Jag vet inte om det var på journalistlinjen jag fick lära mig det, men någon gång blev jag introducerad för verktyget Google Alerts: ett tillägg i webbläsaren som gör att du får ett mejl när det skrivs om vissa valda ord på den världsvida webben. Det är säkert ett kraftfullt verktyg i handen på rätt grävande journalist, men jag tänkte att det också kunde fungera för att vaska fram +++-innehåll till en bloggande gynnare. Så jag minns att jag skrev in en rad luddiga namn i den svenska b-kändisfloran, för att kunna rycka ut och vara först på plats i en nyhetsartikel för att kunna utföra taffliga första hjälpen-content-insatser.
Så i ett par års tid fick jag mejl varje gång någon på nätet skrev någonting om den gamle »Se På Mig«-sångaren Jan Johansen. Det genererade drösvis med mejl om Jans artistmässiga förehavanden och bara en enda gång gav det Pirkt.se möjligheten till en snabb ambulansutryckning: när Jans identitet blivit kapad av en väldigt nischad typ av Bank-ID-bedragare som försökt förse de bedragna med varanödlor. Men alla år av svårartade mejlstockningar var förstås värda det då mitt ögonpar lär ha varit ett av Sveriges första att tillåtas vila på det här bevingade ingresscitatet:

Härom året sade jag till slut upp alla mina Google Alerts-notifikationer (en mejlkorg som håller på att drunkna viftar inte med armarna, som på film, utan begravs sakta i Jan Johansen- och Martin Pringle-nyheter) och har sedan dess sällan känt att min tidigare Google-insyn i diverse svenska semikändisars liv har fattats mig.
Fram tills idag. I dag fick jag skämmas då en god vän, som går under smeknamnet Den Bilburne Befruktaren sedan han lyckats ta körkort och bli pappa under en och samma vecka, fick tipsa mig om följande klipp:
»Håret sitter kvar«: en reklamannons från hårtransplantationsföretaget Poseidonkliniken AB.
Det irriterar mig förstås storligen att min vän kunde vara först med att finna detta guldkälla vad gäller innehåll, men inte bara i egenskap av tidigare innehavare av ett finmaskigt guldvaskarnät för Jan Johansen-nyheter utan också i egenskap av flintifierad individ — som förstås borde fått upp detta som riktad reklam i mitt flöde (som till stor del redan fylls med eteriska oljor för hårbottnar och väldiga Stetson-hattar).
Hur som helst: klippet innehåller allt man vill ha ut från en reklamkampanj för hårtransplantation.
Vi har Jan Johansen:

Och hans nya radarpartner Anders Limpar—

—som verkligen måste varit sugen på en sponsrad hårtransplantation då han vågat sätta sig i en farkost framför rullande kamera igen, för första gången sedan TV3:s Blåsningen – med rätt simpla knep – fick honom att tro att han slungats framåt i tiden via smärre turbulens i ett flygplan.
Idén är att de ska åka berg-och-dalbana på Gröna Lund för att testa att deras nya transplanterade kalufser sitter kvar över frontloben när det susar till i hårsäckssäven och reklamfilmen präglas av riktigt stark dialog, som när Limpar frågar Jan Johansen följande:

Och det kanske inte säger så mycket för gemene tittare, men har man koll på Jan Johansens bakgrund så vet man att han uttryckte sig så här till Expressen efter bedragarbluffen 2014:

»Och nu det här«: bedragarbeställd varanödla, fullständigt utrustad med matskål och värmematta, i mitt namn.
Så fort min vän länkade mig detta klipp blev jag förnärmad, då jag anser att jag som tunnhårig förstås borde ha tillhört den målgrupp som får denna reklam uppkörd i det Facebook-scrollande trynet.
Men när Jan replikerar med följande kommentar så är kokningen total över att videon höll på att gå mig förbi:

Jag är ju nämligen en fotbollsintresserad flintifierad person — och det finns få saker vi fotbollsintresserade människor gillar mer än en riktigt naturligt skriven dialog om fotboll med en före detta fotbollsstjärna.
Anders Limpars tillbakadragna hårfäste hade dock fått rött kort av frugan, förklarar han, innan han gav sig själv en (nu berg-och-dalbana-prövad) frisyr värdig en före detta Arsenal-mittfältsstjärna utan Calvin Klein-kropp.
Och jag vet inte när en klassisk tv-duo blir en klassisk tv-duo. I vilket exakt ögonblick blev Filip Hammar och Fredrik Wikingsson helt sonika »Filip och Fredrik« med en hel generation som använder »aura« som suffix så fort de ska beskriva en person?
Men om »Limpan och Janne« blir en av svensk medias nya stora manliga duos så är det i det här ögonblicket, när berg-och-dalbanan (som på ett sätt är ett perfekt metafor för ett liv där man ibland blir med varanödla, sedan plötsligt blir utan hår) stannat och kalufserna deras sitter kvar:

Jag ville mest lyfta upp denna video eftersom den rörde ett av mina primära intresseområden (tunnhårighet) och eftersom det känns viktigt att i dessa tider, när det ses ner på sponsrat innehåll och kändisar som lånar ut sina ansikten (eller hårfästen) åt kommersiella intressen, lyfta goda exempel på riktad reklam som vägrar göra avkall på välskriven dialog byggd på okrystade referenser.
Som vid de tillfällen när Filip och Fredrik inleder ett av flera poddstycken med »Den här veckan är vi sponsrade av«, eller när Jan hänvisar till gula frisyrkort till Limpan: goda exempel som behöver lyftas fram.
Att det här kan vara den samling pixlar som minst av allt lockat de manliga massorna till att lägga sig under anti-flintskallighets-kniven sedan bilderna på Wayne Rooneys nya »frisyr« kablades ut kan faktiskt inte de ambitiösa contentskaparna på Poseidonkliniken AB rå för:

(Tips: Att sitta och skärmklippa bilder från Poseidonkliniken AB på din jobbdator i egenskap av flintifierad är ett ganska optimalt sätt att få folk som passerar ditt skrivbord att tro att du överväger att plastikoperera skalpen.)