Pirkt.se kunde inte uppbåda redaktionell styrka nog för att ha en skribent på plats när GIF Sundsvall drog igång årets försäsong och i samma veva presenterade säsongens två första nyförvärv.
Inte ens den läsare som allra mest aktivt valt att scrolla förbi allt GIF-relaterat på den här portalen kan helt ha undgått att det skulle handla om den Juanjo Ciercoles och Chidi Omeje. Det har ju varit en av den medelpadska historiens allra längsta avtäckningsprocesser, där de tydliga konturerna från en smånätt spanjor och en kraftfull nigerian gått att skönja under en sammetsduk som sportchef Urban Hagblom väntat och väntat med att dra av, bland annat till sonen Olivers stora förtret.
Men istället för en analys av Juanjos första träningsinsats så tänkte vi åtminstone bjuda på en gif-sammanfattning av den 29-årige spanjorens spelartyp.
De här två gifarna sammantaget summerar ju i princip uttrycket »get you a guy that can do both«:

En innermittfältare som både kan lösa situationer på mittplan genom en rejäl björnsax följt av en liggspark, men som också—

—kan tre-toucha sig förbi fyra motståndare i ett par lika smäckra som enkla rörelser.
Båda gifarna är hämtade från den Youtube-video som Juanjo eller hans representanter har lagt ut för att visa hans färdigheter, och nog är de båda insatserna imponerande på sina respektive sätt, men det är ju framför allt ett annat klipp man fastnar för.
Jag pratar förstås om det här klippet:

Har ni någonsin sett en spelare damma till en boll på ett så 1950-taligt sätt?
Jag använder mig ibland av uttrycket »färdballad«: ett uttryck som är hämtat från den gamla svartvita filmen »I Gult och Blått« från 1942 och som jag såg på VHS hemma hos min vän Johan Martinsson i ungdomen. Jag har väldigt sällan fog för uttrycket, då väldigt få av de långbollar som slås i 2017 års allsvenska är egentliga färdballader utan pressade och välkalibrerade vristhistorier. Det där däremot, det som Juanjo tjongar iväg, är en regelrätt färdballad. En studsande, hoppande boll som han bara smackar på med lika full som yvig vristkraft; en boll som kan ha klippt ett par medelhögt flygande duvor på sin väg (vi vet inte, för kameran når inte nog högt), men som (efter vad som känns som tio sekunder) landar precis på foten ute hos en Kurre Hamrin-promenerande ytter där ute på flanken.
Det är den minst 2018-osande långboll jag sett.
På ett härligt sätt.