Det allsvenska året 2019

På måndag kväll sänds den riktiga fotbollsgalan.

Djurgårdssupportern och programledaren Pär Lernström kommer få hylla sina Dif-hjältar, antagligen sjunger Kevin Walker en perfekt tonsatt trudelutt och kanske stärker Erik Berg (2019-känd från marknadsförandet av tv-serien »Bergs Drömkåk«) sin roll som Sveriges bäst klädda man med ett par perfekt uppvikta kostymbyxor.

Det kommer vara ett spektakel för den som tyckte att avslutningen på allsvenskan 2019 skulle firas med skaldjursplatå på Taverna Brillo snarare än med en gravöl som sältats ner via tårkanalerna. 

Det här?

Det här är mest ett sista försök till allsvenskt sammanfattande från en portal som bittert sörjer att den inte längre bevakar ett allsvenskt lag.

 

Årets…

… målvakt: 

Europa League-succén Aly Keita har varit Östersund FK trogen i många år nu, men under 2019 kom det fram uppgifter om att det fanns andra målvakter runt fotbollsklubben Östersund FK som bar på en än större lojalitet.

Nämligen de två målvakter i ÖFK-dotterbolaget AB Driftarens korplag som helt utan jämmer och klagan delat på den otacksamma sysslan utan att säga ett pip (exempelvis om faktumet att det kanske är lite övermaga att alltid ha en målvakt på bänken i Jämtlandskorpen). Men till slut, efter många år som ofrivilliga korpmålvakter, samlade de två kraft och mod för att våga säga åt Daniel Kindberg – som vi får anta är någon form av lagledare för korplaget – att de inte längre ville stå i mål.

Om nu allt håller på att rämna och hela företagets och korplagets överlevnad är i fara så vill man ju, som ofrivillig målvakt, gärna hinna visa upp vad man kan uträtta på ett mittfält innan det är för sent.

 

… back:

Marcus Danielson. Den här portalen vurmade för att den gänglige och blyge backen borde ha förtjänat en Belgien-flytt redan sommaren 2012.

Jag (och säkert alla fotbollsintresserade medelpadingar med mig) har känt mig som denna Sofia kände sig när GIF-mittfältaren Kevin Walker plötsligt blev rikskändis när han hukade sig över en gitarr framför en TV4-kamera:

Men det blev ingen Belgien-flytt sommaren 2012 utan Marcus Danielson fick i stället vara med om en kollektiv GIF-kollaps, varefter fotbolls-Medelpad otroligt nog fick behålla en av allsvenskans största försvarstalanger genom två år i superettan och tre år i allsvenskan.

Det krävdes ett par månader som konkret kontraktslös för att någon klubb av någorlunda storklubbsdignitet skulle förbarma sig över honom, för två vintrar sedan, och nu är han EM-kvalmålskytt och allsvenskans mest hyllade spelare.

Jag såg honom en gång i Stockholm och visst: jag påstår inte att han verkade vara exakt likadan som han varit i Sundsvall. Visst var han lite förändrad.

Han susade nämligen fram på en sån eldriven sparkcykel.

 

… felsatsning: 

Charlie Colketts boende.

Berätta för mig, övriga allsvenska tyckare, om den stora fotbollsvärlden. Berätta för mig om expected goals-siffror och nya mållinjeteknologier. Men berätta inte för mig om boenden för fotbollsspelare i Östersund. Jag har sett dem, jag har vuxit upp i dem, jag har hatat dem.

Och när Östersunds FK plockade in den beryktade Chelsea-jättetalangen Charlie Colkett tror jag att de stod inför stora bryderier kring hans bostadsarrangemang — och jag tror, baserat på det rätt bleka utfallet, att de gjorde en felsatsning. 

Charlie Colkett ska ju ha spåtts att bli ikonen Frank Lampards ersättare i miljardbygget Chelsea och en snabb titt på hans Instagram visar att han har över 120 000 följare, vilket är sensationellt mycket för ett allsvenskt nyförvärv. Det är långt över hundra gånger fler följare än vad laglojale Emin Nouri skramlat ihop under över ett decennium av trofast malande på ytterbacksplats i Kalmar FF.  Colketts 120 000 är internationella siffror värdiga en engelsk juniorlandslagsman som spåtts bli nästa stora poster-boy på öarna.

Och ett tvärsnitt av hans flöde ger vid handen att hans stora Instagram-konto formligen osar av internationell fotbollsstjärnstatus:

Det är catwalks, det är poserande med stjärnor, det är gång på gång poolfester i Dubai eller andra luxuösa sammanhang och däremellan smyger sig det någon gång in ett foto som påminner om att han jobbar hårt för att få starkare lår till sitt faktiska fotbollsspelande.

