Det kan sticka i ögonen på folk att Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, tycker att lågavlönade borde tjäna mindre. Det kan sticka i ögonen, när Lemne själv tjänar en halv miljon kronor i månaden.
Och ja, nog är det märkligt att man i den rollen – när man öppet deklarerar en årsinkomst på nära sex miljoner kronor – propagerar för att den som har låg årsinkomst ska gå ner i lön.
Men vi måste också komma ihåg att det inte är så jäkla lätt för de högavlönade heller, alltid.
För hur enkelt är det egentligen att tjäna hela tjugofyra gånger mer än en undersköterska? Hur är det att leva med ett sådant överflöd i vardagen? Att gå runt med en konstant molande tanke på ”för varje sak en undersköterska köper så borde jag köpa 24”? Vi vet inte, men vi kan börja försöka föreställa oss:
En vanlig frukost? En kopp kaffe, en smörgås, nån ostskiva? Glöm det, som näringslivs-vd.
Då sitter du där. Med frukostbordet rågat med inte mindre än 24 olika hushållsostar som du känt dig tvungen att köpa på dig.

Hon ser glad och nöjd ut här, Carola Lemne, men det är uppenbart konstlat leende som formligen skriker efter en rökt skinkbit på mackan – men ingen av hennes 24 skinkförpackningar får plats på bordet.
Avkopplande fredagsmys med snacks? Även då krävs extra ansträngningar som vd.
Skänk en tanke till Företagarnas vd Günther Mårder, som precis som Lemne vill pressa ner lönerna för vanligt folk, i dennes svåra jakt på lite småsnask att stoppa i gottskålen för att fira in helgen. Mårder tjänar 140 000 kronor i månaden, vilket är sju en halv gånger mer än den städare vars lön han vill sänka.
Förstår ni hur svårt det är att hitta så pass stora snackspåsar – som är sju och en halv gånger större än städarens vanliga Estrella-påse?
Det går inte att stapla sju och en halv påsar på varandra, så för att underlätta frakten hem tvingas man lära sig att hitta extrema storpack, som går att kånka hem i en bärsele:

Och då sitter man till slut där, med en årsförbrukningspåse av nåt jävla ostbågssubstitut vid namn ”Chechi Chechos” intill sig i soffan; det enda snacks som fanns i ett så enhetligt storpack att du kunde kånka hem det utan att ådra sig någon form av bråck. Allt detta för att du känner den där pressen på dig, att spendera planenligt: 7,5 gånger mer än en städare hade gjort.
Bjuda hem en vän på en kafffe? Inte så enkelt som det först låter, inte om du är toppchef i en arbetsgivarorganisation.
Säg att Carola Lemne skulle bjuda hem Lars Calmfors, ekonomiprofessorn som föreslagit lönedumpning i snitt en gång per år i 25 års tid – men som ”tack vare” flyktingkrisen nu känner vind i sina lönesänkarsegel. Lemne och Calmfors kanske hade tänkt prata strategi för lönedumpning över en, eller högst ett par, koppar kaffe – men i det läget är det bara att slå på industrikaffekokaren, även om de nätt och jämnt är sugna på påtår:

Så innan ni tror att ni alltid svingar uppåt när ni kritiserar Carola Lemne och hennes lönedumpsvurmande gelikar; tänk själv på hur det skulle vara att sitta med tjugofyra stora hushållsostar staplade framför dig på frukostbordet eller hur det skulle svida i magen av den 23:e koppen kaffe vid trefikat.
[Nej, okej: vi gör oss medvetet dumma nu. Rika människor köper inte 24 gånger mer av samma sak – det är bara ett trevligt räkneexperiment. Rika människor äter inte hushållsost. Rika människor, som tjänar flera miljoner kronor per år, äter ohyggliga mängder färska räkor. Läs SvD:s ”Min helg”-bilaga, bara: inte en höginkomsttagare verkar tillbringa en enda fredagskväll utan att sätta en trave färska räkor till näbben.
Men en vd för Svenskt Näringsliv skulle kunna köpa 24 saker av varenda sak som en undersköterska köper – och ändå är det undersköterskornas löner som ska ner.
Det är på sitt sätt mycket mer bisarrt än tanken på 24 hushållsostar staplade på varandra.]