[Våren 2005, Sidsjön, Sundsvall, Sverige]
”Erik! Kom hit! Stå inte där ute och skjut mot sjumannamålet och låtsas att du är Freddy Adu!”
– Det gör jag ju inte! 
”Jag hör hur du kommenterar en låtsasmatch med din fragilt pubertala Billy Landsdowne-röst. Kom här. Jag har någon här som vill säga dig något.”
– Vem är det? 
”Det är en förrymd sinnessvag från mentalsjukhuset här i Sidsjön. Titta: vad konstig han ser ut! Morgonrock! Och pipa! Hur som helst: han har rymt för att säga dig något, påstår han.”
– Jahapp. Ja, märkligare saker har ju hänt. 
[Den nervklene rymlingen från mentalinstitutionen tar ton]
”Om tio år, Erik, kommer den unge mannen du springer runt och låtsas vara på fotbollsplanen – denne Freddy Adu – ha lekstuga på Idrottsparken här i stan.”
– Jag visste väl det! Giffarna kommer spela Champions League-fotboll! Tack, du okända schaman. 
”Nej, lille pojk: du missförstår mig. Han kommer att hålla låda för Åtvidabergs FF här nere på IP. I allsvenskan.”
o_O
”Åtvidaberg kommer att värva honom, efter att Urban tackat nej till hans tjänster.”
O_O
”Det är sant.”
– Led bort den här förvirrade mannen från vår altan.
[Mannen leds iväg av tillrusande skötare och fadersfigur, men hinner skrika från distans, knappt hörbart:]
”Du kommer inte att göra en superettanminuuuuuut.”
– Pft. Vilken nervklen individ. Klart inget av det där stämmer.