1. Fredrik Holster (NY)

Jag var så sent som härom dagen inne och google-translateade FC Revans hemsida för att få en uppdatering på Fredrik Holsters situation.
Det kändes som att det var dags för ett avslut på det luddiga östäventyret – ”FREDRiK”-tröjan till trots.
Men trots att han inte gick att återfinna i någon av matchtrupperna på klubbens Turkiet-läger så stod där ingenting om att han lämnat.
Nåja. Jag hann göra mitt Holster-scoop i Azerbaijan.
Lämnat har han, i alla fall, och nu är Fredrik Holster, 25, på provspel i danska andraligalaget Vendsyssel FF.
Vendsyssel!
Ojvoj.
Han går sin egen väg: det måste man ge honom.
 

2. Oísin Cantwell (NY)

Jag ser mycket fram emot att få se denne kloke man vid en kaffeautomat.
Han framstår som klokare och klokare för var dag, kolumn och twitteruppdatering som går (björnmössan inte exkluderad).
 

3. Daniel Andersson (ÅT)

Ett provspel i Raufoss IL skojar man inte bort.
Det spås på byn att han skulle kunna bli ”den nye Christian Hemberg”.
 

4. Bombay Bicycle Club (ÅT)

Jag tror att samtliga av mina nära grannar kan ”Bombarnas” nya singel Luna utantill vid det här laget.
En vevning på full volym innan skolan, en direkt när jag kommer hem och en gång till den Roland Järverupskt ensamma matlagningen.
Det är den värd. Och under våren kommer de till Stockholm.
 

5. Erik Häggström (ÅT)

Vi fick en övning på skolan härom dagen.
Man hade två timmar på sig att hitta en egen nyhet för att kunna skriva en lockande webbrubrik med tillhörande pufftext.
Jag gick på det ganska givna karpspåret (mer om det senare) medan min gruppkamrat Erik Häggström valde broavgiftsspåret.
Han räknade helt sonika på hur mycket de olika vägarna genom Sundsvall skulle kosta: och kom fram till att även med en broavgift på 5 kronor så skulle man (enligt Googles bränslekalkylatortjänst) tjäna ett par kronor på att inte åka genom staden.
Stoppa pressarna!
Han hyllades unisont för denna studie (/googling), läraren vevade lyriskt om att ”den som ska göra praktik på Sundsvalls Tidning MÅSTE (!) göra den här grejen!” och Häggström själv, som ska vara på VK i Umeå, ser en ny nisch framför sig.
Han tänker – om jag förstod det rätt – klampa in på redaktionen och, medelst Micke Grill-auktoritet, gasta om att ”ge mig block, penna och kamera så drar jag ut på Tegsbron och gör ett reportage på ett par månader!” och helt sonika lita på att hans bro-rykte har föregått honom.
Efter praktik på VK – och det luddiga Tegsbron-knäcket där han… stått och räknat förbipasserande lastbilar? – så lär han kunna ta värvning på något Motala-medium och bevaka deras nya bro. Kanske SVT:s Östnytt?
Hans SVT-namn skulle då förstås inte bli Backa Erik Häggpä – utan Bro Erik Häggpä.
 

1. Belinda Olsson (NY)

Det nya ansiktet utåt för försvarstalet/pitchen (?) ”det här gör jag för att skapa debatt”.
Hon hånar pappor som vill gå på öppna förskolan, ifrågasätter ifall kvinnor i brandkåren inte är alldeles för svaga – och ställer sig upp under ett bröllop för att propagera för ”feminismens” hat mot romantik och relationer (baserat på en bok).
Och ingen fattar någonting.
Jag tror inte ens Belinda Olsson själv förstår någonting.
Inte hennes medproducenter heller.
I slutklämmen till gårdagens program (det urbota dummaste hittills: trots en rejält dumt premiäravsnitt) så säger Belinda att ”i slutändan handlar det om vårt förhållande till män – den eviga fienden.”
Jag knappade mig in på SVT.se för att följa chatten efter programmet; där hade någon reagerat över bland annat detta.

