Under dagen har vi kunnat följa moderate riksdagsledamoten Lars Beckman, som tillsammans med Umeås kommunalråd Lennart Holmlund (S!!!) är den ende som får sin partibeteckning utskriven som (M!!!) eftersom det är så otroligt att han kan ha en roll i ett politiskt parti, på dennes resa genom Sverige.
För er som inte har full koll på Gävles högsta politiker och vad han tycker: Lars Beckman är mannen som med bergsfast övertygelse hävdar att Sveriges Television är en kommunistisk konspiration från det gamla Sovjet: något han lyckats bygga sig ett personligt badwill-varumärke på. Han tjänar väl goda 60 000 i månaden på att Twitter-ledes basunera ut dessa åsikter.
Men inte bara. Han åker också omkring i vårt avlånga land:

Var detta kanske årets motsvarighet på fjolårets succéföreställning ”Hästmannen möter Ormmannen”? Jag kan hur som helst inte undgå att känna att jag borde varit där.
Och idag var Lars Beckman som sagt på resande fot: upp mot Åsele.
Här står han och Anna-Maria Corazza Bildt stolt vid den politiska knytpunkten ”Nya Kuxa Grillen”:

Så mycket som är oklart här, känner jag:
Pekar de på skylten: som för att förstärka betydelsen av att ”vi är här, på plats, det här är viktigt!”? Pekar de på ordet ”Nya” – som för att poängtera att den sänkta restaurangmomsen gjorde det möjligt att starta om på en ny kula för Gamla Kuxa Grillens ägare?
Eller jublar de bara allmänt som man gör efter att ha sänkt en bättre kebabrulle?
Och blotta tanken på att en avlönad, moderat PR-människa stått och dirigerat spektaklet: ”Lite till vänster, Lars, lite mer… nu pekar du på ’grill’ – men du tog väl en Bussola? Så: nu pekar du på pizza”. 
Men låt gå. Vi släpper det.
Då gäckar det mig mycket mer att Lars lite senare stannade till på en bondgård och förevigades i den här bilden:

Mycket riktigt: uppmärksamma läsare har redan noterat att det är Daniel Bernhardsson, den tidigare Gefle IF-högerspringaren, som står där centralt i knähöga höstackar.
Här blir man ju upprörd. Daniel Bernhardsson var alltså lojal flankvaktare åt Pelle Olsson i ett drygt decennium – samtidigt som han gjorde karriär som bonde. Nu tänker alltså Lars Beckman, denne moderate olycksstorm, nästla in en fotbollsspelande köttbonde i sitt trassliga garn.
Här måste vi sätta stopp: en Gefle IF-högerbacksbonde är något av det allra mest solidariska, rödmelerade vi har. Det är en rött bultande tingest med större symbolvärde än ett hjärta.
Jag är därför mycket besviken på att Daniel Bernhardsson låter sig flankeras av moderater i sin egen ladugård. Jag skulle, i egenskap av politisk ledarskribent på Pirkt.se, vilja ringa upp den gode köttbonden för att fråga honom om hans politiska böjelser.

Till sist: när kommer kött härifrån nå Stockholms allra trendigaste hipsterkrogar?
Tänk vad folk skulle betala för en burgare av någon som spelat högerback i Gefle IF i fjorton säsonger. De skulle sitta och hävda att man kunde ”känna smaken av ett långt inkast mot Jonas Lantto i köttets trådar”. Tänk att det i krog-Stockholm 2014 inte går att beställa en ”allsvensk högerbacksoxkind” på lokal.
Jag tänker mig en hel kedja av restauranger byggda kring allsvensk nostalgi. Bara gamla allsvenska drabbningar på teve-apparaterna: men inte de magiska ögonblick till matcher som CMore börjat reprisera: nej, utan menlösa drabbningar som Landskrona BoIS–Örebro SK i april 2004. Folk skulle sitta över en bättre plocktallrik och diskutera ifall inte Gabriel Ucar borde ha slagit bollen till inkast innan Petter Furuseth-Olsens matchavgörande mål, huruvida Antti Okkonen stått för en två- eller trestjärning insats på innermittfältet och om Mikael Danielson hade en bättre vänsterfot än Mikael Sandklef.
Finns det inte andra ex-allsvenska profiler som sadlat och gjort civil karriär inom gårdsnäringen?
”En högerbacksoxkind från Daniel Bernhardssons Gårdskött, tack, och så skulle jag vilja prova ’Crispy Chicken Wingbacks’ från Niclas Rascks Rapphöns.”