I inledningen av april månad beställde jag en gyrostallrik att ta med från en pizzeria i Huvudsta.
Det var en defensiv gyrosbeställning, gjord av en uppriven ung man vars privatliv var på väg att rämna; en man som försökte söka kolhydratsmässig tröst bland strimlad kyckling och vitlökssås och som ville bygga en bivack av hämtlådefrigolit mellan sig och den hotande omvärlden.
Igår onsdag, i mitten av november månad, köpte jag för första gången sedan dess en gyrostallrik igen — och det var även för den gyrostaktiske lekmannen uppenbart att det var en offensiv gyrosbeställning. En nyckfull beställning baserad på lust och hunger, i det närmaste gjord i farten, i ett steg försett med en schwung av framåtrotation.
Jag hade två lokal-öl i kroppen (kanske ska man alltid lämna alla sällskap efter två öl, för att unna sig en av de allra bästa egentiderna?) och jag hade dessförinnan, innan den tjugoniokroniga Retro-ölen letat sig ut i fingerspetsarna, klarat den första duggan i makroekonomin.
Och innan dess hade jag — och håll i er nu för här kommer ett oväntat ämne som inte brukar vara särskilt förenligt med upplevd framåtrotation — genomfört en bodelning.
Men den gick så bra. Det var så lugnt, så städat, så vuxet.
(Hade det inte funnits så strikta moraliska regler för meme-skapare och content-kreatörer vad gäller känsliga ämnesval och privat integritet så hade det funnits ett rätt starkt »get you a girl that can do both«-skämt att applicera här, syftandes till att tjejen både ska kunna vara en mycket bra flickvän och sedermera en bra bodelare.)
Det jag hade fasat för skulle upplevas som deppigt upplevdes bara som en del i en framåtroterande process — ut med det gamla!, in med det nya!, i en ny lägenhet (så småningom).
Kan man göra så? Ta tillbaka bodelningen från det deppiga???
Det är säkert tveksamt, men två öl in, med schwung i steget, avklarad dugga i ryggen och med en plastpåse full av offensivt laddad gyros glatt svängande i högernäven så kände jag att jag där och då hade gjort det.
(Biljetter till min och Jesper Carons Globen-föreställning om att bodelningsekonomi kan vara roligt och ge framåtrotation finns att köpa på Ticnet.)
 
Avklarad dugga, ja: jag kan knappt med ord beskriva hur mycket detta lilla miniprov legat och pockat på all min tankekraft den senaste veckan.
Jag kan knappt beskriva det med ord eftersom jag knappt har ord kvar i vokabuläret, för allt har blivit till grafer och kurvor.
Och blånad. Överallt denna blånad.
Att läsa makroekonomi är lite som att förbereda sig för ett gig med Blue Man Group. Det är som att bli hållen upp-och-ned i anklarna och sedan doppas  huvudstupa ner i en blå färgburk till dess att blånaden hos en smurf infinner sig.