1. Tilde Jansson (ÅT)

Jag har längtat till Sportbladets redaktion sedan jag skrattade till åt en Simon Bank-krönika (jag tror det var någon passus om Nicklas Kaldner) för tiotalet år sedan.
Men innan jag kom ner till Stockholm förra torsdagen så längtade jag så mycket mer till Tilde Jansson.
Jag hade inte varit redo för Sportbladet om jag kommit ner våren 2011 (som jag skulle ha gjort om jag fullföljt utbildningen jag hoppade på redan 2009); då hade jag gått sönder, kanske hoppat framför ett cykelbud om jag, säg (det här är ett helt hypotetiskt exempel), hade missat ett tåg hem trots att jag stått på perrongen eller skrivit fel i en text.
Jag bryr mig inte lika dödsallvarligt längre: jag har annat att komma hem till än kassler, rullvagnar och meningslöst bloggande om ingenting.
Det var länge sedan vi citerade en låttext på den här portalen, det som tidigare var daglig kutym. Nu är det dags, gott folk, från Mattias Alkbergs ”Allting är drömt”.
Munnen i nacken,
korta andetag, jag gillar det.
Du sitter i mitt knä,
jag flyttar dig, nu sitter du bredvid.
Dina ögon, vilken färg har de, jag vet
men jag vill se.
Du luktar blåvit tvål.
Det är den bästa lukt jag vet.
Du är en dröm.
Allting är drömt.
Är nånting drömt?
Allting är drömt.
 

2. Bollen Valencia (NY)

Jag älskar Tilde, men jag älskar också – på ett helt annat sätt – TV3:s OS-expert Bollen Valencia, utan att ens ha sett honom ens rörligt i tv-rutan.
Det är namnkarisma, det.
Bollen Valencia är också ett av mycket få namn som inte ens blir bättre av att vända på det i uttalstillfället – ”Valencia Bollen” blir bara konstigt: något som kännetecknar ett verkligt världsklassnamn.

Aldrig tidigare har någon bluffat sig in på Innelistan. Jag skäms. ”Bollen Valencia” är egentligen döpt till Johan Märling och har alltså tagit ”Bollen Valencia” ur luften.
Jag skulle inte ens anställa Johan Märling som min systemvetare.
 

3. Bandy-VM (NY)

2014 vann Ryssland över Sverige i finalen. Vilket bandy-VM som helst?
Icke.

Bandyn fick sitt stora internationella genombrott – här i Al Jazeera! – som, håll i er nu, ”hockeyns storebror”!
Och som OS-sport, tydligen.
 

4. Lennart Jähkel (NY)

Det var länge sedan man hörde något riktigt hett om Lennart Jähkel.
Men nu, äntligen!, kommer nya uppgifter – från England.
Det är tydligen klart att det lanseras en ny kollektion av Lennart Jähkel-replikor i Storbrittanien.
Det här är ”galopptränaren Nicky Henderson”-varianten, som jag hittade av en slump när jag skummade av de brittiska tidningarnas hemsidor:

Roligt för Lennart. Och jag tycker att de har gjort ett jäkla jobb med replikorna, britterna.
 

5. Per Elofsson (NY)

Man måste beundra en man som genuint älskar myrar så till den milda grad att det måste gränsa till en fetisch.
Jag tror att Per Elofsson jungfruföddes ur en myrmark: bara för att bli korsfäst av en EPO-belupen spansktysk för våra lata Vinterstudio-söndagssynders skull.
 

1. Köpenhamns Zoo (NY)

Det här är väl något av det trassligaste jag har läst på år och dagar:


Jag är ingen expert på djurliga rättigheter, men det låter… inte riktigt rätt, det där.
Hur agerar man vid kassan? Lommar man fram med medhavd tvåliterspåse hempoppade popcorn och säger ”två ungdom till giraffobduktionen, tack”?
 

2. Bet 365 (NY)

I dessa tider av utbrett spelfusk och maffialiknande spelsyndikat som hotar och mutar så väljer spelföretaget Bet 365 att använda sig av Jens Hultén som ansikte utåt: mannen som för hela svenska folket är känd som den organiserade brottslighetens skådis-ansikte utåt.
Hans snittroll de senaste fem åren (i otaliga Johan Falk-övergrepp på TV4-tittare och senast i ”Hundraåringen”) har varit gängledare, skurk och allmän spädbarnaätare – och det är precis med den framtoningen han står och pratar i Bet 365:s reklamfilmer.
Jag kan inte för mitt liv förstå att någon spelbolagsmänniska någonsin velat göra den kopplingen mellan sig själva och dessa roller – speciellt inte i dessa tider när spelfusket letar sig nedåt och nedåt i seriesystemen, även i Sverige.
Till råga på allt är det just livespel som reklamen förespråkar och vevar om: just den spelform där det allra grövsta och mest svårhanterliga spelfusket pågår.
I dagarna meddelade dessutom Viasat att man skulle satsa på att sända svensk Division 1-fotboll på grund av att det, citat, ”finns ett omfattande lokalintresse kring svensk division 1-fotboll”. Detta är något jag, på tre år i serien, aldrig märkt av. När jag tänker på Division 1 tänker jag på de 24 tappra på Vasalunds hemmamatcher och de knappa 40 på Vilundavallen och Midgårdsvallen.
Men det är som det gamla Division 1-ordspråket säger:
”När det ekar tomt på Skytteholm så jublas det i Sydostasien.”
 

3. Niklas Lidström (NY)

Varför? Varför, Niklas? NHL:s bäste back genom tiderna vill alltså nylansera sig som Ägg-Nicke.
”Ägg – för aktiva människor”, dessutom.
Vad är ett soffliggarägg? Precisera gärna.
 

4. Mikael Sandström (NY)

Utan kommentar.
(Eller jo: man måste i bilden förtydliga om att han inte pratar om sin egen hudcancer utan om risken för andra att få hudcancer)
 

5. Paul ”Tiny” Sturgess (NY)

Den här 2,34 meter långe engelsmannen och stådunkaren (!!!) tar alltså inte en tröja i NBA.
Då är man en olycka.
Och ”Tiny” på ryggen spär bara på olycksgraden.