Det har blivit dags att summera året 2016, som det såg ut om man tittade på världen genom den ytterst smala papptratt som är Pirkt.se.
 

2016 års…

 

… politiska eftermäle:

 

… flitigast använda liknelse:

Min gode vän Sinans envetna beskrivning av varje nytt stockholmskt uteställe; att det »påminner lite om Under Bron«. Det fanns inte en ny lokal eller svartklubb som inte gick att beskriva som så. Det hela urartade till någon sorts retorisk sjukdom; till sist kunde han inte inte referera till Under Bron när det gällde helgkvällar.
När vi var hemma i Sundsvall över julen så frågade jag honom inte ens vad han skulle göra fredagskvällen innan julafton, då jag var säker på att jag skulle få frågan ifall jag »sett på Bingolotto?« och att han skulle följa upp med att »det påminner lite om Under Bron«.
 

… förhandlingssabotör:

När en tonårig medelpading ska slå sig ner med sportchefen i stadens enda lag för att förhandla om ett a-lagskontrakt så brukar det gå undan.
Men med Peter Wilson drog det ut på tiden. Och visst hade 19-åringen en del statistik på fötterna i förhandlingarna (sällan har väl en 19-åring slagit sig ner vid förhandlingsbordet med sex allsvenska mål innanför västen), men jag kan inte undgå att spekulera i att det var denna hastigt utkastade tweet som fick Wilson att börja kräva både det ena och det andra av Urban Hagblom:

Det löste sig till slut, men jag tror att GIF-anfallaren lyckades bättre än vad jag gjorde i mina förhandlingar med Cain Dotson 2010, där man – trots inkopplat spelarfack!!! – fick bocka och buga för varje Lasses Matstuga-kupong man kunde få sig i ersättning.
 

… Deal With It-glasögon:

Under hösten tilläts den högerextrema tidningen Nya Tider skriva på Göteborgs-Postens debattsida, efter att samma högerextrema tidning – som enligt Expo har sina rötter i rasideologin – också fått ställa ut på bokmässan.
Och det föll av någon anledning bort i efterspelet (påminn mig om att skriva en debattartikel om hur mediaetablissemanget tystar meme-kulturen!!!), men GP:s ansvariga utgivare, Cecilia Krönlein, hade inte bara en Deal With It-attityd till det hela – på den bild som dyker upp vid en bildgoogling har hon också ett par perfekta Deal With It-glasögon på sig:

Det är knappt att det blir någon skillnad när man lägger på ett par faktiska Deal With It-googlare på hennes ursprungliga:

 

… näbbdragning:

Urban Hagblom hade den kreative kvalitetsmittfältaren Nahir Besara i sitt nät, han hade lyckats håva in honom till Sundsvallskajen och nu skulle han bjuda med honom på stans bästa lunch och få honom att signera ett flerårskontrakt.
Allt var så perfekt upplagt: Hagbloms lag, som stundtals spelade allsvenskans kanske allra trevligaste fotboll, skulle ersätta en mittfältare som vuxit sig för bra för allsvenskan med en som en gång tagit genvägen till att anses för bra för allsvenskan (genom att spela i en överexponerad Stockholmsklubb).

Då, plötsligt!, får någon medelpading syn på de lyckliga tu – antagligen på deras väg till kanslit för kontraktsskrivning – och slår på uppstuds det förvalda snabbvalet till Sundsvalls Tidnings sportredaktion.
Artikel smattras ihop om hur Urban, som vid tillfället är högaktuell för att adlas i spegelsalen, är på väg att göra ytterligare ett fynd i den relativt bortglömde Besara, som lyckats gå under den allsvenska sportchefsradarn när han tassat ut på marknaden igen.
Artikeln når Örebro SK:s tränare Alexander Axén som – får vi anta – ringer upp Besaras mobil på uppstuds, varpå Besara viker av vid Giffarnas kanslientré, skriker åt Urban att han måste »ge honom tid!!!«, sätter sig i sin leasingbil och susar mot Närke där han omgående kritar på för tre år med ÖSK.
Och då står Urban där, näbbdragen av en ohelig allians mellan lokala visselblåsare och journalister som inte lärt sig grunderna i den medelpadska pressetiken (den gamla Lex Storflor-paragrafen), och noterar att–

