Jag Köpte En Skinnjacka

Härom veckan köpte jag mig en skinnjacka på Myrorna.
Det var en riktig skinnjacka: en ”bikermodell” gjord för riktiga motorcykelåkare och inte för 40-åriga mustaschprydda reklamare.
Smidd i ett skinn som får en att känna att man har trätt ett par bildäck över huvudet – och, inte minst, med väldiga armbågs- och axelskydd.
Dessa skydd, som fick mig att närmast dubbla min axelbredd, var det som fick mig att tveka på köpet. Men jag fingrade runt med nävarna och kände att skydden endast satt fast med kardborre inuti fodret – så jag slog till på detta renoveringsprojekt till en billig penning.
Så här såg den ut när jag kom hem:
_MG_2443
Det här, ovan, är i princip allt som hotar dagens svenska fotboll – och resten av vårt samhälle. Det är civil olydnad förjacksligad.
Och värre kan det faktiskt bli:
_MG_2439
Anledningen till att Ralph Fiennes fick spela Voldemort var att mitt ansikte inte gick att dölja i professor Quirrells backnacke: ondskan i det där nyllet skulle få turbanen att vittra sönder.
Men!
Detta var som sagt innan jag, med hjälp av Tilde, gått lös med saxen och frigjort jackan från dess väldiga skyddsanordning i hårdplast och därmed kapat någon halvmeter av min axelbredd.
Och äntligen, äntligen kunde jag få se ut som…
Processed with VSCOcam with t1 preset
… den nye frontfiguren i Erik & The Boppers.
(Huvudbonaden är, vid sidan av de mindre axlarna, förstås också central.)
Framgångssagan slut där?
Icke!
Ni vet när sommaren nalkas och man blir så där väldigt sugen på att strutta omkring på rullskridskor över asfalten? Hur det enda som stoppar en är att man inte har kvar den utrustning som man som liten lärde sig att man var tvungen att nyttja om man ville skrinna utanför hemmets fyra väggar?
Inga problem längre:
2014-03-29 11.34.55 2014-03-29 11.34.58
De här skydden låg och skräpade på vardagsrumsgolvet i veckor, under konstant flickvänsjämmer och beklagan (”Nej! De ska inte slängas! De måste användas först!”, gastade jag), innan jag slutligen tog fram eltejpen och bad Tilde att ta en bild.
Och nu är vi här.
Det ska en dag bli intressant att stå inför Sankte Per och gå igenom dessa små livsval, ett efter ett.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...