För en jämtländsk fotbollsklubb som för inte så särskilt länge sedan vad hemmahörande i Division 2 Norrland måste det ha kliats i en del hårbottnar vad gäller vilket typ av boende en sådan världsvan individ skulle erbjudas i Östersund.

Jag gissar att ÖFK – vars företrädare suttit på ett par lämpliga stolar för att fixa fram boenden i staden – lär ha satsat stort; erbjudit honom en paradvåning som osade precis den lyx, flärd och dyra luftighet som de trott att hans Instagram-persona krävt. Jag ser framför mig hur någon nervös ÖFK-styrelseledamot av folklig profil tassar försiktigt fram i en ljus, vacker och Evert Ljusberg-kompatibel presidentsvit och oroligt stammat fram saker som »this is… fish… bone… parquette floors« med blicken fäst på Colkett för att försöka utröna ifall han ser glad och nöjd ut. 

Men om de nu gick för det luxuöst flärdfulla valet så är jag rädd att de råkat scrolla förbi nedanstående bild i Colketts flöde, som mig veterligen är den enda som visar honom i hans rätta hemmiljö innan flytten till Jämtland:

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram
 
 

 

Keep smiling keep grinding ? Happy new year and God bless all ?? Tough tough year but 2019 is going to be a belta for all of us ??

Ett inlägg delat av CHARLIE COLKETT (@officialcolkz)

Vad vi ser här är en man som sitter i en skumbelyst lägenhet innehållandes inte bara en gammaldags heltäckningsmatta utan också vad som får liknas vid en heltäckningssoffa. En enkel man som på grund av sin tidigt ihoptjänade fotbollsstjärnestatus har kunnat gå igenom livet utan att följa de sociala konventionerna och istället fullföljt George Costanza-drömmen om att drapera sig själv i något typ av heltäckande mysmaterial. Iförd Trapstar-pyjamas och ett par skor som ser ut att ha varumärkes-blurrats som av en riktigt obrydd SVT-kostymör ska han till att fira in det nya året (detta »belta for all of us«, som han skriver, ännu lyckligt ovetandes om att han ska flytta till Jämtland) i en lägenhet som fått ägaren till kontot »Snubbar inreder« att sätta inandningen i vrångstrupen.

Vi har redan nämnt heltäckningsmattan och den tillhörande heltäckningssoffan och intill det står historiens tydligaste IKEA-bord som antagligen inte köpts på IKEA, där Charlie Colkett omsorgsfullt har placerat ut ett par utskrivna bokstäver som bildar hans smeknamn »Colkz«. Även på väggen ovanför har han (i vad som måste vara skrevhöjd) låtit hänga upp ett A4-ark där han konstnärligt låtit kaligrafera samma smeknamn.

Jag vet som sagt inte, men jag misstänker att ÖFK gick på den samlade bedömningen av Charlie Colketts Instagram-innehåll och att klubbledningen därför beslutade om att erbjuda honom en av stadens flådigare våningar. Sett till utfallet (ett mål och två ynka assist på 25 matcher i allsvenskan) så tror jag att de erbjudit honom en jämtländsk hemmiljö som inte alls gjort honom hemmastadd. Den har antagligen varit för ljus, för luftig och för välinredd. Östersunds FK borde ha tagit lärdom av bilden från Colketts nyårsfirande hemmavid och gått tillbaka till grunderna och erbjudit det som klubben erbjöd sina nya spelare under nådens höst i Division 1 Norra år 2010:

Jag säger inte att det utfallet blev det allra bästa (även om klubben gavs den omstart de så väl behövde), men det var antagligen för att jag å min sida lämnade mitt välinredda och trygga och trevliga föräldrahem för de socialrealistiskt grånade cellerna på Pensionat Björnen.

Charlie Colkett hade nog klarat omställningen från heltäckningssoffan bättre.

 

… allsvenska gräv:

När vi ändå är inne på just det utfallet så är det svårt att inte stanna till vid Uppdrag Gransknings reporter Jesper Henke som i inte stannade för några moraliska eller etiska betänkligheter i sin jakt på ÖFK-skandaler.

Inte ens en stackars inhyrd 20-årig, som efter nära nio år känt att han äntligen bearbetat traumat och gått vidare, skonades när den dubbelförnamnade skjutjärnsreportern gick fram som en slåttermaskin i arkiven. Utan att tveka skickade ut nämligen ut följande hjärtskärande scener inför SVT:s rikspublik, från när en viss Erik Löfgren nickade bollen i eget ÖFK-mål och skickade hela fotbolls-Jämtland ner i avgrunden:

Pirkt.se gjorde sitt bästa för att fäkta emot den statliga televisionens brutala uthängning, i det inlägg som jag skulle gissa blev portalens mest lästa under året, men såren som Jesper Henke fläkte upp är fortsatt på vid gavel.

