Det finns inget dubbelt benbrott som inte för något gott med sig. För vem, om inte den stackare jag bröt armen av förra veckan, skulle annars ha använt sin enda funktionsdugliga näve åt att ta det här fina, glädjesprudlande kortet efter GRUESOME 442SOME:s imponerande 4–1-seger mot Vattenfalls IF?
Jag hade nästan glömt hur härligt det kan vara att cykla hem från en fotbollsseger i försomrig solnedgång; låt vara att det nu är mot 38-åriga vattenkraftsingenjörer.
Men om det var väldigt fint och roligt var det lite mindre glädjande att behöva konstatera att jag just nu hade besegrat Carsten Jancker själv i en Carsten Jancker-look-a-like-tävling: