Precis innan det svenska övergångsfönstret för modeller klappade igen i början av september så lämnade jag MIKAs, där jag tillhört den nischade filialen med medelpadska flintifierade män, för att istället krita på följande kontrakt:

Och jag vill inte dra för stora växlar på den här kråkan på ett modelltillstånd för Sveriges största fackförbund för lärare — men jag har visst hopp om att det här blir vändningen för läraryrket. Nu vänder det uppåt! Nu går Sveriges alla lärare samman och sätter stopp för vansinnet i svensk skola!
För jag fick nämligen gå runt i Aula Magna-byggnaden på Stockholms Universitet och illustrera olika lärarfackligt kopplade sinnesstämningar framför kameran.
»Kan du se ut som att ›det är mycket nu‹?«, frågade fotografen.

Jotack. Den gamla nackhållningen och den beprövat maniska allthållerpåatträmnablicken har man ju alltid till hands. Vuxendomen är ju, som en klok och rolig person sammanfattade det på twitter, att med omhållen nacke och forcerad blick intala sig själv att »nästa vecka lugnar det ner sig« i ett antal tusen veckor innan man till slut trillar av pinn.
Och jag tänker att när dessa bilder kablas ut och når Sveriges samlade lärarkår så kommer de äntligen ha någonting gemensamt att enas kring. Kanske har det tidigare funnits en oenighet kring ifall det är New Public Management-styrningen, de kommunala besparingarna eller det världsunika kundfokuset som är svensk skolas allra största problem. Alltså att det funnits en ilska och en vilja till förändring — bara att den varit svår att mobilisera för att den varit så spretig.
Nu kommer Sveriges samlade lärarkår kunna gå ihop och peka på bilden ovan med ett enda finger och med en enda automatkaffeandedräktig stämma ropa att »så där ska ingen svensk lärare behöva se ut!«.
I de stora massdemonstrationer som kommer gå igenom varje svensk stad efter den bildframkallade mobiliseringen av Sveriges lärare kommer någon att ropa om att NPM måste skrotas, någon annan om att kundtänket måste bort och en tredje — som inte har samma ideologiska övertygelse utan mest dragits med i lärarstrejken efter att ha sett fackets skakande bild — kommer (med rädslan fortfarande skorrande i rösten) PTSD-vråla om att »hans hårfäste såg ut att krypa bakåt i realtid av stressen!«.
Och jag tänker mig att mitt under lärarstrejken och massdemonstrationerna, som lamslagit Sverige men ännu inte så pass att regeringen lovat att utreda ett upprivande av 90-talets skolreformer, släpper Lärarförbundet den här bilden: 

Huvudklien räddar situationen. Regeringen tvingas agera, kundskolan avskaffas, NPM-bygget skrotas och välfärden finansieras.
»Så där ska svenska lärare inte behöva se ut«, säger lärarfackliga, skolpolitiker och svenska väljare med en mun.
Jag fick alla bilder skickade till mig och noterade att den där jag gör tinningsgnuggen — där båda händerna masserar tinningarna — inte fanns med.
Hade den funnits med i bildbanken och hade den läckt ut i offentligheten hade vi redan haft en strejk.
Nu är jag bara hoppfull om att den kommer.