Dum fråga. Höjt skatten, förbjudit vinster i välfärden och flyttat upp GIF Sundsvall i Allsvenskan.
Äntligen Champions League ikväll och äntligen svenska klubblagsframgångar. I hockey. Ludogorets mot HV71, Färjestad hemma mot svårspelade Ruzomberok och LHC som nöp en heroisk bortapoäng mot FC Thun.
Jag skrev om varenda sargstuds tillsammans med en liverapporterande kollega som stundtals var fullkomligt okontaktbar i denna nya Champions League-bubbla att knappt ett Al McInnis-slagskott trängt igenom.
Ni ser. Jag kan ju.
Jag hade en matlåda med mig idag, jag har i stort sett alltid det; stora delar av min vakna tid innan jobbet går åt till att förbereda så att jag inte behöver kasta mina pengar ner i Vapianos gräddstuvade sjö*. Men idag var min matlåda så pass makabert tilltagen att jag var tvungen att mjuggäta upp hälften av lådans innehåll i microrummet, för att sedan föra den kvarvarande och mer socialt accepterade lådan upp till redaktionen.
Nu också ett sexpack nuggets på nattbussätet.
Det som en gång var en robust, rejäl mittbackskropp håller så sakteliga på att förtvina; men jag gör, som ni hör, så gott jag kan.
*= Men visst är det festligt hur man på Vapiano får sin egna kock som lagar maten på en spisehäll – alldeles framför en! Och så kan man säga saker som ”lite mer salt, tack” eller ”nej, tack, ingen chili” – och så får man mer salt i gräddstuvningen och så får man inte någon chili!!!
Jag vill rekommendera ett par saker.
Den här texten – lovligt saxad ur BJ Novaks novellsamling – tycker jag är den bästa jag läst i år.
Den här låten om nej-sägande var – alldeles oavsett om man vet vad ordet ”trängselskatt” betyder – väldigt fyndig.
Och till sist: det tog mig 24 år att inse att Mattias Alkberg BD-albumet ”Ditt Hjärta Är En Stjärna” nog är det absolut bästa som någonsin har släppts på svenska.
Det här är min näst sista nattbussresa hem från Sportbladet. Den näst sista av – hm, femton gånger fem… – omkring sjuttiofem stycken och jag lyckas förstås, för kanske tredje gången totalt, få chauffören som inte bara ska stanna på Jakobsbergs station – trots att ingen ska av! – utan också saktfärdigt kliva ut och suga i sig en cigarett till mig och min busskamrats (singular) stora förtret.
Vad hade Peter Kadhammar sagt om det beteendet, på väg ut till orten med sin målande penna?
Annorlunda?
Äh, Kadhammar hade förvisso aldrig tagit nattbussen.