Ett av mina allra sorgligaste GIF-minnen är Pelle Nilssons sista GIF-match; när jag som 11-åring inte kunde förstå varför inte alla ville stanna och applådera och hylla den, för AIK lämnande, unga mittbacken. Till och med pappa ville skynda iväg hem efter förlusten.
Än i dag kan jag tänka på det. Kanske var Pelle Nilsson värd det – jag var för ung för att förstå det tidiga 2000-talets övergångstvister och Bosman-regler: för ung för att förstå att världen består av giriga Glenn Schiller-typer – men jag minns det som så väldigt tragiskt när Pelle gick runt där och applåderade mot en läktare som skyndade bort för att varmköra bilen.
Jag hoppas verkligen att Ari Skúlason – även vid oavgjort eller till och med förlust mot GAIS – får era avskedsapplåder. Han är, alla dumma avstängningar och alla utdragna kontraktstvister till trots, 2010-talets hittills största GIF-spelare och dagens 11-åringar ska inte behöva gå hem och grubbla.
PS. Jag har tänkt fylla den här fliken med GIF-material från och med nu; med början i en efter-match-krönika efter dagens GAIS-match. Håll utkik.