Jag och Erik Häggström, min norrbottniske vapendragare, satt och funderade på hur många ”tunga namn” man skulle kunna få en skymt av inne i det väldiga SVT-huset.
”Fyra”, gissade Häggström. ”Fem”, kontrade jag.
Men när man redan i recepionens café kunde bocka av två tunga namn – Daniel Nannskog och Hans Wiklund (sedvanligt klädd i trikåer, löparshorts och mössa) – så tänkte man att man kunde ha gissat på tok för lågt.

Men det blev bara fyra, till slut. Det var väl dock något av ”De Fyra Stora” i SVT-huset, den statliga televisionens storvilt, vi fick vila ögonen på.

• Daniel Nannskog.
• Hans Wiklund.
• Chris Härenstam.
• Mats Nyström.

 
Innan, under lunchen, diskuterades – åter igen – SVT-reportern Backa Elias Bondpäs namn. Erik Häggström verkar inte riktigt heller kunna släppa hur Micke Grill Pettersson bara slängde ut namnet i förbifarten, under en föreläsning, och sedan bara lät det sväva mellan MIUN-väggarna; som vore det ett namn som vilket annat.
Jag antar att namnet på något sätt är taget och rekommenderade därför Erik Häggström, som också härstammar från vidder där man skulle applicera en gammal släktgård i för-förnamn, att döpa in sin hemvist ”Gärdsåsgården” i sitt blivande journalistnamn.
Gärdsås Erik Häggpä.
Det skulle låta det. Det är inte ett namn som blir utlasat i första taget.
På vägen hem från studiebesöket funderade Häggström vidare på ifall alla SVT-medarbetare kunde hämta ut ett nytt namn – typ i receptionen? – om karriären gått i stå. Om Chris Härenstam skulle få ta över Fotbollskväll, skulle vi då se en Backa Mats Nypä nylanseras för allmänheten?
Kanske.
Detta är frågor som inte studiebesöket besvarade.
Studiebesöket besvarade dock alla de frågor jag hade kring en eventuell praktik på SVT Sport. Jag funderar på att besudla denna redaktion genom att skicka en intresseanmälan med mitt radionylle på.
(Jag fick inte så mycket ut av studiebesöket på… resterande del av SVT-huset. Detta då denna del var förlagd efter lunch då jag var upptagen med att hålla tummar, se lottdragningen och sedan svära, frusta och spotta över att Alex Frei plockade upp den skållheta riggbollen med Sveriges lapp i.)
 
När vi på kvällskvisten flanerade Östermalms gator såg jag en kändis.
Den bästa kändis jag någonsin fått syn på.
Jag såg Roy Andersson.

Hade jag fått producera Stockholms Stads reklam så hade den i stora drag gått ut på att förmedla budskapet att ”du kan från bara ett par meters håll se Roy Andersson vika in på en indisk krog en måndagkväll”. 
 
Och sist, men inte minst!, så hann jag förstås bli…

… street-style-fotograferad! Av finska Vasabladet!
Många intryck. Så många märkliga intryck. I morgon besöker vi Aftonbladet, Expressen och TV4.
Det var allt för den här gången.
Med vänliga hälsningar,
Backa Erik Löfpä.