I går var vi (plural!) på födelsedagsfest hos min gode vän Sinan som har ett hjärta av guld: det har han numera till och med papper på.
Jag skriver vi eftersom jag är en del av ett par – en radhusidylliskt par, som Sinan vill hävda: ett 23-årigt par som ter sig vilsna om samtalsämnena rör sig bortom tralloljor och bolåneräntor. Paret som åker hem vid ettrycket för att kunna nypa sista pendeln hem till Kallhäll.
Jag är mycket lycklig över att vara en del i det paret.

Hon é det här partyts ljus
Och han bredvid, är så stolt, att ha henne nära sig
Annars då? Det är inte ofta jag unnar – UNNAR! – mig en bok till fullpris.

Men ibland måste man.
”Ingen trodde att han skulle bli någonting särskilt. Och ville någon innerst inne bli någonting särskilt? I stort sett förekom aldrig några tankar på särskildhet, vem kunde nämna en enda människa som blivit någonting som hon inte var från begynnelsen?” 
Imorgon är det måndag, då ska jag fortsätta jobba.