 

… allsvenske sjukling:

Min gode vän och GIF-kanslisten Johan Martinsson blev »Lungpatienten« med hela Medelpad när Sundsvalls Tidning basunerade ut den medicinska skandal som, jämte de nyliberala härvorna kring Nya Karolinska och Apotekstjänst, skakat om Sverige mest under 2019:

Det är inte mycket som går att enas om i dagens polariserade politiska landskap, men att unga hockeykillar inte ska behöva gå runt i ovisshet kring sina köldrelaterade andningsbesvär i åtta långa års tid (min vän Johan har inte kunnat prata om mycket annat än de uteblivna testresultatet och oron för sin lunghälsa under nära nog ett decennium) är något alla vi som medborgare måste kunna sluta upp bakom.

 

… minst svaga GIF-memes:

1) Den här Virgin-kontra-Chad-memen, som är lånad från några av hela den vida webbens mörkaste hålor, tyckte jag var någorlunda träffsäker:

2) Det var några märkliga inledande omgångar av allsvenskan. Utan att imponera rent spelmässigt tog Giffarna poäng av blivande mästaren Djurgården på bortaplan och besegrade stjärnbygget Malmö FF i hemmapremiären. Efter fjolårets dundersuccé hade det börjat viskas på byn om att Giffarna kanske skulle kunna utmana om en topp-fem-placering och när det plötsligt »bara« stod 1–1 borta mot Elfsborg så slängde Joel Cedergren in en till anfallare i vad som måste ha varit ett försök att inte tappa mark i tabelltoppen.

Ansiktet utåt för »Avgå Joel«-banderollen 2017, Hamza Mahmutovic, intervjuades efter segern i hemmapremiären mot självaste MFF, när Expressen sent omsider åkte upp för att ge det Joel Cedergrenska projektet vad som skulle visa sig vara en dödskyss. Hamza säger där att han vill att Joel nu ska pågå i stället, bland annat för att han »slutade ha händerna i byxfickorna efteråt«.

Men efter det offensiva bytet mot Elfsborg, som slutade i förlust, måste han (precis som jag och alla andra GIF-supportrar) ha varit meme-mässigt konfunderade kring rent existentiella frågor:

3) Den här kom jag på precis när det stod klart att det skulle bli rättegång mot all den penningruljans som förekommit inom Östersunds FK. Sedan satt jag och sög på den i vad som måste ha varit ett halvår innan jag till slut fick fyra av den. Men ingen, absolut ingen!, verkar ha uppskattat den här Paint-ihopklippta scenen från slutpläderingen i Kindberg-rättegången:

 

… förutsägelse: 

Den här skickade jag ut i etern efter att ha sett Giffarna bli utspelade av Kalmar på Skytteholm inför säsongen (där jag slog fast att Kalmar var dåliga, men samtidigt på ett oroväckande sätt bättre än Giffarna!):

Och den var ju korrekt i sig, men inte särskilt specifik. Säsongslig depression borde vara en diagnos som drabbar många allsvenska supportrar.

En smalare förutsägelse, specifik för de som bryr sig om GIF Sundsvalls ve och väl, var denna:

För som grädde på det redan väl uppfluffade och välsmakande GIF-moset blev ju till slut Pa Konate klar för klubben, i vad som av mig (och nästan alla andra med mig) sågs som kronan på Urban Hagblom-verket.

Allt tydde på att det var det slutgiltiga beviset på att klubben nått upp på en ny platå, på att det var en klubb som Champions League-meriterade spelare ville vända hem till, på att Giffarna nu måste — bara måste! — ses som en stabil allsvensk förening.

Men det var, förstås, istället början till slutet.

För alla oss som har koll på våra italienska contentvänner så lade kontot Spalmemes, som kontinuerligt gör narr av saker som rör Serie A-klubben Spal, ut den här bildserien i februari i år:

Bildserien kungör att all olycka för Spal ska ha börjat när Pa Konate dök upp med sitt leende, sitt »quel maledetto sorriso«: det jävla leendet.

Nu vet vi hur det känns att luras av ett bländvitt och löftesrikt Pa Konate-leende för att sedan se allt rasa samman.

(Spal klarade sig dock lindrigt undan sin misslyckade Pa Konate-värvning, då de fortfarande spelar i förstadivisionen.)

