Det var förstås tungt för moderate MFF-anfallaren Magnus Eriksson att efter 0–5 nere i Madrid tvingas vakna upp till ett höjt svenskt skattetryck imorse.
Och det var förstås trist att se Atleticos ketchupeffekt igårkväll (speciellt när MFF stod upp så pass bra i en halvlek mot de vice europamästarna), men jag kan ändå inte – oavsett motstånd – undgå att glädjas en aning när Diego Godin går upp och knoppar in en hörna.
Först: hur är han bara 28 år gammal, Diego Godin? Det kändes ju som att han var klok och rutinerad i ett halvt sekel i Villareal. När Atletico nöp den sävlige men fine mittbacken med den något slokna uppsynen så tänkte jag att det var en klok korttidslösning; att den gamle räven skulle kunna gå in och stötta upp en orutinerad och darrig backlinje med sin rutin under sina sista goda år i toppfotbollen.
Och jag älskar att det, i dessa tider där belgiskt blå Vincent Kompany–kor skördar framgångar, är möjligt för en så pass blekvek bål att gå upp och nicka in bollar i La Liga- och Champions League-finaler.