Nu är ju EU-valet inte först och främst en skönhetstävling, jag vet ju det, men det tål att påtalas att Källtorpsskolan i Kallhäll har hela EU-valets vackraste valförrättare.
Jag är ledig fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag nu; och vi har bara avverkat två av dessa än.
Leve skiftarbetet.
I fredags satt jag på en balkong ovanför Kärrtorps centrum, åt en bättre pad thai och höll koll på eventuella extremistströmmar nere på torget.
Sedan begav vi oss mot Östermalmstorg på löningsfredagen.

Till höger på trappan ser vi min vän Sinan. Bara några dagar tidigare hade han ett samlat ekonomiskt kapital bestående av en vinstbelupen Triss-lott (60 kronor) och ett par ICA-checkar (samlat värde av 50 kronor). Men i fredags kunde han unna sig en bättre burköl i sommarkvällsvärmen – framför näbben på Finansinspektionen.
Det vänder snabbt här i livet, mina vänner.
(Jag gick för första gången förbi Sturecompagniet. Där satt Alex Schulman och kalasade. Tjugo meter senare kom Anders Timell gående. Jag har letat efter ett sätt att nyttja Hurulas textrad ”lova å skjut mig om, jag nånsin blir som dom” på ett vettigt sätt. Jag har ju redan flyttat till Stockholm, som de allra flesta, jag försöker slå mig in i mediebruset, som ännu fler, men: lova att skjuta mig om jag någonsin med glädje slår mig ner på Sturecompagniet.)
Vi skulle in på Brunnsgatan 4, Allan Edwalls lilla teater, för att se Könsförrädare spela på ett Fi-event.

Det gjorde vi också. Matti Alkberg, Kajsa Grytt och Magnus Ekelund strök omkring i den lilla lokalen. Jag försökte släppa Kajsa Grytt framför mig i toalettkön – hon verkade behöva det – men minns detta, gott folk: det är punkigt att hålla sig.
Könsförrädares hårdhet gjorde sig väl inte ypperligt i den lilla teaterlokalen; men det var väldigt fint att äntligen få se dem.
Om jag tog mig en selfie med Alkberg och Ekelund? Icke: den bästa är redan tagen.

Den sortens ömsesidiga entusiasm – som jag, UFC-lagkamrat Johan Larsson och de två uppburna musikerna delar – är sällsynt inför ett foto.
Igår kväll passade jag på att klämma in några övertidstimmar som liverapportör framför Champions League-finalen hemma i tv-soffan.
Nu var det väldigt varmt i rummet; men det är talande för matchbilden att jag i min pekfingersmattrande roll blev svettig.
Efter-liveraporterings-ölen är en av de mer underskattade ölarna. Och slutorden därifrån fungerar även här: