Vad vet ni om hur det känns att ha pressen från tio-tolv medelpadska fotbollspappor hängande över sig, efter en 2–2-insats borta mot Halmstads BK? Vad vet ni om hur det är att avkrävas skarpa analyser och vitsiga formuleringar, samtidigt som du in i det längsta drar dig för att erkänna att du sett själva matchen i det här stadiet?

Foto: Erik Häggström

Men när en god vän som nyss fyllt år fått sig en flaska äkta champagne i födelsedagspresent av sin sågverksägande fader och därför bjuder till ett evenemang som han döper till något som bubblar så champagne-smått i gommen som »SumpanSkumpan« — ja, då ska det till en fotbollsanalytiker av oerhört torrt virke för att tacka nej på grund av ens den mest ångestladdade av GIF-matcher vid 16-rycket.
Min gode vän har ju inte bara stått modell för en av de främsta vev-gifarna i modern tid, utan också skrivit ett blogginlägg om vevkatten som blivit så kritikerrosat att han omgående lät framgången stiga honom över huvudet så till den milda grad att han skulle ha Patreon-polletter för att ens stiga ur bloggsängen framöver.
Vid ankomsten till evenemanget »SumpanSkumpan« försökte jag sammanföra dessa två element (vevaren och hans älskade vevkatt) i en rörlig bildserie:

Så jag såg helt sonika matchen på en liten mobilskärm, sittandes med en öl i näven och ett par glas bubbel innanför västen (en fin flaska där till och med min trassliga pallett kunde urskilja bubblornas litenhet!; en budgetflaska med något ungerskt glykolspetsat, som för att komma ner på jorden igen!) och iförd något så uppseendeväckande som en gulblå Sverige-tröja till min flintifierade skalle, då jag i mitt sommar-ovana vinterskinn hunnit svettat mig igenom mitt egna t-shirt-bestånd under förmiddagen.
Dessutom sågs matchen till tonerna av de yviga Bob Dylan-tolkningar som man ofrånkomligen alltid kommer att behöva lyssna till om du lämnar tre unga män ensamma i ett rum med några öl och en gitarr i mer än tjugo minuter.

Men jag vet samtidigt inte om jag ens vid det nyktraste och (nåja) skarpaste av sinnelag hade kunnat dra så många bättre slutsatser än denna enda: fyra poäng på två matcher mot Halmstad är så pass godkänt att alla »Avgå Joel«-sprejburkar borde plockas ur även de yvigaste av hölster?