, att bygga ett hotell i en stad som (väl???) redan är full av hotell, men ter sig förstås alldeles otroligt dumt att som stad vänta in lanseringen av ett nytt superduper-hotell – när hela hotell- och besöksnäringen ber på sina bara knän om statligt finansierad nåd.

Så det har gått emot min hemstad det här året.

Och Giffarna ska vi inte ens tala om. Det har varit ett hemskt år av tomma läktare, lika tomma penningpungar och ytterst tomt ekande utspel om först okunnighet hos supportrar och sedan snabbt framskyndade framtidsplaner som plåster på såren.

Vi behöver någonting att glädjas åt. Någonting som gör att vi återfår tron på vår hemstad.

Vi kunde härom veckan glädjas åt att Ove Öst, mångårig reporter på Sundsvalls Tidning, tog det trötta Vi Fem-konceptet till nya höjder genom att fråga medelpadingar på stan om något så piggt som »vilken känd ansiktshalva skulle du vilja para ihop med din egen?«, vilket gav upphov till det här svaret och den här bilden:

Det är något fint med »jag kan ta«-sägningen, tycker jag. Som om mängden ansikten i världen var strikt begränsade och Erik, 64, nu rotade runt längst ner i maskeradlådan efter nyllen och slänger fram att han kan offra sig på Bowies vänsterhalva.

Men det räcker inte. Ove Östs pigghet kompenserar inte för hotellanseringen under hotelldöden och Giffarnas fiaskosäsong.

Vi behöver ta revansch imorgon. För imorgon avgörs det.

Sundsvall är en av de 20 kommunerna. Självklart är vårt vatten med i riksfinalen; självklart har våra medelpadska källor slagit ut över 80 andra kommuners otjänliga rävpiss.

08.30 imorgon, onsdag, startar sändningen som får den hemkäre portalinnehavaren att önska att han ännu inte var ute i det yrkesarbetande livet utan kunde sitta hemma och följa spektaklet live.

Titta bara, vilka segerchanser ett sånt här vatten måste ha:

Övik kan hälsa hem med sitt crowdpleasande törstsläckeri. Riktiga kännare vill ha gastronomisk fräschör i sitt glas.

Imorgon är det slut på all olycka. Imorgon vänder det.

Imorgon glömmer vi alla tomma hotell, allt superettanstök och alla engelska pärl-affischer och snedvridna V-tecken.

Imorgon tar vi i Sundsvall titeln som Sveriges Vattenhuvudstad.