 

… förbisedda sanning:

Den här gamla sanningen som den något Barbapappa-formade gamle ÖSK-finländaren Petteri Forsell yppade under 2017…

… borde Urban Hagblom ha haft i minnet när han skulle ersätta klubbens bäste allsvenska målskytt genom tiderna. Då hade kanske valet inte fallit på en otränad och paellatrind spanjor. 

 

… mest uteblivna varning:

Man är inte mer än människa. När precis allting gick käpprätt åt fanders för GIF Sundsvall så präglades den här portalen till viss del av klagomål på diverse domare. Men även nu, när raseriet har lagt sig, så tycker jag att det är svårt att förklara hur det här (i första halvlek i den till slut snöpliga övertidsförlusten hemma mot Hammarby) inte resulterar i ett andra gult kort för den unisont hyllade dynamon Jeppe Andersen: 

Det är inte särskilt svårt att spela på ett allsvenskt mittfält om man tillåts göra en valfri mängd sådana nersparkningar per match.

Men enklast i hela serien, på den fronten, hade förstås den fradgande göteborgaren Alexander Faltsetas i Häcken. Mot samme Juanjo slog han an tonen genom att sätta in den här tämligen unika 30-meters–maxlöps-satsningen i ryggslutet efter en halvtimme.

Utan varning. 

 

… ärligaste: 

Ole Söderberg, målvakt i AFC Eskilstuna, skrädde inte med orden kring sitt allsvenska livspussel i en intervju med Barometern:

 

… sämst tajmade bruna skinnjacka:

Precis när det stormade som allra värst kring Östersunds FK så kom beskedet om att den här mannen klev in i klubbens styrelse:

Tom Pripp är säkert en hedersknyffel av aldrig skådat slag och ingen skugga ska falla över honom, men att i ett läge där konkurshot och ekonomiska fiffelrykten hänger som över ens fotbollsklubb så är väl det enda man vet att man som styrelseledamot måste försöka hålla sig ifrån följande: offentligt samröre med en man iförd en brun skinnjacka.

Har någon man iförd brun skinnjacka någonsin lyckats gå igenom livet utan att åtminstone försökt lura på någon ett par mjuggdefekta vattenskotrar? Har en affärsmässigt verksam man som ens äger en brun skinnjacka (oavsett om han bär den eller om den hänger i garderoben) någonsin klarat en revision utan anmärkningar?

Lägg därtill att det var diesel inblandat i Kindberg-rättegången: stora summor diesel som ska ha använts som betalningsmedel i diverse tvivelaktiga transaktioner. Sedan »Dieselmannen« klev in i rättegångshandlingarna gällde det för ÖFK:s styrelse att acceptera att diesel faktiskt använts som betalmedel mellan Kindberg och hans affärspartners — men istället fokusera på att denna bondesamhällska handel varit helt i sin ordning. Att i det läget kasta in en man i brun skinnpaj i styrelsen helt logiskt utifrån accepterandet av att dieselhandel har bedrivits (det gör det alltid när män i bruna pajer är involverade), men helt ologiskt ifall man vill signalera att allt drivmedel har hamnat i rätt tankar. Är det något jag instinktivt tänker när jag ser en man i brun skinnjacka så är det att »han har nog inte rent diesel i tanken«. 

Jag känner till ett fall där man i populärkulturen försökt gestalta ett gäng män som försökt nasa drivmedel genom konkreta skumraskmetoder. Hur den ena mannen i sällskapet porträtteras? I följande utstyrsel:

Mannen ÖFK tog in i styrelsen var inte bara en man i brun skinnjacka; det var en man i brun skinnjacka som dessutom hade det luriga leendet över näbben. Och som dessutom hette Tom Pripp, vilket låter som namnet man ger en skojare i en sedelärande barnbok.

 

… åldrande: 

Jag är en stor uppskattare av en vältajmad Wanna Feel Old?-bildserie och när det stod klart att Giffarna rasat ur den högsta serien så slog det mig att jag inte längre kommer att få ta del av min gode vän Per Bohmans alster i Sportbladet, vad gäller den enda fotbollsklubb jag bryr mig om.

Säga vad man vill om Bohmans slutliga attack mot det norrländska klimatets olämplighet för gräsfotboll (och hans indirekta önskan om att på nytt slå geografiskt lås om allsvenskan!!!) men han har genomgående alltid passat på att skriva ett antal välformulerade rader om GIF Sundsvall när hans tidning råkat hamna på en fotbollsmatch där medelpadingarna utgör motståndet till något kvällstidningsbevakat topplag.

Och han har onekligen ett av hela byline-Sveriges krispigaste nunor.

Wanna feel old, GIF-supportrar?

