Jag noterade, när jag skrev GIF-matchen åt Sportbladet (på-plats-närvaron saknades för att kunna göra vädervinkeln ”Solen sken när GIF vann”, men jag gick på den väderlösa motsvarigheten som genererade en Facebook-delning), att Kevin Walker under lördagskvällen stått på Gröna Lunds scen under ”Sommarkrysset”.
Jag var förstås tvungen att kasta ett snabbt getöga* på spektaklet.
*= Jag gillar generellt inte att fastna i språkliga stereotyper – men just kring snabba ögonkast så har geten fortfarande närmast uttrycksmonopol. Det måste vi ändra på. Hönsöga? De har ett sprättigt och lynnigt tittmönster, hönorna. Där har vi något.

Och, ja, det var väl var det var. Klassisk ++-The Real Thing som jag antar ni känner från Birsta City vid det här laget. Jag hade kunnat stänga ner efter halvminuten – om det inte varit för att en basist formligen fladdrat förbi – bara en kontur, med obestämbart ansikte! – i bild i låtens inledning.
Basisten stod för sig själv, längst fram på scenen och återkom sedan inte i bild på flera minuter. Och där satt jag som på nålar under detta ++-Sommarkrysset-uppträdande.

Jag tyckte att det här var kusligt likt den öppet musikintresserade och gitarrspelande mittbacken Stefan Ålander.
Det var det inte, kunde jag konstatera efter nära på en hel låt när basisten återkom i bild, och det var väl för väl.
Att låta, inte bara lagkaptenen, utan även en matchotränad Stefan Ålander värma upp som basist på Gröna Lund kvällen innan match hade varit att stretcha gränserna väl myceket – även för mitt nyliberala GIF-lynne.