Jag har varit sjuk i snart en vecka och inte öppnat min flickväns lägenhetsdörr utan på ett pandemiskt föredömligt sätt barrikaderat mig i säng och soffa. Sjukdomen har helt klart slagit ut den mikroskopiska del av min hjärna som i ett friskt läge är kapabel till medioker fotbollsanalys, men inför Giffarnas match mot Norrby igår så såg jag den här bilden på Twitter och skrattade mycket gott:

Och efter den lika knappa och krampaktiga som viktiga 1–0-segern mot Mak Lind(!!!)-tränade Norrby så tänkte jag lite på det där: att ibland måste GIF-tränaren Henrik Åhnstrand nöja sig med att kallas för »Ångbåten Henke«.

Jag vet att han vill kallas »Analytiske Henke«, alternativt »Soccer Service-Henke«, men det fanns nog ingen i bussen hem från Borås som kallade honom det.

Jag tror ändå att han hade en mycket härlig hemresa, trots att laget sjönk ner i en destruktiv, ja, stundtals rent icing-lyftande fembackslinje och med nöd och näppe kämpade sig till en uddamålsseger på ett sätt som hade fått ens Soccer Service-inloggning avstängd i ett par månader.

Jag ser gärna mer av Ångbåten Henke, som tränare för ett mittenlag i superettan där samtliga startspelare från mittfältet och framåt (förutom inlånade bollspridaren Abdul Halik Hudu och hundrameterslöparen Johan Andersson) är 27 år eller äldre. Det är liksom här och nu som räknas.

Och allt som räknas i sporten fotboll är tre poäng.