Vad är det man brukar säga? Ropa inte hej förrän Pelle Olsson fått Ludvig Öhman att ta av sig toppluvan?
Det känns som att försäsongen är som en enda lång På Spåret-resa, där man får luddiga – o, så luddiga – indikationer som får en att vilja rycka i snöret och slå fast något, men där man samtidigt vet att man egentligen borde vänta och låta bilden klarna ytterligare innan man basunerar ut sina slutsatser.
För en i regel höftskjutande bloggvevare är det mycket, mycket svårt att inte dra positiva växlar efter 2–0-segern mot AFC på bortaplan.
Vi kan väl först och främst konstatera att nye tränaren Pelle Olsson knappast hunnit sätta sin gråmelerade zonspelsprägel på det historiskt så yviga hopkoket AFC United; något som tydligast illustrerades av att hans mittback Ludvig Öhman alltså tilläts spela matchen i toppluva.
Att döma av dagens bleka AFC-insats lär det behövas att den gamle Premier League-mittfältaren Emmanuel Frimpong (som ryktats till klubben) dyker upp snarast – och att han har Jay Emmanuel-Thomas och ett par ytterligare reservkompisar från Arsenal med sig i släptåg.
Men vi kan konstatera att detta AFC Eskilstuna, till skillnad från förra helgens motståndare Levanger, faktiskt är ett allsvenskt lag (snart fyra år efter att klubbens Champions League-utsmyckade spelarbuss fick rulla hem poänglös efter ett bortamöte med Selånger!), och nog måste det i precis alla lägen vara positivt att ge en tippad bottenkonkurrent på pälsen i mitten av februari???
Jo, så är det.
Och vilka utropstecken vi kunde plita dit i marginalen!
Redan efter fem minuter kunde det konstateras att Sebastian Rajalakso såg rent pånyttfödd ut i sin nya roll som högerbreddare. Omskrivningen att någon »travar som ett gammalt kallblod« brukar ju användas som smädelse mot allsvenska ytterspringare – men just som tvåvägs-wingback i ett 3-5-2 verkar Rajalaksos relativt enväxlade men rejäla tempo göra sig väldigt fint.
Jag säger inte att Urban Hagblom bör ringa upp Grasshoppers sportchef och erbjuda bort Eric Larsson för att få in några snabba miljoner i balansräkningen, men nog skulle det kännas förpillat fint ifall Rajalakso – som haft sådana problem med allt från gurkor till hjärtstartare – skulle kunna fortsätta på den här inslagna vägen och erbjuda välbehölvlig täckning på de nya wingbackpositionerna.
Och nog såg nye Pirkt-Jocke™ stabil ut i debuten? Stor, stark och tung – men på ett bra sätt??? Nog lär det komma situationer under det allsvenska året då hans tyngd ligger honom i fatet (det får man nog räkna med när man fyndvärvar från finska ligan), men de dök inte upp i några mängder mot allsvenska AFC.
Sist men inte minst måste vi på nytt stanna upp vid namnet Romain Gall. Han må än så länge vara så pass okänd att han får sitt namn felstavat i CMores laguppställningar (Gali!), men jag tycker mig se väldigt många intressanta egenskaper hos den unge amerikanen.
Och då syftar jag långtifrån bara till dennes bredsideböj fram till 2–0; nej, Gall har något i sin fart och i sin bollbehandling, något man såg embryon av i Levanger-lekstugan och som blev ganska klart efter det fina inhoppet idag.
Då också Jonathan Morsay fortsätter att se spännande ut så är det nästan så att jag sållar mig till skaran som tycker att truppens bredd ser intressant ut.
Jag hoppas ju fortfarande på ett etablerat namn in, det gör man!, men efter den här stabila 2–0-segern är det nästan så att jag börjar mjukna i sitt barrikadropande efter förstärkningar.
Och dessutom tyckte jag att 3-5-2-formationen hade sina stunder mot AFC, då några rappa kombinationer centralt då och då öppnade upp gator för wingbacken längs flanken. Man såg att där fanns en tanke; större än att »tre mittbackar är fler än två elefanter«.
Detta tycker jag.
Jag!
Jag som vill vara för GIF-journalistiken vad Andreas Cervenka är för den svenska ekonomijournalistiken (hans kritiska textsamling »Vad gör en bank?« rekommenderas!); vara den som alarmistiskt fortsätter gasta om det farliga i att inte plocka in en Robert Åhman-Persson-figur och om det naiva i att närmast förvänta sig genombrott från ett par talanger under Det Tuffa Tredjeåret™ i allsvenskan. Kanske skulle man också få ur sig något gallskrik om att Linus Hallenius eller Peter Wilson hittills inte direkt sett ut att vara garanter för några halvdussin mål i årets allsvenska.
Men nej: till och med jag mjuknade alltså rejält efter den fina 2–0-segern borta mot den allsvenska konkurrenten AFC.
Vad tar ni med er från 2–0-segern? Vad missade jag när jag simultan-skalade vitkål till en ++++-coleslaw? Fritt vev i kommentarsfältet!!!
Välkommen till det ”hoppfulla tåget” (TM) där vi tror på SM-guld!
Nog såg truppen intressant ut, dessutom det med ett gäng juniorer som kom in på planen i andra halvlek. Dagens startelva med två islänningar, Aziz, Larsson och Björkader så har vi ett väldigt spännande lag. Enda farhågan är att vi har lite väl många spännande spelare och som du poängterar skulle kunna ta en allsvenskmeriterad grisemitt till laget (även om jag inte är övertygad om att vi behöver en sådan slags spelare när vi rullar boll på detta sätt).
Vill även passa på att lyfta fram Eskinen som höll nollan och gjorde ett par snygga räddningar och regerade i luftrummet på hörnor och inlägg.
Nej, kanske är det så att även jag viktat om mitt ”det här måste in”-fokus till att – istället för en grisemitt – försöka få in en vänsterwingback av god allsvensk kvalitet. Om nu sådana ens finns. Jag kan på rak arm inte komma på en enda wingbackkompatibel vänsterbreddare som finns någorlunda tillgänglig för GIF Sundsvalls budget, så Urban har att jobba på.
Personligen är jag väldigt hoppfull efter gårdagens starkt genomförda match. Vi har precis som Urban säger; en hel spelartrupp som bara kommer bli bättre. Gårdagens spel bjöd på ett fantastiskt presspel och tempostarkt passningsspel med många goda kombinationer.
Det enda jag fortfarande önskar är att Urban trollar fram en ny tvåvägsspelare till vänsterkanten. Olsson är jag osäker på att han är tillräckligt bra för att ta den rollen…
Dessutom hade det varit bra med ytterliggare en central spelare, som är passningsskicklig!
Nä men det Giffarna presterat de två senaste matcherna har hittills visat på att vi i år kommer bli giftiga. I mitt tycke kommer vi dessutom inte bli något bottenlag…spikar vi bara igen vår egen kasse på ett bättre sätt, kommer detta bli ett mycket intressant fotbollsår för GIF Sundsvall, NORRLANDSLAGET.
Ja, det är väl vänsterkanten som oroar. Även om AFC-matchen var lovande så tyckte jag det syntes flera gånger att en renodlad ytter har mycket svårt med defensiven i 3-5-2-uppställningen då det blir väldiga ytor bakom denne wingback som inte sällan blir hängande på mellanhand. Ja, mittbackssituationen med Danielsson, Myrestam och Pirttjoki – som känns mycket stabilare än ifjol – borgar kanske för en tillknäppning. Det enda som talar emot tillknäppningen är att organisationen och ansvarsfördelningen mellan de tre mittbackarna måste sitta som en smäck redan i premiären.
Jag skulle gärna se raja prestera i tävlingsmatch innan vi kränger Larsson till habsburgarna.
Dock känns det bra inför säsongen.
Hur fan kan präktiga schweizare döpa en klubb till grasshoppers? Var grymt övertygad att de var österrikare.
Att de dessutom är grundade 1886 under det namnet. Var helt övertygad om att det var nåt modernare hitte-på.