–Nahir Besara dessutom unnat sig en Loka istället för måltidsdryck till bjudlunchen.
Besara? Medan GIF Sundsvall tvingades spela med ett innermittfält bestående av Erik Granat och Smajl Suljevic så stod ÖSK-mittfältaren för åtta poäng – fyra mål och fyra assist – på elva starter i sin nya närkiska omgivning.
 

… livsstil:

Fotbollsspelarlivstilen, nedan illustrerad med citat som visar att livsstilen är densamma oavsett om du–

–är fotbollsproffs i Jämtland, som Samman Ghoddos,–

–eller i Holland, som AZ-ytterbacken Mattias Johansson – vars starka citat (fikar och käkar!!!) är återgett ovan.
 

… mest bortkastade »oh snap«-kommentar:

Uppdrag Granskning gjorde ett väldigt bra program om betygsinflationen på den svenska skolmarknaden; en inflation som är sprungen ur just faktumet att den svenska skolan är en marknad som vilken som helst, där varje elev i första hand är en liten pengasäck staplad på ett par Converese-skor.
I den satt ett gäng gamla lärare runt ett fikabord och knaprade mandelkubb i bitterhet över hur utvecklingen sett ut.
Och då tog en av dessa lärare, David Persson, till orda och summerade läget så här:

Och alla bara fortsatte sitta där, knaprade vidare på sina torra, sockerstinna brödpinnar, när allt egentligen borde ha urartat i sådana här scener bland kollegorna:

… deppigaste skärmdump:

När en flintifierad version av min vän och TT-kollega Patrik Dokk (flintifierad genom det digitala verktyget »balderizer«) fick sparken från sitt AIK på vår långkörare till Football Manager-save:

 

… mest initierade analys:

Min vän Johan »Gulblå« Martinsson fick, i egenskap av den individ som fått sparken flest gånger från GIF Sundsvall, analysera hur den sparkade GIF-tränaren Roger Franzén lär ha känt sig vid beskedet.
 

… skandal:

Rårisskandalen som skakade allsvenskan i slutet av september, där GIF-anfallaren Stefan Silva felaktigt hängdes ut som råriskokare av Aftonbladet.

Som publicist blir man lite stolt över att Pirkt.se var enda mediehus som åtminstone började skrapa på ytan i denna upprullade härva och hade den bara inte sammanfallit med en hemtenta hoppas jag att vi haft redaktionella muskler nog för att gå på djupet.
 

… Grindr-lockbete:

Jag.
Ja, jag ska förklara. Och att inte den här historien sett Pirkt.se-ljus förrän nu är märkligt. Men i somras blev jag uppmärksammad på att min nuna fanns med i den här tweeten:

🐀👀 pic.twitter.com/QhxhJ7V5kA

— abbeboi (@abbe96cool) July 25, 2016

Vad vi ser är alltså en konversation på Grindr (vilket är ett Tinder för män som vill ha sex med män) mellan två individer, där den ena först utger sig för att vara en ung, snygg surfarkille för att sedan, när bluffen avslöjas, skicka iväg en bild på — MIG!!!
Visst kan det te sig smickrande att andra vill låtsas att de är innehavare av mitt anlete (och medföljande hårfäste), men vi ska ju samtidigt ha i åtanke att denne bluffmakare ju först åkt på en nit då han försökt utge sig för att vara en supersnygg människa – vilket förstås gjort att han sänkt kraven betänkligt inför sin nya bildlansering, där han försöker lansera en trovärdig »det här är jag«-nuna.
»Okej«, har människan tänkt, »så där snygg, som en australiensisk surfarsnubbe, kan jag inte utge mig för att vara utan jag måste hitta ett något mer jordat utseende; en folkligare lagom-uppsyn.«
Kan det vara så att en selfie på mig, tagen vid Sidsjön, dyker upp vid en googling på »decent looking gay guy«???
 

