Efter ett 2016 där varannan ledartext handlade om hur vi – medierna! politikerna! eliten! – måste börja »ta människors ro på allvar« så har jag  nu inlett 2017 genom att skriva en text som handlar om att vi istället måste börja ta människors ro på allvar.
Ja, jag syftar på den fullkomliga ro som råder i samhällets absoluta toppskikt; bland den ekonomiska elit som tillåts skena ifrån oss övriga, i en sällan skådad takt, utan att så mycket som ett skattehöjarfinger höjs.
Jag hade trott att texten skulle gå i mellandagarna, men jag antar att det var för nära julafton – och att dylik kalabalik hade kunnat uppstå om en dylik ledartext kastats ut mitt i den svenska julefriden:

Att jag inte ens i juletid ska kunna hålla mig ifrån att förespråka fullskalig kommunism, förtryck och massavrättningar.
 
Nåväl: 3100 tecken räcker bara så långt och ifall jag haft fler – eller varit bättre på att distribuera det givna antalet – så hade jag nog försökt berätta om internationella tecken som jag tycker pekar i rätt riktning, när vi nu går in i 2017:
Någonting om hur Panama-dokumenten kastade ljus över girigheten hos världens allra rikaste, något om hur regeringen lagt fram förslag om tuffare krav på skatteredovisning från svenska företag och någonting om hur EU har stämt Apple på 14 miljarder dollar i uteblivna skatter som företaget trollat bort genom skatteplanering.
Allt färre tillåts äga en allt större del av den världens resurskaka och i början av 2016 ägde 62 människor mer än halva jordens befolkning gjorde tillsammans. När Oxfam lanserar sin nya rapport senare för 2017 kommer rikedomen ha koncentrerats ytterligare, för trots miljökatastrofer och finanskrascher så är kurvan över hur de rika skenar ifrån oss övriga linjär. Inget rubbar den. Och i Sverige är utvecklingskurvan brantare än på de flesta andra ställen.
Imorgon fredag, på den sjätte dagen på det nya året, kommer Sveriges toppdirektörer ha tjänat mer pengar än en vanlig arbetare gör under hela 2017.
De gör det under fullkomlig lugn och ro; en ro jag åtminstone tycker att vi borde försöka föra fram i debatten och kanske, kanske våga problematisera under nästa år.