Missade match men hittade en Magnus och Brasse-referens här som jag känner igen lite från en annan supportersida nånstans, nångång när undertecknad sågade en fembackslinje. Great minds think alike? 🙂
Om gif 2017 är det nog bäst att vänta och se. Jag har svårt att plocka ut elvan, jag får många liknande spelare över. Mittbackar och wingbacks är givna hos Joel tror jag. Därtill Smalj och Gerson. Och Hallenius och Wilson på topp va? En plats kvar då för Kristinn x2, Morsay, Gall, Amaro, Granat att kivas om. Mest troligt Granat och som helhet en stabil men ganska grå startelva och allt ”spännande” på bänken. Förra året bytte de yttrar i och mellan matcher. Men Larsson och Dennis kommer nog spela mycket. Ännu mindre rotation i år? Äh, spekulationer… man blir väl varse så småningom.
Håller post-2014-Dennis Olsson som wingback med helkantsansvar över en hel allsvensk säsong? Det är nog den stora knäckfrågan. Det var inte så att hans utstrålning skrek ”GE MIG MER ANSVAR FÖR HELA KANT-VERKSAMHETEN” under fjolårssäsongen.
Inte heller såld på Dennis… Men Joel är det. Liksom han är det på 352 och Smajl, Gerson, Granat på mitten.
Som du redan är inne på ser det väldigt spännande ut! Är inte fullt säker på 3-5-2 heller då vårat kantspel dör ut, även om nu Raja fick sätta dit en strut. Olsson ser tyvärr ut att ha ännu svårare att passa in i 3-5-2 än han gjorde i 4-4-2 där han var riktigt blek förra året så lyckas han överträffa det även om det fortfarande är försäsong.
Hade vi något spel alls på vänsterkanten? Annars ser försvaret stabilt ut, även om positionerna ser lite off ut då det känns som att vi bara försvarar med 3 då båda wingbackarna har för långt hem. Ska bli intressant och se hur det funkar mot ett bättre lag, tex Rosenborg.
Oavsett ser nyförvärven väldigt spännande ut! Gall känns som det kan bli ett riktigt fynd, och Juho känns som han kan växa in i försvaret på ett bra sätt. Verkar ha fina ledaregenskaper!
Nej, är – Rajalaksos fina insats till trots – inte helt såld på idén om wingbacks och definitivt inte övertygad om att Dennis Olsson, som man trodde så mycket på inför den allsvenska säsongen 2015!!!, kan ha helkantsansvar under en hel allsvensk säsong. Och den defensiva uppgiften för dessa halvyttrar (som ofta blir hängande på mellanhand, som du säger) gör nog att det är omöjligt att spela en mer renodlad ytter (typ gamm-Kristinn) på dessa positioner. En fyrbackslinje med Larsson–Danielsson–Pirrtjoki–Myrestam hade ju känts som hög allsvensk kvalitet, om nu bara finländaren åtminstone når upp till den halvsvajiga Noah-nivån.
Gall ser just nu ut som en startman. Och om man vill spela på samma sätt som ifjol med forwardsen, att en Silva-figur droppar ner och agerar länk med mittfältet, så tror jag inte det är omöjligt att Gall är vår mest lämpade för den rollen. Varken Hallenius eller Wilson är ju några ”tior”.
Gall ser väldigt spännande ut. Starta med honom och ha Granat som inbytare. Synd på Olsson för det kändes som han vågade mer framåt för några år sedan.
Ja, jag tycker både Gall och Morsay visat mer i träningsmatcherna än Cedergren-favoriten Granat som jag fortfarande har svårt att se på ett allsvenskt innermittfält, vare sig innermittfältsnumerären är två eller tre.
Ja, hade Dennis Olsson fortsatt ha samma utveckling under 2015–2016 som han hade under 2013–2014 så hade han varit en riktigt fin allsvensk ytterback idag; en man kunnat lämpa över ett wingbackansvar på utan att blinka. Nu… har det inte riktigt blivit så, nej, men samtidigt fyller han bara 23 i år och Robert Lundström blev utlandsbra först som 26-åring, Eric Larsson som 25-åring.