… GIF-bedrövelse:

Den som Tilde fångade efter 0–3-halvleken mot AIK.
 

… öldrickare:

Tilde Jansson, som efter ett intensivt träningsläger i Prag har gått från att rynka på näsryggen åt blotta öldoften till att hinka (väldigt ljusa och fruktiga veteöl och bara väldigt ljusa och fruktiga vete)öl som om det inte fanns någon morgondag.
Dessutom försvarar hon förstås den Årets Babe-titel hon prenumererat på sedan 2013.
 

… fönster:

Det Norrlandsfönster som förbundskapten Janne Andersson verkar ha förstärkt glaset på och som Eric Larsson–

–inte lyckades ta sig igenom, när allsvenskans bäste högerback 2016 januariturnénobbades till förmån för Emil Salomonsson.
 

… mest kontroversiella utspel:

Den femte och (hittills) sista delen i programserien »Den allsvenska svepveven«, den där jag drev gäck med Kristinn Steindorsson och fabulerade ihop en historia om att hans formsvacka berodde på att han mjuggdrev ett litet naturreservat vid sidan om sitt fotbollsspelande, tog… spinn.
Men de upprörda reaktionerna är inte det som fått »Den allsvenska svepveven« att försvinna från den svenska fotbollstyckarfloran. Nej, bakom det faktumet ligger att dessa projekt växte sig så stora och tidskrävande (vi dissekerade ju bland annat varenda vrå på Gefles nya arena!!!) att det var snart sagt omöjligt att fortsätta leverera med någon sorts punktlighet.
Men nästa säsong känns det som att själva konceptet kan komma att återkomma. För det var roligt att skriva. Och roligt att folk (besvisligen!!!) läste.

… Urban Hagblom-fanfiction:

På tal om »Den allsvenska svepveven« så tycker jag att denna fanfiction, om hur Urban Hagblom fått se middagen han lagat åt Runar Mar Sigurjonsson kallna, var en av årets främsta Pirkt.se-idéer:

Mycket mer än så här behöver man nog inte berätta om relationen mellan allsvensk stjärna och sportchef, när ett halvår återstår på spelarens kontrakt.
 

… GIF-spelar-attiralj:

Den gyllene svävare som Noah Sonko Sundberg susade omkring på under sin tid i Sundsvall bör gå till historien. Just på det här smygtagna fotot är den utlånad till Pa Dibba (till höger, på svävaren), men dagen då AIK-lånet stod för hela GIF-historiens vackraste konstmål, i 5–0-segern mot ÖFK, så berättade han att han susat in till matchsamlingen på sin guldmanick.
Och jag säger inte att den guldsvävarentrén i sig gjorde att han cykelsparkade in bollen i en perfekt långskottsbåge bakom Jamal Blackman; jag säger bara att exempelvis Jon Eriksson, som mig veterligen aldrig åkte guldsvävare till samlingen, aldrig någonsin ens försökt sig på att göra ett sånt mål.
Det var ett guldsvävarmål, på en dag där det var som att hela Sundsvalls stad svävade i guld.
 

… topp fem lyckligaste ögonblick:

Här, efter några rappa förmiddagsvinglas i en park, mådde en inte bedrövligt. Det här var på valborg, vi hade åkt till Uppsala – vilket, upptäckte jag, är 2016 års gymnasie-Sundsvall – och höll hov i nära nog ett dygn.
Den uppmärksamme noterar att jag matchar det osmakligt borgerliga i att fira Valborg med att bära en den mest moderata tröja med tryck man kan bära: en t-shirt från den skattefifflande advokatfirman Mossack Fonseca.

