Det baltiskt registrerade bluffbolag som försöker skinnflå mig på polletter via bluffakturor har slagit till igen. När jag kom hem från jobbet idag låg ännu ett kravbrev och väntade på köksbordet.
Jag förklarar chattledes hela situationen för ett par förtrogna vänner och avslutar den förklarande harangen med ett slentrianmässigt #BackaErik.
Mina medelpadska vänner visar att de ställt om till den nya digitala sociala medie-tidsåldern på ett imponerande sätt (som vore de KIT.se-redaktörer!) och hugger direkt, då de på uppstuds modifierar min hashtag till en smädelse:
#BlackaErik, skriver dem.
Jag utesluter inte att balterna till slut kommer försöka »blacka mig« (verb för att göra någon black), genom den gamla upp-och-nedvända ankelskaken om så behövs. Det här må vara en fördom, men jag räknar med att professionella bluffbalter inte släpper taget och ger upp när de lyckats få någon på kornet; när någon varit där och nafsat på deras lynnigt utkastade bluffkrok.
 
 
Jag tänkte söka några strökurser på universiteten ikväll, då ansökningsfönstret inför universitetsvåren klappar igen vid midnatt.
(Några distanskurser på halvfart som verkar så pass intressanta att man kan känna att man vill unna sig dem efter jobbet, fram tills dess att får ett köptvång på en 900-kronorsbok i plytet, lägger ner hela projektet och slänger på en gammal Football Manager-save istället.)
Jag lär inte vara ensam om att söka kurser ikväll. Bland annat lär, rent statistiskt, ett femtontal svenska elitfotbollsspelare i 28-årsåldern klicka på knappen längst till höger här innan 00.00 i afton: