Jaha, då sitter vi här igen och ser de skafferibortglömt hårda kolorna träffa kullerstenen utan att ett enda annat Pirkt.se-inlägg har publicerats mellan de två upplagorna av Fredagsveven™. Det är förstås ett misslyckande, då segmentet ska vara ett stående inslag i portalens repertoar, inte det enda.

Jag kan, i detta forum för obskyra spaningar, konstatera att spaningen som jag hittade i en video på lettiska aktie-Youtube inför kalenderåret 2020…

… inte har visat sig stämma. Pirkt-stonksen rusade inte i höjden under 2020 och när vi snart skriver april 2021 så har portalens namn istället släpats ordentligt i smutsen. Tack vare mina yviga Google Alerts-inställningar, som gör att Google mejlar mig så fort någon publicerar någonting på den vida webben om vissa bestämda egennamn eller ord, så blev jag varse om att Pirkt-varumärket nu ligger och skvalpar i dylika forum:

En borttynad tillvaro bland snabbverkande anabola steroider och olicensierade Viagra-återförsäljare är numera vad som erbjuds det en gång så uppskrivna och lovordade varumärket, som ganska nyligen spåddes en så lysande utveckling av lettiska Youtube-aktiemäklare.

(Mitt Google Alerts-filter ställdes in någon gång på det tidiga 2010-talet och var ursprungligen ett av norra Europas allra mest finmaskigaste. När någon kontokortsbedragare köpt varanödlor i Jan Johansens namn fick jag först av nästan alla jag känner ta del av det bevingade citatet »Vi har precis köpt hamster till grabben, men vad fan är det här?«, tack vare filtret.

Men nu verkar jag – som en talande bild av den influencerdrivna jag-centreringen av samtiden – ha sagt upp prenumerationen på alla nyheter som inte rör sökorden »Erik Löfgren« och »Pirkt« och…

… den gamle Hammarby- och Trelleborgs-mittfältssnidaren Eric Fischbein, som numera gått och engagerat sig i styrelseuppdrag i sin bostadsförening; ett faktum som helt undsluppit mig om det inte vore för Google Alerts.

Jag borde förstås säga upp även Fischbein-notifikationerna, men faktum är att de ändå är mer givande än de notifikationer som rör Erik Löfgren. Aldrig någonsin meddelar Google Alerts att någon medelpadsk farbror skrivit »Läsvärt från senaste Fredagsveven!« på sin LinkedIn-profil, utan alltid är det någon av mina namnar som varit ute i ogjort väder:

Exempelvis ovanstående lumpsamlande gynnare från 1700-talet, som någon släktforskarportal har nyligen släpat fram i ljuset: en hästskojare vars åtalspunkter någon bestämt känt sig tvungen att diarieföra på den vida webben för att ytterligare solka ner mitt pågående mäle.

»Löfgren och Lind kallas genomgående för ”de bägge skojarna” och upptakten tycks ha varit att Löfgren bytt hästar med en bonde som sedan ville låta köpet gå tillbaka.«

Med Google Alerts-aviseringar som dessa inställda måste man ibland lätta upp flödet med vetskapen om att Eric Fischbein blivit med styrelsepost.

Var inte det här en parantes, undrar ni nu med den kuslighet som en eventuellt öppnad och icke sluten parantes skänker läsaren.

Jo, och först nu sluts den.)

Klart är i alla fall att Pirkt.se går fortsatt tungt. Inte Bulletin-tungt, även om den öppna konflikten från härom veckan förstås fortfarande hänger över portalens produktion, men tungt. I jakt på nya klickmarker kommer portalen denna vecka att försöka fylla den lucka som uppstod i den medelpadska lokaltidningsvärlden när den mångårige krönikören Björn Brånfelt i vintras till slut fick säga ajöss till sin stående fredagskrönika Fredax i Sundsvalls Tidning.

Vi kommer att snabbt röra oss från det lokala till det globala, då vi ska göra det oundvikliga hoppet från Roland Engström till Elon Musk, och sedan till slut landa i det enda som egentligen verkligen betyder något i dessa karga pandemitider: SVT-serien Gift vid första ögonkastet.

Bara härom veckan noterade vi på samma typ av yviga spaltplats att det gick bra för Region Västernorrland, då många visade intresse för såväl Corona-vaccin (så pass att alla regionens telefonledningar sprack som överfyllda vattenballonger) som för rättspsykriatisk vård, och den här veckan kan Medelpad glädja sig åt ytterligare en succé vad gäller exporten:

Om evolutionen gjort så att våra näsor nu är designade för att känna den pikanta och mycket fis-liknande doften av kisel så lär vi om bara några hundra år, när evolutionen anpassat sig efter SCA:s intåg i bygden, kunna se fram emot Timråbor vars näsor täppts igen fullkomligt av en liten hudsnibb; att man i Timrå kommun börjar köra »med snibb« i näsan på det sätt som vissa broskfattiga människor kör »utan snibb« i örat.

