Knappt en dag fick man känna sig lite nöjd och stolt över att ha åstadkommit världens hittills första Urb-Skam-meme™ (se inlägget nedan) innan man snubblar över den här artikeln. Den beskriver hur den massiva skara med ytterst organiserade nättroll som hjälpte Trump till att få slå sig ner i världens mäktigaste stol nu mobiliserar för att också göra högerextrema Marine Le Pen till Frankrikes nästa president.

Ryska fascister slår sig i slang med amerikanska Trump-content-skapare för att tillsammans lyckas överbrygga de språkliga barriärer som står mellan dem och franskspråkig meme-framgång. Och oerhört många forumbäckar små – där varje individ smattrar från tio- eller hundratals olika konton – ger till slut en flodvåg av hat som bevisligen kan skölja över hela valprocesser.
Man kan förstås tycka precis vad man vill om det nätbaserade lögn- och dyngspridandet – det är klart att man inte ska sänka sig till den nivån – men man kan nog inte längre undgå att ta det på allra största allvar.
Jag tyckte att initiativet #JagÄrHär var väldigt fint och viktigt – men det räcker med en snabb titt på twitter för att slå fast att även denna hashtag är helt marinerad i rasisthat.

Rasisterna hugger på allt, vad det verkar, och framför allt verkar de dela och veva om precis allt som på något sätt förstärker deras världsbild; varenda text som på något sätt går deras ärenden. Detta samtidigt som jag i princip måste hitta en text som jag 1) vill hålla med om till hundra procent, 2) ska tycka är nära nog språkligt briljant och 3) som jag tycker bidrar med en helt ny infallsvinkel innan jag trycker på delningsknappen.
Då blir det inte mycket fäktat. Vad är väl en ledarkrönika i Länstidningen var tredje vecka – som antagligen når en relativt liten och redan rödhjärtad, homogen målgrupp –mot att någon på den yttre högerflanken under samma tid hinner posta hundra, ja, kanske tusen kommentarer med rasistisk propaganda i diverse forum?
Inte… tillräckligt mycket, antar jag.
 
Är det kanske mitt försenade nyårslöfte; att bli yvigare i mitt spridande av vänstertexter som inte behöver vara +++++ utan som… bara är… bra och läsvärda? Det kanske skulle vara att göra sin lilla, lilla insats för att försöka jämna ut i flödena.
Äh, vad fan vet jag. Jag har svårt att släppa iväg ens den här texten ut i etern – en orolig text om att jag är orolig – så det jag vill säga är väl helt enkelt det: jag är orolig.
Det har länge känts som att rasisterna håller ett fast grepp om den megafon som skriker ut budskap på det nymoderna torg som är internet – och den där Buzzfeed-artikeln slog bara fast att de knappast kommer att släppa taget utan en rejäl mobilisering från deras stora, egentligen övermäktiga motståndarsida.