Natten efter Giffarnas 5–0-seger mot Östersunds FK, när jag vandrade hem i en lummig gryningssol, gick inte heller av för hackor.
Och kanske var det här, texten jag skrev efter den helkvällen, hela portalens bästa uppdatering under 2016?

Och den här helkvällen i Malmö, som började när Sverige eftermiddagsförlorade mot Italien, var hela årets bästa.
Till slut snubblade vi in bakvägen på något slags P3-firande, där vi satt och smög med varsina bjuddrinkar och funderade på vilken som skulle kunna vara anledningen till vår närvaro. Och tack vare Sveriges Radios LAS-policy borde det väl inte… varit helt omöjligt att hitta på något bluff-halvår som vikarie.
Den här anteckningen, som jag hittade i mobilen häromdagen, smattrade jag ner och visade Tilde när de började gå runt och avkräva folk stämplar:

Vår enda skånska vän tog heroiskt nog tåget in från sitt kvällspass på Sydsvenskan i Lund för att möta upp oss och helkvällen avrundades till sist med att jag åt en halloumidopad falafel så pass god att man inte ens – hur mycket man än famlade runt med tungan innanför brödväggarna – kunde känna förnimmelsen av usla arbetsvillkor.

Och Prag!!! Prag!!! Är detta – asian-fusion-veven på SaSaZu!!! – mitt livs allra bästa restaurangbesök??? Jag tror banne mig det.

Och så den närmast historiska framåtrotationen man kände den här eftermiddagen, när Tilde dukat upp med liljor och cava, efter min sista dag som heltidsanställd på TT.
 

… plagg:

2016 var den flamländska snickarbyxans sommar, inte tu tal om saken.
 

… formbesked:

Att två fjärdedelar av GIF-backlinjen hade topptiderna på den lokala arkadhallens gokartbana, inför derbyt mot Östersund i somras.
 

… Pirkt.se-satsning:

Det här – att någorlunda-live-veva på övergångsfönstrets sista dag – tyckte jag var roligt. Om jag har några Pirkt.se-relaterade drömmar inför 2017 så är det nog att kunna hitta en bra liverapporteringslösning som inte behöver innebära att jag går back femhundra kronor i månaden. Där får man – i dessa karga tider för mediehusen – dra någon sorts gräns.
 

… rubrik:

 

… folkligaste professor:

Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, som blev Skype-uppringd av TV4:s Nyhetsmorgon och svarade på det sätt man kan förväntas göra innan klockan slagit 08.00 – i sin gamla gratisrock från Yazuragi-badet:

 

… folkligaste lördagsnöje:

Den enda gång jag någonsin satt min kängbeklädda fot på hipsterhaket Kåken – bland alla frusna ungdomar i sneakers!!! – så såg jag till min förvåning Jacob Hård sitta där, hukad över ett stimmigt bord.
Han kändes så ofantligt malplacerad. Jag visste inte alls vad jag skulle tro.
Men här, när han kröp ner i den här lördagskoppen, försvann min kognitiva Jacob Hård-dissonans:

Bad, #vinterstudion i paddan och resterna av skridskomatsäcken. Lördagsmys! pic.twitter.com/BD5SIdufGT

— Jacob Hård (@svtjacob) December 17, 2016

 

… mest bortglömda GIF-gif:

NorrmannenTommy Bergersens bidrag till GIF-historien begränsas inte bara till ett antal år av fint mittfältssnidande. Nej, han efterlämnade också en av de starkaste GIF-kopplade kulturyttringarna vi känner; låten »Without You«.
Och genom en av 2016 års allra viktigaste kulturgärningar har låtens video, där Fredric Lundqvist, Andreas Hermansson och Cain Dotson medverkar, gjorts tillgänglig på Youtube.
Och jag såg så mycket fram emot att någon gång under säsongen kunna använda den här glädjeyttrings-gifen—

—där en glatt leende »Herminator« enhandsjammar på en keyboard, men det glömdes helt sonika bort.
Nästa år, kanske.
 