Men allt är inte stoj och gamman från Medelpad. Nej, några har begått allvarligt våld på själva landskapsnamnet genom att koppla det till den postmoderna racketsportkulturen. I veckan lanserade nämligen följande företagsnamn att de skulle smacka upp padelbanor lite runtom i socknen:

För mig, som sitter på ett DM-tecken i tennis och vars raka backhand satte skräck i hela den norrländska tenniskusten runt det tidiga 00-talet, är det förstås extra tungt att se att några vill göra våld på landskapsnamnet genom att föra det samman med denna racketsporternas motsvarighet till de nya »designerritade« minigolfbanor där banan sluttar ner i hålet för att ingen Tinder-dejt någonsin ska rendera i att någon går därifrån utan en spik.

Teslas aktie steg med 740 procent under året 2020, men nu verkar det ha börjat vända för framtidsföretaget, enligt Pirkt.se:s egna börsanalytiker (som i flera år suttit med sina besparingar på nollräntekonto och väntat på vad han sett som en oundviklig krasch på både den internationella aktiemarknaden som den svenska bostadsmarknaden).

Detta delvis på grund av att ägaren Elon Musk fullkomligt verkar ha tappat det. Han har ju tidigare rökt på offentligt och anklagat en hjältemodiga dykare (som räddade de thailändska grottpojkar som just Elon hade tänkt rädda!) för att vara pedofil, vilket förstås är incidenter att reagera över.

Men aldrig har han väl gjort något så fullkomligt urspårat som det han gjorde i veckan, då han retweetade ut en snart två år gammal tweet från den svenske gamle skidåkaren Thomas Fogdö till sina följare:

Och som inte det var oroande nog så finns det ännu fler Sverige-kopplade utmaningar för Elon Musks rymdsatsande Tesla-företag. I veckan gick nämligen Sundsvalls Tidnings gamle sportkrönikör Roland Engström, som nu har förlänats en helt fri roll som krönikör, in i rymddebatten:

Det har väl än så länge bara fått just medelpadingarna att klicka på sälj-knapparna i sina Avanza-appar, men det är nog bara en tidsfråga innan den gamle GIF-krönikören pyst hål på hela Tesla-bubblan.

Till sist så tycker jag att min gode vän Johan Martinsson gjorde ett strålande arbete med att lyfta svårigheterna i att under en pandemi arbeta som personlig assistent till den multisjuke och gravt covid-19-sårbare Henrik Fannkvist i det här SVT Västernorrland-klippet om att alla funktionsnedsatta personer klumpas samman i en enda prioriteringsgrupp vad gäller vaccineringen.

Min gode vän bär heller ingen mask i själva klippet, men på stillbilden som SVT valt att bildsätta inslaget med så är det noterbart att Martinsson inte verkar ha släppt sitt förra lokalmediala kändisskap:

För där Fannkvist sitter munskyddslöst blottad i köket så står Martinsson till synes räddhågset ihopkrupen med hela näbben igentäppt av papp, som om han vet med sig att oavsett hur sårbar Fannqvist än är så är det han som har allra mest att frukta av alla i denna pandemi:

Har man över en natt blivit »Lungpatienten« med hela Medelpads socken så är det inte fel att kablas ut på SVT-bild som den vuxna i flygplansstolens informationsblad, som först av allt bör applicera masken på sig själv innan hen ens tänker en tanke på någon annan.

Från veckans GVFÖ (vilket akronymiseras GVFÖK för den som har särskrivningssvårigheter, enligt min vän Den Bilburne Befruktaren) tar vi förstås med oss ett par starka scener. Allra starkast förstås denna, när Tacoparet gjorde entré till parmiddagen insvepta i varsin vetetortilla:

Att som nyblivet par inse att man är Tacoparet, långt innan man ens blivit ihopklippta till Tacoparet och därmed också blivit Tacoparet med hela tittarskaran, är faktiskt helt otroligt.

Men det allra mest iögonfallande med avsnittet var nog ändå faktumet att den jobbiga psykologgubben, som jag stört mig på under hela säsongen, till slut kom ut som jobbig gubbe i sin »spaning« om den omöjliga i den tuffing-mjuking-dialektik som den moderna, feministiska kvinnan påstås kräva av sina eftersträvansvärda män:

Här har vi det: problemet. Inte för mig, bedyrar nog mannen med den typen av tunnhåriga tuppkamsfrisyr som gör att man blir åtråvärd på även de mest urspårade feministiska marknader, men för samhället generellt.

Men det allra roligaste ordet som uttalades under gårdagens avsnitt var det som SVT:s undertextförfattare har utelämnat här:

När Tacomannen förklarade Björn Rosenström-låten som orsakade sådant rabalder på midsommarkvällen som att »vi satt och lyssnade på musiken«. Inget mer. Musiken. I bestämd form. Du vet hur det kan bli när man lyssnar på musiken.