Jag nämnde den som hastigast i blixtgynnet efter Giffarnas bortaseger mot Örebro igår: den dalmatiska kvällssolen. Den som jag – via en snillrik konstruktion där jag satt och balanserade på fönsterbrädet – lyckades ha i ryggen medan jag tittade på CMore-sändningen via en felfri wifi-lina på hotellrummet.
Jag kanske borde utveckla. Jag är i Kroatien. Jag är här själv – eller heter det ensam?, nej, själv!!! – och jag ska vara här i en vecka.
Och jag har näppeligen gjort det till någon hemlighet att jag inte mått helt prima på sistone (Pirkt.se kan vara en av norra Europas mest känslomässigt transparenta portaler just nu???). Jag nämnde bland annat i veckan att det legat ett ångestladdat tryck över bröstkorgen under i princip alla tillfällen då jag inte stått framför en skolklass och jag tänkte spontant att jag skulle kunna få det trycket att upphöra genom att unna mig att komma bort, under den lilla tvåveckorsperiod av ledighet jag lyckats skapa mig efter att ha tillgodoräknat mig en retorikkurs.
Det har känts som att någonting satt sig på tvären, tvärs över bröstbenet, och nu tänkte jag försöka heimlichmanövrera mig själv genom att resa bort.
Och nog blev jag orolig då trycket bara tilltog under flygresan – säkert delvis på grund av nervositet över ifall det skulle fungera, men sedan hjälpte det heller inte att jag slukade Geir Gulliksens fantastiska men hjärtskärande »En berättelse om ett äktenskap« på planet – men vet ni: så fort jag såg de vita stränderna vid det adriatiska havet rada upp sig utanför flygplansfönstret så släppte det.

Vilket flygbolags copywriter blir först med att knycka formuleringen i stil med »vår lågpriskalender är som en heimlichmanövermaskin«??? Det sistnämnda ordet är ju som gjort för reklamskyltar.

Jag lade ut den här bilden på en annan Pirkt.se-kopplad plattform (Instagram, där man kan få samma spaningar som på Pirkt.se men snabbare och rappare förpackat), mest för att få med den symboliska, selfie-tagande högerarmen. Men där glömde jag nämna att jag bor i den stora vita byggnaden man ser där till vänster; ett faktiskt Noah Sonko Sundberg-kast från stranden i Bâska Voda.
Jag ville bara förvarna om var jag befinner mig (och den som känner sig manad får förstås gärna komma med kroatiska tips) ifall morgondagens upplaga av internet-Sveriges minst uppskattade följetång – Fredagsveven™ – helt plötsligt har slavisk prägel.