1. Mittmedia (NY)

Koncernen har fått utstå mycket spott och spe på den nedanstående Kasslerlistan genom året – men det här är en portal där man också applåderas när man gör någonting bra.
Och i veckan stod Mittmediakoncernen, som nu samkör även sina skivrecensioner, för ett av sina viktigaste journalistiska ställningstaganden på länge…

… när man, trots vetskapen om alla ilskna brev från västra Medelpad det lär medföra, vågade sätta en tvåa i betyg på Stiftelsens nya album – tillsammans med rubriken ”Fördärvande ojämnt”.
 

2. Roland Larsson (NY)

Gör succé med det svenska U17-landslaget i VM. Har fört ett talangfullt pottpurri av bra fotbollsnamn till en kvartsfinal mot Honduras i eftermiddag.
Och det är så roligt för Roland.
För han har ju haft några svåra år.
Jag tänker förstås på mediestormen han fick utstå under några år då han basade över pojklandslaget för årskull 1990; när drevet rasade mot Rolands beslut att gång på gång – år efter år – utelämna den nylånge (alternativt pubertalt skenväxte) innermittfältaren Erik Löfgren, som över några växtvärksstinna nätter gått från att vara en liten, nätt mittfältsvirtous till en robust, luddig Tim Borowski-typ.
Det var synd. För det hade ju varit en syn att blicka över den här landslagstruppen:
Jesper Florén, AFC Ajax.
Astrit Ajdarevic, Liverpool FC.
Erik Löfgren, Sidsjö-Böle IF. 
Men så blev det inte. Roland stod på sig – trots att han lär fått utstå många arga mejl, skickade av min mor under min katts namn – och kan väl sträcka på sig i dag.
 

3. Marko Mihajlovic (NY)

Jag var tveksam till substansen i ryktena som placerade honom i GIF Sundsvall och Örebro, i en artikel där ”en gåta att alla missat honom”-citatet var taget från Brage-tränaren Zvezdan Milosevic.
Men det verkar vara på riktigt, min gamle mittbackspartner jagas av Superettans riktigt stora klubbar:

Marko tillbringade våren i Umeå FC – ett UFC vi slog tillbaka med solklara 4–1 hemma – och det är, i dessa karga fotbollsekonomiska tider, alltid glädjande att se någon slå upp sig från Division I-myllan.
 

4. Pirkt.se (ÅT)

Jag har så mycket tid på mina händer nu, sedan vi slutade träna organiserat.
Så. Mycket. Tid.
Alldeles för mycket tid, nästan.
Jag borde så småningom kunna omvandla det till innehåll på den här portalen.
Kommer det någonsin ett uppsving för denna trasslets portal så är det inom de närmaste veckorna. Håll till godo.
Kanske kommer det till och med ett nytt ambitiöst epos som får samma genomslag som IFK Mariehamns-alstret, som fortfarande sätter sina spår i portalens statistik:

 

5. Slutsksakhar Slutsk (NY)

Jag har alltid trott att ett vintrigt provspel med Sandnes Ulf var mitt sentida jags ultimata fotbollsdröm.
Men i veckan råkade jag, i en orelaterad googling, snubbla över det vitryska ligalaget Slutsksakhar Slutsk från – just det! – Slutsk.
Trots att truppen verkar vara fylld till bredden av enkom vitryssar så skulle jag vilja göra en säsong i Slutsksakhar Slutsk*.
*= Gör man hela säsonger där, förresten? Det känns som en klubb att på sin höjd George Mourad-mellanlanda några månader i.
 

1. SVT Debatt (NY)

I går kväll bänkade jag mig vid tiorycket.
En av de hetare potatisarna i samhället skulle, efter en skakande granskning kvällen innan, debatteras. Folk skulle ställas till svars!, vänsterfolk skulle gasta om privatiseringen! och ”liberala debattörer” skulle… vara där.
Men.
När man suttit sig tillrätta så förklarar Belinda Olsson att vi inte ska hoppa direkt in i handlingen. Nej. Först ska Debatt handa om att en enskild person i vårt samhälle ”är lite kritisk mot Halloween”.
Olsson förklarar till och med, typ, att ”det här kanske inte är något stort problem och inte så mycket att diskutera, enligt många”. Riktigt. ”MEN!”, fortsätter hon, ”vi har hittat en person som är kritisk”.
Debatt-redaktionen har alltså, medelst ljus och pumpalykta, letat upp en ensam gynnare som tycker att barnens jakt på diverse småsnask urholkar åminnelsen av de bortgångna.
Sedan viger man tid i programmet åt att debattera detta.
Medverkande? Exempelvis det här förtroendeingivande nyllet:

Nog för att SVT Debatt genom åren, genom programledarleden, haft svårt att tas på riktigt allvar – men nu verkar man ju helt ha slutat att ens försöka göra ett seriöst program.
Man har ett helt land som vill debattera det fria skolvalet – men så släpper man istället in en blodmelerad rödtott som får förklara att han ”gillar att klä upp sig”.
 

2. Sverige (NY)

Nog för att Uppdrag Granskning avslöjade vad alla egentligen redan visste (”MÄH! Riskkapitalisterna som varje år vill placera jättevinster från sin skolverksamhet på Caymanöarna verkar vilja VÄLJA DE ELEVER som DE TJÄNAR PENGAR PÅ!!!”).
Men det är alltid bra när det totala urholkandet av det här landet dras upp till ytan.
Och nu i morse så berättade TV4 att man fått avslag på sin fråga om att få se när Tobias Billström, aktiehandlare migrationsminister , investerat sina surt förvärvade slantar i gruvbolaget Lappland Goldminers.
Billström gick in tungt (30 000 aktier) i Northland Resources strax efter att ha fått insider-besked om att företaget skulle räddas av LKAB, och nu ville TV4 se ifall så kunde vara fallet även med det andra aktieköpet.
Men det är hemligstämplat, enligt ett dokument som Fredrik Reinfeldt signerat, för att inte Billström ska behöva ”lida skada och men”. 

Tobias Billström, här med sin ”åh, vad gott det ska bli med kardemummakaka”-blick, ska alltså inte kunna granskas om det kan leda till ”sveda och värk”.
Kanske att reportrar får snoka efter hans familjerecept på rönnbärssylt.
Vad är detta; DDR-Sverige på riktigt riktigt?
 

3.  Sundsvall Dragons (NY)

Foto: Jens L’Estrade. 
Jag skrev Sundsvall Dragons–LF åt Norrbottens-Kuriren härom fredagskvällen.
Dragons vann och efteråt pratade LF-coachen Fredrik Joulamo om att man bara ”var i början på det bygge som Dragons är färdig med”. 
Han hade en så väldig respekt för Dragons långsiktiga bygge.
Och fan, i en sport och i en liga där hela trupper slits och slängs som underkläder så måste Sundsvall Dragons ha framstått som en närmast ouppnåelig förebild i svensk basket.
Så, från ingenstans – tjoff: Alex Wesby lämnar på grund av att klubben… inte betalat hans hyra? Det avslöjas att klubben har 800 000 kronor i skulder och att många spelares hyror var eftersatta.
Och jag förstår ingenting. Jag trodde verkligen att Sundsvall Dragons var det bra exemplet i den här staden. Det kloka, lugna, ansvariga, rationella. Samma stomme varje år, samma löner – i stort sett samma slutspelsstinna intäkter.
Ändå lyckas man nästla in sig i någon luddig Mikael Lindqvist-krasch.
Nu i dag så går man dessutom – med dessa nyss avslöjade skuldberg i åminne – och ber kommunen om en summa pengar.
Summan? Mäh, 800 000 kronor, sådär.
Visst: de ska ju säkert användas till samhällsprojekt och så – men inte ens en skumögd grävling skulle ju kunna läsa nyheten utan att haja till på det sambandet.
Timrå går som ett blysänke publikmässigt – ligger redan 400 000 under budget – och… den här staden behövde inte ytterligare idrottstrassel.
 

4. Johanna Almgren (NY)

Johanna Almgren var skadad när Sveriges damlandslag mötte Färöarna.
Och från sin läktarplats hann hon twittra ut detta:

Detta innan hon lämnade arenan (!) – efter 55 minuter.
Till Sportbladet.se utvecklade hon, efter att ha fått lugna ner sig, hur hon resonerade:

Johanna Almgren, svensk landslagsstjärna, vill alltså att FIFA ska gå in och utesluta ”lag som Färöarna” från att kvala till VM.
Detta för att Färöarna – ett land med 50 000 invånare, ett upptagningsområde motsvarande halva Sundsvalls Kommun – kommer ut och spelar extremt defensivt mot fjolårets EM-bronsvinnare.
Det var inga bandy-VM-siffror; det var 5–0. En habil storlag-mot-lilleputtsseger. Varken mer, varken mindre.
Det här är därför ett av de dummaste utspel jag någonsin tagit del av.
Vilken ambassadör för damfotbollens spridning och utveckling i världen.
 

5. Astragon (NY)

Jag stod på data- och tv-spelsbutiken i In-gallerian i veckan. Letade efter ett gammalt Football Manager 2005-spel i begagnathörnan (hojta om du har ett liggande!).
Och jag kunde inte undgå att titta lite extra på ett par spel i den där begagnathyllan. Olika simulatorer – från spelföretaget Astragon.
Här, ett axplock:

”Näe, men jag har ju klarat ut det: jag körde till Travemünde på bara fyra mosbrickor”. 

För alla oss som inte kan gå förbi en kvarlämnad flaska på stan utan att plocka upp den och gå och bära på den så länge det krävs innan vi går förbi en källsorteringsstation.

Den här kan jag ändå förstå, ifall det finns möjlighet till interaktion med passagerarna i god och glad ton. Kanske kan man till och med byta radiokanal.

Och självklart ska det finnas en europeisk upplaga, som FIFA-skaparna EA Sports ”Euro”-upplaga som släpps inför EM-turneringarna. Det här släpps förstås… någon gång.
Men…

… gaffeltruck?!

… plantvattning?

… sten… -arbete?

Och jo: jag tror att det finns en dataspelsmarknad bland alla oss som drömt om att i den arla morgontimman få klamra sig fast längst bak på en sopbil; jag tror faktiskt det. Men jag har aldrig träffat någon som drömt om att få köra sopbilen.
Speciellt inte när man redan klarat ut Tanker Truck Simulator.
Men värst av allt som spelföretaget Astragon står bakom är ändå deras sportsimulator.
Handbolls-, inte -spelet!, utan -simulatorn!

Titta igen på den där ”handbollsspelaren”:

Den här mannen är, kan jag säga utan att kolla upp det, efterlyst i 18 olika länder.
Det finns en video för att se hur spelet ser ut, jag råder er verkligen inte att se den, men här har någon gjort det google-bildsök-tillgängligt att beskåda trasslet:

Jag har väldigt länge trott att vi när som helst kommer att spela tv-spel genom ”brillor över ögonen och fri vevning”. Den sortens tilltro på tekniken – och Asien – har jag haft i flera år.
Denna skärmdump, från 2010, är därför något av den sorgligaste bild över vår tekniska samtid jag någonsin sett.
(Tänd ett ljus för virtuelle nummer 18 i blå-rött-vitt under Allhelgona. Med den färgen för tre år sedan kan inte ha klarat sig till dags dato.)