Jag kan laga paj nu (här i broccoli- och purjolöksversion), ett faktum som utvecklar min matlagarpersona med uppemot 50%.
Det är också ett faktum som över tid lär utveckla min fysiska person med åtminstone 50%, då paj tydligen är byggd kring de tre grundpelarna grädde-ost-mjöl.
Jag var full av lovord, inte bara för den smäckra pajen, utan också för vårt hushålls lilla matberedare efter succén – bara för att få kastat i plytet att matberedaren egentligen var en glassmaskin.
(Jag trevade härom dagen kring den här bloggens inriktning men nu har det i dagarna två handlat om avund mot Debaser-snubbas hårväxt och om pajrecept. Nu har vi hittat rätt. På söndag, när ni ser ÖSK borta, står jag antagligen och gräddar en pecanrackare.)