Dessa snabbt föränderliga tider kräver ett spänstigt ideologiskt tänkande.
I fredags blev jag – hux flux – moderat, efter att Anna Kinberg Batra upplyst mig om att jag faktiskt håller med henne till hundra procent i denna fråga:
I Sverige ska man väl ändå kunna få föda barn på sjukhus, inte behöva göra det i en bil i stället?
— Anna Kinberg Batra (@KinbergBatra) February 25, 2017
Varför vill så många andra politiker bestämt propsa för att folk på landsbygden föder säkrare i baksäten än i sjukhussängar? Jag förstår inte!!! Bra AKB!!!
Och medan vi är inne på beröm åt oväntat håll: Mittmedias sändning från GIF Sundsvalls möte med Rosenborg i helgen höll – frånsett en femminutersperiod i slutet, då bilden försvann – mycket hög klass. Bra kommentator, bra bild och en kameraansvarig som följde spelet; mer än så kan man inte begära i februari månad. Och säga vad man vill om koncernens fascination för webb-teve-mediet* – men den utomcupliga matchen hade man inte kunnat se på ett vettigt sätt för bara några år sedan.
*= Äsch, nu när vi ändå är inne på mediekritik så kanske jag kan bjuda på mina fem små mynt om webb-teve-fascinationen också. Jag anser mig vara väldigt intresserad av GIF Sundsvall, men inte ens jag är så pass intresserad att jag vill sitta och titta på en livesändning från IP:s katakomber där någon spelare går förbi och bjuder på ++-citat var femte minut. Sportjournalistikens uppdrag måste väl vara att sålla bland allt halvdant råmaterial och välja ut de bästa citaten och paketera dessa på bästa sätt. Så var det nog också tidigare, innan någon räknade ut att kostnaden för att ställa upp ett kamerastativ och framför detta ha en reporter som intervjuar en massa folk på en enda lång inspelning var rekordlåg.
Och en sån fin lördagstradition man fått, nu under vårvintern: att man kan krypa ner i sin stiltjekopp, ställa datorn på tvättkorgen och sedan överraskas positivt av hur det oprövade kollektiv som är GIF Sundsvall anno 2017 verkar ligga till med sina allsvenska förberedelser.
För till skillnad från i fallet med mittenlaget från den spanska andraligan så behöver man knappast ta till kulramen eller börja leta efter den europeiska fotbollens konversionstabell för att räkna ut hur Rosenborg skulle stå sig i allsvensk miljö.
Rosenborg är bra. Och mot detta bra lag stod Giffarna upp väldigt bra, långa stunder.
Och på tal om ett spänstigt ideologiskt intellekt så minns kanske vissa som ögnade igenom den politiska krutdurk som var förra veckans Fredagsveven™ (om nu någon ens gjorde det; för inte borde väl ett så yvigt svingande kunna rendera i noll kommentarer???) hur jag lyfte faran i att finländarna håller på att överta vår nation och förinta vår svenska kultur.
Efter Juho Pirttijokis insats mot Rosenborg har jag svängt – jag älskar importen av finländare till Sverige. Såg ni vilka fältherre-kvaliteter han besatt? Det till synes enkla nickmålet, där han framstod som ett huvud högre än alla andra? Och såg ni tacklingen??? TACKLINGEN!!!
Visst har vi – både jag och ni – tidigare lyft den gamla Erik Löfgren-brasklappen angående försäsongsinsatser från yngre mittbackar; men det är en sak att bara inte gå bort sig mot Djurgården – en annan att med majestätisk pondus vara klart bäst på plan mot Rosenborg.
Paya Pichkah.
Med det namnet bara måste det bli en plats i a-laget så småningom.
Fredagsvev?
Ute nu! Ska gå ner och ställa mig på Sveavägen och ropa som en gammaldags tidningspojk om att den är kommen.