Det här är Per Bohman nu:

Göran Bolin: nästan den enda rikstäckande journalist som någonsin låter sina fingrar dansa sig igenom tangentbordsvalsen s u p e r e t t a n.

 

… brillor:

Bara ett par år efter att han tvingats ta upp garden och luftjabba sig undan från några farliga våldsverkare på den egna hemmaarenan så kom nyheten om att Henrik Larsson var klar för en återkomst som tränare i Helsingborg. Jag minns att jag verkligen stannade upp och rynkade ihop halva ansiktet när jag nåddes av den push-notisen i telefonen.

Samma Henke?, tänkte jag. Ska samma Henke tillbaka till Helsingborg?

Men väl på plats visade det sig att Henke måste ha resonerat ungefär likadant och därför haft en plan för hur han skulle ta sig an sin nygamla uppgift. Han skulle inte vara samma gamla Henke.

Jag ser framför mig hur exempelvis gamle HIF-veteranen Pär Hansson, som varit kvar i truppen sedan förra Henke-sejouren, glatt kom fram till honom med ett »fan, Henke!, kul att se dig!«-tillrop, varpå han möttes av ett oförstående ansiktsuttryck och ett distanserat…

… »new coach, who dis?«, från en man i ett par otroligt tydliga brillor.

 

… hemvändare: 

Niklas Lidström, pressansvarig i Östersunds FK.

Många allsvenska hemvändare har haft det tuffare än de väntat när de vänt hem, men få har nog faktiskt haft det tyngre än Niklas Lidström, som i december tog beslutet att lämna sin journalistkarriär i Stockholm för att flytta hem till Jämtland och bli pressansvarig hos ÖFK.

Det är inte helt effektlöst att ställa bilden på den glada spjuvern ovan, från det tidiga 2019, mot den här bilden nedan, som togs i oktober:

Det ser ut som att han åldrats åtta amerikanska president-år sedan i vintras. Ett år där han behövt fäkta bort envisa lokaltidningsreportrar och behövt formulera illa dolda aktie-omskrivningar för den konkurshotade klubbens tiggande av allmosor. Baserat på hans härdade yttre skulle jag inte se det som helt omöjligt att det även fallit på hans lott att sköta målvaktsträningen i AB Driftarens korplag.

 

… nybrittiska fall: 

ÖFK köpte i somras upp sig på spelare från den engelska femtedivisionen som vore det samma vår som bjässen Hakeem Araba gjorde succé i Falkenberg (då jag verkligen trodde att allsvenska sportchefer, i all sin blinda hönsighet, skulle vända blicken mot brittiska gärdsgårdsserier).

Vad de fick? Kamp, kämpaglöd och rejälhet i bottenstriden? 

Nja, men de fick sig ett nytt kontrakt, mycket tack vare att Blair Turgott (värvad från klassiska Maidstone United) stått för denna nybrittiska fotbollsaktion i underläge i slutminuten borta mot GIF Sundsvall: 

 

… bästa klipp: 

Det kanske Örebro SK gjorde, när de inför säsongen hämtade in Jake Larsson från Hammarbys juniorlag. Men de höll framför allt på att göra alla tiders största klipp, åtminstone i tideräkningen e.E.T. (efter Emra Tahirovic), då plötsligt den italienska storklubben Inter ska ha smugit runt i Närke och viftat med en penningpung innehållandes 18 miljoner kronor. Jag minns att denna 18-miljoner-kronors-nyhet slank ut precis efter att Giffarna skrapat ihop några korvören för det som varit allsvenskans mest värdefulla spelare (Linus Hallenius) och hetaste målvakt (William Eskelinen) och att mitt avund inte visste några gränser. 

 

… sämsta klipp: 

Hunky Tony Gustavsson fick varenda GIF-supporter att vända på kepsen när han dök upp i september månad och ett tag tycktes det som att det enda som skiljde honom från Jesus Kristus i en fotbollsintresserad medelpadings ögon var en tunn elastisk hårtofs.

Men så, inför årets två tveklöst viktigaste matcher, så fick GIF Sundsvall sota för att staden Sundsvall är hela Sveriges frisörtätaste stad. Tony slank in, lät saxen gå över sin manbun-man och den peppige fritidsledaren med vilken allt var möjligt var plötsligt utbytt mot en gråblek tyskalärare som envisades med att vilja traggla glosor och konjunktiv:

 

… minst saknade allsvenska portal:

Pirkt.se. Men tack ska ni ha för den här tiden, alla eventuella allsvenska intressenter som trängts med min farmor och andra närbesläktade läsare i den trånga dörröppningen till den här portalen. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...