Jag har precis börjat försöka strukturera upp mitt liv med hjälp av Googles kalenderverktyg.
Det är väldigt lätt att använda, själva verktyget, men svårt att leva tillsammans med.
För varje gång man ska smattra in någon tråkigt vardaglig hållpunkt i kalendern så kommer kalendern med förslag på vad man kan hitta på.
Och det är alltid samma förslag:

Ta en frukost i det gröna, passar kalendern på att föreslå, när man sammanbitet tänkt smattra dit »JOBB« över hela oktobertorsdagen.
Jag har alltid haft bilden av att om superföretaget Google varit en människa så hade det varit en driven supermänniska. Jag tänker mig en egenföretagare som jobbat fjorton timmar om dagen men som ändå hunnit klämma in en löprunda vid 04.30 på morgonkvisten, ett yogapass på lunchen och att hen dessutom haft tid att lägga sig till med en väl-instagrammad fäbless för riktigt avancerad koreansk grillning; en sån som var och varannan dag serverat en ny kimchivariant till den på något sätt välfungerande kärnfamiljen.
Men nej: Googles personlighet är ju raka motsatsen. Google är den lealösa slackern för vilken arbete aldrig verkar vara ett alternativ; en naiv dagdrömmare vars go-to-förslag alltid är »en frukost i det gröna«, oavsett hur gråkulen blanktorsdagen i oktober månad än må vara.
Jag tänker att det här faktumet, att Googles kalender mest verkar vilja ta det lugnt och att den vägrar anpassa sina förslag till arbetslinjen, kanske kan hjälpa rörelsen mot förkortad arbetsdag på traven. Att i en vanlig analog kalender så snärtar folk bara dit »JOBB« med en snabb handrörelse, svart på vitt, utan eftertanke, vardag efter vardag. Men ju fler som går över till Google Calendar, ju fler som tänker att »just’e: om man ändå skulle kunna nypa sig en frukost i det gröna« varje gång de muspekarletar sig fram för att smattra dit »JOBB« eller »MÖTE« eller »KONFERENS« över åtta kalendertimmar.
Jag jobbade en heldag idag och jag vet inte med er (ni kanske jobbar åtta timmar om dagen och känner att ni ändå har tid med både löpning och yoga och långlagrad kimchi), men jag tar gärna all hjälp jag kan få i den kampen.