Ni vet hur vissa medium med självaktning erbjuder fotografering av folks auror?
Jag vet inte, jag: om nu inte det finns något gycklets och bluffmakandets NASA som lyckats konstruera en dylik aura-kamera så antar jag att det går lika bra med en fotoautomat.
En där man sitter mot en kritvit bakgrund under starkt lampsken och får en blixt i plytet – och allt det man inte ser i vanligt dagsljus uppenbarar sig. Jag gjorde detta häromdagen när jag skulle sjösätta min Division V-karriär genom att ordna mig en spelarlegitimation – och studerar man min skalp noggrant så avslöjas att jag går runt med en…

… ytterst omedveten Christian Ziege-2002-aura.
Fotoautomaten och den egna analysen slår mediumgynnarnas: jag lovar att ingen Terry Evans–typ kunnat diagnostisera mig med en Christian Ziege-2002-aura.
Apropå Terry Evans: jag räknar med att Erik Hamrén stod i färd med att inför en ditkallad presskår avtäcka ett skynke över Aftonbladets Söndags andlige skribent och utropa honom till ”Shining Players Manager” – just innan Offsides Anders Bengtsson skrev sitt anti-gyckel-epos. Sedan blåstes väl allt av.

Shiningens ansikte.