Jag som sambo, när alla kvällars matlagning innebar att någon annan skulle få smaka på alla middagar jag tillredde:

En väldig ambition – ja, närmast pretention! – och en utstrålad entusiasm och passion över varenda litet kryddflarn som sprinklades ner i anrättningarna.
Jag när jag ska laga mat till mig själv:

Jag vet att det är ett halvår gammalt och kanske ska man ha bannor för det, i detta tv-tittandets tidevarv, men jag fick höra om det här klippet igår, av en god vän som måste sett mer TV4-sändningar än någon annan människa i hela Skandinavien. Det finns nog inte en enda »van Veeteren«-rulle han inte har sett och återsett. Igår hade hans skjutglada TV4 Play-avtryckarfinger av någon oförklarlig anledning siktat in sig på ett mellanavsnitt av förra säsongens »Sveriges Mästerkock« och när min vän berättade om scenen med kycklingkrydda-kryddaren så kunde jag se hans håglöshet framför mig och kände mig tvungen att kolla upp det.
Det var något av det bästa jag gjort. Det allra roligaste, när man sett det ett par gånger, är förstås inte den kycklingkryddade kycklingen utan när den kycklingkryddande mannen står och sista-sekunden-garnerar tallriken med en medhavd plastpåse med riktigt icke-rostade pinjenötter. Jag trodde tidigare att pinjenötter bara kunde vara endera rostade eller icke-rostade, men de här – som panikhälls ut ur påse innan servering – är de första pinjenötter jag någonsin stött på som är riktigt icke-rostade.