… bästa GIF-gif:

TRE POÄNG! OCH ÅRETS GIF-GIF! pic.twitter.com/d5twQtylSG

— Erik Löfgren (@Pirkt) May 9, 2016

 

… medieträningsteknik:

Den här skickligt avvärjande paraplyveven—

—från skattejuristen Staffan Andersson, som inte vill svara på frågor om varför han hjälpt rika svenskar undvika skatt, skojar man inte bort. I detta Uppdrag Granskning-avsnitt bjöds vi även på ytterligare en stark scen: Frank Belfrages ytterst Benny Hill-musik-kompatibla trapplöp.
Låtom oss hoppas att detta faktum, att granskning av de rikas smusslande kan generera riktigt starka tv-scener, får medierna att granska dessa individer än hårdare under 2017.
 

… fakta:

På tal om de rika: i början av 2016 så ägde världens 62 rikaste människor lika mycket tillgångar som halva jordklotet (en nätt liten människoskara på 3,5 miljarder människor) gjorde tillsammans, enligt Oxfam.
Jag har skrivit en text i Länstidningen (där jag fått bli gästledarskribent!!!) som berör bland annat detta, och den är tänkt att gå i tryck i dagarna. Sedan är det bara att invänta responsen om att själva ifrågasättandet av att det ska vara så – att sextiotvå människor äger lika mycket som 3,5 miljarder människor gör tillsammans – är att förespråka folkmord i kommunismens namn.
 

… mediala icke-satsning:

Att Mittmedias mål med verksamheten är en stark och oberoende lokaljournalistik (och inte alls att tjäna en massa, massa pengar så snabbt som möjligt, genom nedskärningar och textrobotar) bevisades inte minst genom beslutet att sälja den lokala konstsamling som Sundsvalls Tidning satt på, för att få in pengar i bolaget.
 

… gengångare:

Det var inget annat än kusligt att U21-förbundskaptenen Håkan Ericssons mentor—

—var en exakt kopia av honom själv om tjugo år:

 
 

… teve-ögonblick:

Det måste ändå vara Stefan Sauks försök till en fistbump med Claire Wikholm i »Stjärnorna på Slottet«:

Hela förloppet – varenda sekund av Sauks historiskt ogenomtänkta framlut!!! – finns noggrant beskrivit i vad som blev en av årets få upplagor av Kalasläggslistan & Kasslerlistan.
 

… uteblivna GIF-analys:

När jag läste om gamla ideologer i inledningskursen på universitetet så blev jag mycket sugen på att analysera höstens GIF-trupp genom exempelvis Marxs, Machiavellis och Hobbes gamla glasögon. Via Marx hade jag nog försökt göra en analys kring faktumet att GIF-spelarna så sakteliga började göra anspråk på produktivmedlen (Johan Eklund på NP3 Fastigheter, Stefan Ålander på någon traineetjänst) och via Hobbes något om att man behöver en Leviathan – i form av Joel Cedergren och Joel Cedergren allena – vid rodret när det blåser snålt.
Och så hade jag tänkt att döma ut Jean-Jacques Rousseau (1712-1778), som jag med enkelhet skulle avfärda som en »naiv Svenska Fans-vevare« för dennes citat om att »Stefan Silva är född fri – men överallt är han i bojor«, som syftade till att den ständigt kringsmygande anfallaren borde få chansen på en kant.
 

… EM-satsning:

När man höftskjuter iväg så mycket skräp under ett år är det lätt att glömma bort ett och annat inlägg. Den här EM-rapporteringssatiren—

—hade jag helt förträngt, men nog var den lite träffande ändå.
 

