Jag satt och filade på ett blogginlägg på fredagskvällen och skulle precis skyffla ut det i etern; den synnerligen tätt förslutna eter där gladlynta blogginlägg om Football Manager-inköp och skalpsmörjor anses vara innehåll.
Men så slutade jag förstås fila, lade förstås alla publiceringstankar på is.
Det var sorg i fredags, fortsatt sorg genom gårdagen, men nu måste vi faktiskt orka återgå till att omfamna den öppna, fria värld som terroristerna försöker ta ifrån oss med bomber, maskingevär och fundamentalism.
Jag var och såg »Liv Strömqvist tänker på dig« på Dramaten idag och jag kan inte tänka mig en föreställning som är bättre lämpad för att manifestera den frihet vi ska fortsätta njuta av, glädjas åt och kämpa för:
En kvinnlig Rod Stewart som slickar längsmed ett hårigt mansben!!! Det grekiska dramat Medea gestaltat genom Glenn Hyséns kärleksaffär med den kvinnliga statisten som egentligen var tandskötare!!! Oksana Wilhelmsson som avgrundsvrålar åt de slamkrypare som kväver hennes popkarriär och tvingar henne titta på Al-Hilals hemmamatcher!!!
Det är friheten att tänka dessa tankar (för att sedan plita ner dem i serieteckningar samt låna ut dem till teaterregissörer!) som vi fortsatt måste försvara.
Je suis Liv!!!
 
På detta tema så kan jag inte låta fredagens utkast bara ligga och förmultna för alltid. Det fanns en fredag den trettonde innan bomberna sprängdes och kulorna ven; en fredag den trettonde där Football Manager var nytt, där fredagsfikat var uppdukat och där Pirkt.se nästlade sig in i medieetablissemanget.

Bloggutkast, 13/11, 20:30:
Stunden är kommen, kamrater. Efter flera års tappert vevande mot närmast samtliga av landets väderkvarnar är Pirkt.se-koncernens flaggskepp Pirkt.se äntligen omfamnad av etablissemanget, så till den milda grad att den är refererad till i en tryckt publikation.
Från dagens Sundsvalls Tidning, den 13 november 2015:

(En skulle kunna tro att denna väderkvarnsfejd med hela Mittmedia-koncernen därmed är lagd på is, men koncernledningen har i dagarna klivit ner i mejlskyttegraven och växlat salvor med den ansvariga utgivaren för det här pressetiska haveriet.)
Med denna credd-råg i publicistryggen klev jag in på TT-bygget igen efter sex utvilande dagar, gjorde mig ett habilt dagsverke för att sedan, vid arbetsdagens slut, notera att…

… »fredagsfikat« var tillbaka, efter att ha förvägrats arbetarna i flera månader. Plötsligt, under min avslutande lämna-tillbaka-alla-kaffekoppar-lov, stod de uppdukade fatenbara där. Pistagelängds-ransonens dagar verkar vara över.
(Jag är gränslöst avundsjuk på att min kollega, vi kan kalla honom Datrik Pokk eftersom det är en trevlig kringkastning av hans bokstäver, kan filma i färdiga gif-filer.)
Själv för jag jobba hårt för mina. Paint-klipper ut, Paint-klistrar in och står i:

Och då får jag ändå en vit reva genom skallen.
(Är det förresten signalpolitik att ställa fram ett fat kanelkringlor om fredagarna medan hela det mediala branschskepp man klamrar sig fast vid håller på att kantra och ta in branded content-vatten?)
 
På fredagskvällen regredierade jag. Jag återgick till ett tidigare stadium i livet, tillbaka till mitt tonåriga jag, men jag gjorde det med (än) sämre hårfäste.
Är det viktigt i det här läget, undrar ni, att nämna mitt hårfästes utformning? Måste man göra identitetspolitik av allt, undrar ni? Måste jag alltid stå på barrikaderna för de flintifierades räkning? Kan inte en fredagskväll få vara en fredagskväll?
Nej, det går inte att förbise, ska ni snart bli varse.
På fredagskvällen tog jag nämligen beslutet att inhandla det nya Football Manager-spel som släppts samma dag, och att jag skulle ägna kvällen åt att dyka huvudstupa ner i det tillsammans med några nätverksuppkopplade vänner.
Det var, visade det sig, lättare sagt än gjort som flintifierad.
Den nya Football Manager-upplagan har lagt visst prestandamässigt krut på att du ska kunna forma din egen tränarprofils utseende. Du ska kunna få din tränargubbe att se ut som dig själv, helt enkelt.
Jag gick in för det här. Ställde in varenda liten egenskap, justerade varenda detalj. Men hur man än vänder, vrider och skruvar på reglagen så går det inte att som flintiferad Football Manager-användare att bli annat än Andreas »Herminator« Hermansson: