Linus Hallenius vänder slutligen hem, ett och ett halvt år efter att hans yviga HemNet-vevande fick Pirkt.se att ana Urban Hagblom-samtal i mossen.
Och därmed är offensiven spikad, enligt alla sammantagna rapporter.
Kvartetten som ska skjuta GIF Sundsvalls till framgång under 2017 är alltså Hallenius (som smällt dit fem mål på totalt 41 allsvenska matcher sedan hemflytten), Peter Wilson (som bara gjort ett halvår i elitfotbollen), Samuel Aziz (som nätt och jämnt snubblat in en boll när motståndet varit tuffare än i division två) och denne mytomspunne, näverlursprisade men ljumsktrasslande Kristinn Freyr Sigurdsson (som… förhoppningsvis är jävligt bra).
 
Låt mig först börja i den här, mer positiva änden:
Det kan säkert bli väldigt bra för Hallenius att flytta hem och jag kan faktiskt tänka mig (fantisera om, kanske är rätt term?) att Joel Cedergren – som är mycket skicklig på att motivera individer i en trupp – lyckas få fart på honom igen. En gång i tiden – mellan 2008 (då han faktiskt slog igenom i allsvenskan) och 2010 (då han van Basten-sköt superettan sönder och samman) – så var han ju faktiskt något av en mänsklig krutdurk till anfallare som med sin kombinerade snabbhet, styrka och teknik såg ut att vara ämnad för åtminstone allsvenska stordåd. Någonstans under alla bakslag och skadeproblem (så sent som hösten 2015 kunde han inte skjuta med bredsidan!) borde den grunden finnas kvar.
Det är, även om han sett bra ut på GIF-träningarna, bara… så väldigt länge sedan man såg något av det i seriespel.
Flytten till Genoa och serie A var förstås dumdristig i alla andra än Hasan Cetinkayas agentögon. Och samtidigt som en annan Sundsvalls-talang, Emil Forsberg, har fått ta exakt rätt nästa-steg under en enda lång självförtroende-topp på sin väg mot den absoluta toppen så ägnade Hallenius sin tidiga 20-årsålder åt att slussas mellan olika sterila och oinredda lägenheter i Aurau och Padova, utan att en endaste jävel kan ha brytt sig om hur det gick.
Med facit för de senaste två och ett halvt åren i näven (sju mål på totalt femtio matcher i svensk elitfotboll) så borde kanske flyttlasset efter en sådan bedrövlig utlandsvistelse redan då, hösten 2014, ha gått hem till Sundsvall och inte till ett Hammarby där han – skadad och urlakad på självförtroende – direkt förväntades ikläda sig sin gamla van Basten-roll.
(Med tanke på hur det gått för de flesta hemvändare som valt Hammarby är nästan så att Utrikesdepartementet borde sätta upp en bild på Mats Jingblad på sina konsulat och varna svenska utlandsproffs för samröre med den mannen.)
Nu skriver vi januari 2017 när Hallenius och Urban Hagblom väl kommit överens och… ja, jag hoppas förstås av hela mitt väsen att det blir bra, men det går inte att komma ifrån att det känns lite oroande att klubben, vars anfallsbesättning var för tunn redan i höstas, har ersatt en serie A-flyktande femmiljonersman med en klubblös 27-åring som – vad jag sett – bara Syrianska varit och nafsat efter.
Uppsättningen Dibba, Silva, Hasani, Eklund har blivit Hallenius, Wilson, Aziz, Sigurdsson och bara en schaman med konkret framtidsinsyn kan egentligen slå fast ifall det är en rejäl försvagning (vilket kanske är troligast???) eller ifall något av de fyra relativt oprövade namnen gör oväntad succé.
Om Pirkt.se haft mer kapital i ryggen hade man kanske kunnat livesända en tarotkorts-sittning med någon på ett 0771-nummer som tar 29.95 i minuten, för att slå fast hur många mål Samuel Aziz kan bidra med.
 
Hela lagbygget är dock inte klart. En till mittback ska in i den eventuella backlinjen (rykten på byn gör gällande att 3–5–2-formationen ska vara högaktuell, trots AIK-katastrofen i somras) och jag har ett namn på den jagade mittbacken, som jag dock – enligt Öyvind Storflor-paragrafen i GIF-rapporteringsstadgarna (den som Sundsvalls Tidning bröt mot när Nahir Besara visade näbben i innerstan) – inte kan förmedla vidare.
Men vad som framför allt behövs är en riktigt grisig innermittfältare. Jag försökte ju lobba för Robert Åhman–Persson vid sittningen med Urban, men då denne vill göra sig några kinesiska yuan på ålderns höst så lär Hagblom få leta vidare.
Och då jag är oförmögen att i enbart text belysa vikten av att en rivig innermittfältare kommer in i GIF-truppen under vintern så har jag tagit till 2017 års allra starkaste kulturyttring för att uttrycka behovet: Skam-memen.