Nej, gode Jonas Magnusson. Jag tror inte att det gjorde det.
 

2. SVT (NY)

Sänder Belinda Olssons program.
Låter henne få fria tyglar på bästa sändningstid – i svensk Public Service-tv.
Man borde rusa in själv på SVT:s kontor och testa själv.
”HEJ!
Jag vill göra ett program om dagens läkekonst!
Jag tänkte först stämma träff med en framstående läkare på Karolinska Institutet för att fråga hen ’hur det står till med läkekonst i dag?’ varpå jag räknar upp ett par frågetecken som jag har personligen. Sedan låter jag läkaren ta en tugga av sin muffins och sedan klipper vi till 58 minuter av scener där jag åker omkring och pratar med schamaner, naturläkande medium och generella healers – för att ge en rättvis bild av den moderna sjukvården?
Hur låter det?
Åh, fria tyglar! Tackar!”
 

3. Kevin Walker (ÅT)

Jag ska inte säga att jag var lyrisk över att Kevin Walker skulle dubblera som Idol-vinnande soloartist och GIF-dynamo: men jag var i allra högsta grad förstående.
Det är klart att han måste ta den här chansen: smida medan järnet är skållhet.
Ja: jag skulle till och med kunna tänka mig att gå ner på någon rökig pub i stan för att se honom sitta på sin pinnstol och få göra sin grej; det han gör bäst och det som anpassar sig efter fotbollen. En lugn, avskalad ”jag vann Idol men jag spelar fortfarande främst fotboll”-turné i singer-songwriter-tappning.
Men så fick jag helt plötsligt den här uppdateringen kastad i – just det! – plytet:

Vilka har han slagit sig i slang med här, den gode Kevin? Han måste ha följt med någon karamell– och kattungelockande skumrasksgubbe in i en gammal Volvo; för mer än så här lurad blir man väl bara inte i artistbranschen?
Är det Alaska-Håkan som står vid spakarna? Brinkenstjärna?  Ett sockerstinnt barn?
”Stiftelsen” och (!) ”Sean Banan” och (!!!) ”Mix Megapol” – jag kan faktiskt inte dra mig till minnes en sämre trio att bilda kvartett med. Han skulle ha fått en bättre start på karriären om han anslutit som fjärdestämma i redan etablerade trion Sonja Aldén-Shirley Clamp-Sanna Nielsen.
Det känns lite som om GIF-profilen åker land och rike runt och spelar futsal med Gefle IF, Roy Keane och Bala Garbas rådgivare.
 

4. Max Hamburgare (NY)

Nog trist med ”rösta blått!”-brevet som skickades ut, förstås.
Skäl nog för en bojkott.
Men dessutom skulle de två som stod bakom det djupt osmakliga brevet vara…

… just det: rakade!
Ännu en bakåtsträvande dag för flintrasismen.
 

5. Hästmannen (NY)

Jag har i dagarna blivit överöst* med tips om den nya dokumentärfilmen ”Hästmannen” i olika medium.
*= Pirkt.se:s medarbetare är uppmanade – genom grundpolicyn – att överanvända ordet ”överöst”: ett ord som används så fort ens ömma moder kommenterar ett tidigare okommenterat blogginlägg.
”Ska du se den här?”, frågade den ena. ”Du borde skriva om den här!”, gastade den andra.
(Det var dem. Det var två stycken.)
Men jag vill lägga in en brasklapp.
Ja, jag skulle sluka ”Hästmannen” om det enkom var en filmatisering av resan upp till Sundsvall och mötet med Ormmannen i logen på det norra stadsberget.
(Tänk den Guldbaggevinnande scenen när Hästmannen blickar ut genom tågfönstret och, i höjd med Gävle, muttrar om att ”landskapet ser stenigt ut”!)
Den filmen, vars crescendo var ett enkelt handslag och utbytande av skvaderreplica och Hästmannen-bok i en loge, hade jag älskat.
Den här filmen handlar dock om mycket annat, har jag fått berättat för mig. Jag är därför inte såld på förhand.