Jag tyckte det var en ganska talande good news/bad news-situation det här, för valhösten 2018:

Good news: korvgubben äntligen tillbaka!
Bad news: även den stöveltrampande mördarideologin är tillbaka i den svenska huvudstadens kärna.
 
Jag satt och slet med en text imorse, den sista jag skulle lämna till Länstidningen i Östersund innan valet, ödesvalet!!!, och jag blev verkligen nedstämd. Av att bara tänka på det stundande valet, det blir jag alltid, men också av att det fanns så mycket viktigt som det borde påminnas om innan den nionde september; så mycket att varna för, bara vad gäller den aggressiva borgarpolitiken (marknadshyrorna!!! lönesänkningarna!!! LAS-reglerna!!!). Och där satt jag med fyra tusen ynka tecken till mitt förfogande, en penna ur textform och med en text som kändes som om den skrivits tusen gånger om, bara rakare och skarpare och bättre.
Nåväl. Jag skrev klart den, skickade in den, nu är den lämnad: det var inte min bästa, den var inte stark eller viktig men det var det jag allra mest ville ha sagt innan den nionde, tror jag.
Och då kändes det lite, lite bättre. Jag gör inte mycket, plaskar ogärna runt i den pissfyllda damm som känns som svensk valrörelse av 2018, men där tog jag väl ändå fram pipetten och försökte droppa ner en klar droppe.
Hur som helst: i samma veva kom jag på att den här allmänt avsomnade portalen (jag tänkte verkligen att jag skulle ha oceaner av tid att skriva nere på kontinenten, men så blev det inte) har varit oförsvarligt dålig på att veva ut de politiska alster jag med stor möda krystar ur mig varannan vecka.
Härom veckan tyckte jag att jag lyckades helt okej, om målet med en politiskt laddad text om klimatet är att få in ett kåseri om hur man som barn växte upp som en Mowgli bland olika medelpadska logopeder.
Och veckan innan det så gjorde jag något sällsynt som verkligen försökte, när jag försökte skriva om en bok som jag håller mycket kär av en författare som jag håller allra närmast texthjärtat: »Övriga frågor« av Torgny Lindgren.
Jag råkade låta ett stavfel ligga kvar genom min egen korrekturläsning, ett d ändrades aldrig till ett t, så jag delade den aldrig ens till de människor jag brukar låta läsa allt – men i övrigt tyckte jag att det inte blev helt hemskt.
Och så har jag skrivit om välfärdens finansiering, om att någon borde försöka koppla upp det strypgrepp som det fabriksutformade NPM-systemet har kopplat om den svenska offentliga sektorn, och jag har skrivit om prästost i en text där jag bildsattes som vore jag en mejeri-recensent på NMR:s bloggportal, men nej: det enkla skämtet vill jag bestämt minnas att jag Pirkt.se-luftat tidigare. Det var senast jag länkade till mina LTZ-kåserier.
Det har sedan dess alltså publicerats tre texter av den typ där jag verkligen lägger ner tid och försöker skriva bra, som jag inte alls skyltat med i detta mitt enda egentliga forum.
Och det är mycket som försummats på den här portalen på sistone, när jag varit på resande och närmast konstant turistflanerande fot och inte haft en WordPress-app som velat samarbeta med min gamla telefon. Giffarna har förlorat mot både Häcken och Nyköping, för vilket de förtjänat ganska precis två sågningar (ungefär 0,25 för Häcken-förlusten och 1,75 sågning för det genomusla respasset mot division ett-gänget i cupkvalet), länder har passerats, vyer har beskådats.
Men att jag inte ens länkat till de politiska texter där jag verkligen lagt kraft och energi för att dra mitt lilla, lilla strå till den jämtländska vänsterstacken inför detta – jag säger det igen!!! – ödesval, det är det värsta.
Nu är det åtgärdat.
(Jag lämnar som alltid kommentarsfältet fritt för påpekanden om Venezuelas rådande läge och om stalinism.)