Vad intressant det är att studera. Igår morse visste jag inte mer om situationen för jätteräkan än att den inte var bra. Jag visste så mycket att om jag såg en medmänniska ha näbben så full i jätteräkor att hen fick bända upp käkpartiet till dess absoluta ytterlägen för att pressa in ytterligare en vitlöksmarinerad jätteräka, ja, då hade jag nog klivit fram med ett hyttande pekfinger och kanske ett lågt men bestämt »fy«, utan att exakt veta varför, mer än att det hade känts rätt.

Nu, efter en föreläsning av en forskare som studerat jätteindustrin med jätteräkor i Bangladesh, vet jag lite mer.
Inte mycket mer (nog kommer den exakta kunskapen om söt- och saltvattensodlingar svepas bort med nästa monsunregn av information som drabbar mig), men lite mer.
Det är en storartad utveckling för en som vet väldigt lite, nästan ingenting.
 
Men en sak tror jag att jag numera vet med bestämdhet. Det är ju så med kunskap, att det tar sin lilla tid att verkligen lära sig någonting på djupet, och först nu – när jag gottat ner fullständigt sedan den gjordes tillgänglig i fredags – så vågar jag påstå att jag vet att det här är 2017 års hittills bästa låt:
Mattias Alkberg – Livet är för kort eller för långt. 
Jag har nästan glömt hur det är att gå in i en höst och en mörk vinter mol allena, men jag minns att det gjordes enklare att mitt deppiga ensamleverne uppe i det lilla grävlingsgrytet på Teg under 2011 gjordes enklare av att ha fri tillgång till Alkbergs »Anarkist«-skiva.
Och om bara dagar släpper han vad som av allt att döma är en liknande.
Sedan kommer han till Pipeline i Sundsvall för sin turnépremiär, dit jag tänkt åka upp och betala de överkomliga 150 kronorna för inträdet, och jag skulle nästan skämmas lite över min hemstad om det inte blev knökfullt.
[OBS: Inlägget är – tro det eller ej – inte skrivet i samarbete med Teg Publishing. Pirkt.se ligger i bitter fejd med bolaget sedan en beställd affisch skickades ihopvikt till oigenkännlighet.]