… profetia:

Det räckte med att se en minut av den allsvenska premiären mot ÖFK, som jag såg på plats och vevade ihop ett blixtvev om!, för att konstatera att det inte var sant. I år heller.
 

… C-uppsats:

När började jag störa mig på Sport-Expressens eviga, outtröttliga lobbande för sin egen webb-tv på papperstidningens förstasida? Förra sommaren, kanske?
Bakom den text som irritationen till sist genererade så ligger ett sållningsarbete värdigt en C-uppsats. Exemplen ville aldrig ta slut, materialet var i det närmaste oöverskådligt.
Och jag tror till slut att budskapet i det slutgiltiga resultatet–

–gick fram, för efter publiceringen – som får sägas nådde ut, med Pirkt.se-mått mätt – så har Expressens papperstidning verkligen slutat med detta vedervärdiga framsidespuffande där de inte sällan berättade om vad som hände i en webb-teve-sändning igår.
Här finns C-uppsatsen att läsa i sin helhet.
 

… sociala mediekanal:

Tänk vilken levande portal Pirkt.se kunnat vara om det inte vore för det spaningsspill som läcker ut via appen Snapchat!!! Varenda på-flykt-spaning försvinner ner i detta mediala slukhål där det bästa man kan hoppas på är att få en bild i retur där någon kamrat bytt ut sitt tryne mot en gammal stor kolon–P-gubbe. Och inte ens bara snabba spaningar i farten har slängts ut i Snapchat-rymden; även mer tidsmässigt påkostade produktioner som trailern till Skams fjärde säsong, där William upptäcker vikar i hårbotten och rakar av sig allt!!!, har sett dagens ljus till obefintlig respons.
Tanken är att jag ska lära mig att lyfta ut russinen ur denna breda bullängd och publicera dessa mer långsiktigt än under tiosekundersintervaller.
Någon som talar så varmt om sin Snapchat-profil (som förresten är döpt till Pirkt) borde förstås ha förberett en topplista över årets allra bästa snaps – men som sagt: alla gyllne korn bara rinner mig ju ur nävarna, som vore jag en darrhänt guldvaskare.
Men den här, från Prag-resan i somras, den som berättar nästan allt man behöver veta om min och Tildes relation,  fick jag dock nyss skickad till mig:

Titta på den vakna, upptäcktssugna blicken till höger, den som vill omfamna hela världen med sin blotta uppsyn – och hon som ögonblickstrynar så fort hon tittat in på det tjeckiska hotellrummet.
Just det här – just dessa scener ur ett äktenskap!!! – är kanske inte Pirkt.se-material, utan kanske mer av en uppmaning till den begränsade skara som är ute efter den mer personlige vardags- och livsstilsbloggaren Erik Löfgren att det finns en social medieplattform där denne tillåter sig att titta fram.
 

… tyck:

Efter snabbtycket och blixtkrönikan så var 2016 året som lanserade »kortare än byline-tycket«, när Kvällsposten var först med krönika om Malmö FF:s överraskande val av Allan Kuhn som ny huvudtränare:

Med hjälp av Pirkt.se:s finstämda Paint-mätinstrument (ni ser pilarna till höger) kunde det fastställas att krönikörens bylinebild var längre än det faktiska tycket (som främst slår fast att Kuhn är dansk och att den tidigare tränaren, Åge Hareide, var norsk).
 
Och kanske var»kortare än byline-tycket« talande för det sportjournalistiska året, men jag vill faktiskt tro att det inte är gällande för Pirkt.se-året 2016. Jag vill faktiskt tro att de texter som väl vevades iväg (de var färre än brukligt) nog var så pass sammantaget genomarbetade att själva året letar sig upp över +++-spärren.
Eller? Jag lämnar kommentarsfältet öppet för risvevning och rosutdelning.
(Och är det någonting det här mediehuset ska försöka bli bättre på så är det dess läsarrespons. Vad trevligt och interaktivt vi ska ha det under 2017.)