Det har gått en tid sedan jag hade tid och ork att sätta mig ner och göra ett så kallat genomgångsgynn av samtiden.  Mycket grumligt vatten har samlats i bloggutkast-fördämningarna och måste nu få pysa ut och rinna som en brun rännil efter ett Europa-runt-kånkande lyxkryssningsfartyg.

1. Resten är historia

Min öververksamma period. som omöjliggjort Pirkt.se-gynnande, sträcker sig så långt tillbaka (jag räknade nyss ihop att jag jobbat 27 av 30 dagar!!!) att vi måste börja vid det här gamla citatet:

Citatet kommer från Sveriges överlägset störste idrottsman och stjärna: Zlatan Ibrahimovic, och är hämtat från tidningen/reklampamfletten DI Weekend.
Och den uppmärksamme, trogne och fotbollsmedelpadskt intresserade läsaren (ja, vi pratar om en enda person här) hajar förstås till direkt vid det »resten är historia«-användandet.

Det är nog det mest malplacerade användandet av den bevingade termen sedan Daniel Andersson talade med Sundsvalls Tidning efter en sitt drömmål i 4–1-segern över Umeå FC i division 1 Norra, försommaren 2013:

Jag är tvungen att saxa Daniel »Knosen« Anderssons citat från Lokalfotbollen.se som i sin tur saxat från Sundsvalls Tidning, då artikeln inte går att hitta på ST.nu. Kanske är den såld till tredje native advertising-part.
Samma arkiv-problematik inträffade också nyligen då jag letade i mediearkivet efter en gammal bild på Kuben-tränaren Bert Stålberg (som man gör). Ni vet; då han inför 2009 års premiär i division 3 Mellersta Norrland letade fram ett par solglasögon för att ge tyngd åt sitt — för Kuben-truppen mycket överraskande — utspel om att laget skulle ta hem serien.
Det klassiska Dagbladet-uppslaget (som borde finnas sparad i pdf-form) verkar ha gått i graven med tidningen, så jag fick nöja mig med en digitaliserad ST.nu-form, men bilden är fortfarande stark:

Kuben-spelarna hade nog tänkt att de skulle ska tassa in i serien och sikta på en mittenplats och kanske, kanske, om momentum infinner sig kunna smyga med i toppen. Men döm av deras förvåning när de sedan, bara dagar innan seriestart, slår upp Dagbladet på frukostbordet och mötas av att ens tränare löpt kaxighetsamok i ett par »My future is so bright that I have to wear shades«-övertydliga solbrillor och en rysk oligark-päls.
I mitt arkivletande efter »Knosen«-citatet snubblade jag över det här gamla blogginlägget som sätter fingret på exakt när Selånger IF:s ekonomi kantrade och slungades in i den negativa pollettspiral som till sist satte klubben i konkurs:

Titta på den sneda blicken från just Daniel »Knosen« Andersson bakom andretränaren: ett lurigt »vet Micke vad han gör nu?«-öga till en lagkamrat – precis innan han känslokallt klev fram till kassadisken och grävde ner Selångers ekonomi i ett plusmeny- och dipsås-stort hål som klubben sedan aldrig skulle kunna klättra upp ur.
Det om det.
 

2. Nytt jobb-glädjen

Många idrottsprofiler på herrsidan har svårt att hitta meningsfulla sysselsättningar efter karriären. Visst kan de hanka sig fram på sitt namn och nypa åt sig någon strö-tjänst på kontakter och så – men att hitta någonting man verkligen brinner för (som man brunnit för sin elitidrott tidigare) är få förunnat.
Därför var det så glädjande att se den här bilden, från ST-nyheten om att Timrå IK-legendaren Per Hallin blir ny ungdomstränare i Sundsvall Hockey:

Titt’ på entusiasmen i den bilden; två själar som verkligen brinner för att få komma igång med det här samarbetet så snabbt som möjligt.

Det är inte så att den här nunan skriker »Fa-an vad roligt det ska bli!«, direkt. Visst är det som att han blivit tillsagd att le av någon utsänd multimediajournalist (som både kan skriva och trycka ner en kameraavtryckare tills bild uppstår!), men att han bara lyder med delar av ansiktet. Det är ett stroke-leende: som om delar av Hallins skägg dragits ihop i en liten ansiktsryckning, men att ögonen, munnen och alla de centrala beståndsdelarna i ett leende vägrar delta.
Sundsvall Hockeys ordförande Lars G Ohlsson försökte inte ens le, utan bjuder bara på en kargt Skrot-Nisse-inspirerad mungipa i moll:

 

3. Hårfästesgynnande redigering

Jag avslutade förra fredagen min praktik på facktidningen Arbetet – och jag gjorde det med dubbla ledare i papperstidningen! Papperstidningen är inte bara, som Expressen verkar tro, ett verktyg för att analog-länka folk till sin webb-teve utan kan också fungera som en kanal som når ut till hundratusentals fackanslutna.
Men att basunera ut budskap är inte allt man kan göra med ett tidningsformat:

Jo, visst noterar gemene läsare direkt att en 25-årig fotbollsgynnare tar ton mot självaste Stefan Löfven – men den identitetspolitiskt insatte ser också hur ett bakåtvänt »e« på papprets baksida närmast omärkbart kliver in och stärker ledarskribentens bristfälliga hårfäste. Det var mycket som var glädjande och inspirerande med att vara på en facktidning (att de fortfarande satsar på att göra en bra pappersprodukt och att de fortfarande får tid på sig för granskningar, bland annat), men allra mest imponerande var nog den geniala hårfästesgynnande redigeringen.
(Här kan ni förresten läsa mina tankar om Dubai-bygget Mall of Scandinavia, om den samhällsvådliga individualismen och om tvångströjorna som kväver ihjäl välfärden.)
 

4. Det manliga morgonrocksprivilegiet

Har det någonsin uttryckts så starkt, det manliga privilegiet, som när den rättslige experten Dennis Töllborg blev Skype-uppringd för ett expertutlåtande i Nyhetsmorgon härom morgonen?
Eftersom klockan var innan åtta på morgonkvisten vägrade Töllborg klä på sig, utan svarade helt sonika på frågorna sittandes i en gammal medknyckt, halvöppen Yatsuragi-morgonrock:

Det fattades bara att Töllborg skulle be TV4-gänget i studion att vänta en stund – »det går jättefort!« – för att han skulle kunna gå iväg och stoppa i en till rostmacka i rosten.