I går var jag förstås och gjorde min samhälleliga plikt. Skanderandes på slagorden ”Inga rasister i våra kyrkor!” röstade jag fram tänkande, sympatiska människor i kyrkovalet.
Jag lade förstås upp bilden på Instagram, dels för att uppmana de pizzasugna bakismassorna men dels också bara för att rättfärdiga en selfie.
Imorse, innan klockan slagit 08, så ringde min telefon.
Det var en klasskamrat på journalistlinjen som ringde – i sin roll som inhoppare på P4 Västernorrland. De skulle prata just om att folk uppmanade andra om att rösta i kyrkovalet.
Man lägger alltså upp en selfie på Instagram, detta fåfänga bildmedium, och det medium som ringer och vill ta upp den och ge den utrymme – är radion.
Diagnosen ”radioansikte” är nu helt fastslagen.
(Jag tackade nej. Mitt intellekt är inte kompatibelt med muntliga liveintervjuer.)