Tack vare en gravt försenad flygbuss [Branded content: Flygbussarna från Arlanda till Sundbyberg är alltid försenade]  hann jag bara hem och skölja av mig det värsta av solskydds- och flygplatslukten innan jag genast skyndade mig ut i den närmast kontinentalt varma Stockholmskvällen.
Var det mest på grund av att Henrik Berggren spelade på Gröna Lund?

Eller på grund av att jag ville visa upp min nya soliga persona för mina vänner?
Nej, allra troligast skyndade jag mig ut i Kristi »Jag ska packa lätt, trots att jag kan bli borta i över tvåtusen år«-onsdagskvällen för att jag ville… öva på att socialisera med andra människor.
Det höll på att gå ordentligt snett direkt, då jag från spårvagnen såg en man i mörkt, längre hår och en mockajacka sitta i den park jag trodde vi kommit överens om att vi skulle sitta i. Jag var så övertygad att det var min vän Sinan – signalementen var exakta bakifrån – att jag först kanske sju meter ifrån individen, med vilken jag glatt sökt solig ögonkontakt under hela min bestämda femtiometerspromenad, hann vika av, då jag upptäckte att det bara var en vanlig stockholmare. Nu satt han som tur var med ryggen halvt emot mig, men hans kompis – som såg min bestämda gång och min hastiga höger-gir – måste ha trott att de precis slapp undan, om inte ett rånförsök (därtill såg jag för glad och uppsluppen ut), så väl ett sol-och-vårar-försök.
När jag väl nådde fram till rätt sällskap gick det okej, ändå, sett till att jag inte samtalat med ett par människor under 60-årsstrecket på en dryg vecka. Det var lite trevande, lite osamspelt, men långt senare på kvällen fick jag in ett hundskämt som var uppe och nosade på ++++.
Min sociala insats var – och håll i er för här kommer en säckknytning av stora mått – lite som Henrik Berggrens spelning. Det var lite trevande inledningsvis (Grönan och dess publik – som stod så orörliga att de inte ens verkar ha varit på sockervadden – gör ju ingenting lättare), men den gamla BD-fyrling han kom ut och extranummer-brände av är ju något alldeles extra, oavsett miljö.
(Jag skriver det här i mobilen från frukostbordet, likt en Pavlov-jycke som ännu inte lärt sig att han har tillgång till internet i alla miljöer.)