Nej, spelet under hösten borgade kanske inte för något cupspel ute i Europa under 2017, men som sportchefen Bamse – inte den honungslapande björnen med samma namn – en gång sa om små klubbars chanser till Europaspel:
»Den som är väldigt dålig måste vara väldigt snäll«.
Och GIF Sundsvall var snällast av alla i hela allsvenskan 2017, konstaterade förbundet. Giffarna vann den svenska fair play-ligan – en triumf som tidigare år lett klubbar som Gefle och Brommapojkarna ut på kvalfyllda Europa-äventyr.
Men ingen som med relativ regelbundenhet knappat in sig på Pirkt.se under de senaste åren kan ha undgått den internationella konspiration som motarbetar GIF Sundsvall och den medelpadska fotbollen. Så sent som förra sommaren försökte jag, för då nytillkomna läsare, sammanfatta de fem värsta övergreppen i den här bloggposten.
Men inte trodde väl ens jag – en konspirationsteoretiker av stora mått, när det kommer till den medelpadska fotbollens vattentrampning – att UEFA:s absoluta toppar skulle vara så nitiska i sitt konspirerande att de till och med kunde tänka sig att skriva om spelreglerna för hela den europeiska fotbollen.
Men jodå:

När den röda, europeiska kvalmattan till sist rullas ut för klubben – efter hundratretton raka år av kringtrampande i den nationella, nej, länge inte ens nationella utan länge strikt regelstadgat norrländska gyttjebollen!!! – så hann klubbledningen knappt etablera två lortiga tassar på Europa League-plyschen innan mattan rycktes bort under fötterna.
Representanterna från klubbar som nordirländska Cliftonville FC och österrikiska Admira Wacker Mödling måste – fortsatt: i detta hypotetiska galascenario – ha skrattat åt de omkulldrattade medelpadingarna som plötsligt låg där i en lyteskomisk hög när mattan rullades ihop, galadörrarna stängdes och nån spelbolagstjomme kom fram och försökte trösta GIF-ledningen med en check på ett belopp motsvarande en månadslön för en av truppens bänkade yttrar.
Bara medan jag läste orden »GIF Sundsvall vinner fair play-ligan« i rubriken hann jag se framför mig en resa till Cypern för kvalretur mot Anorthorsis. Jag hann se framför mig hur planet lyfte från marken på Arlanda och hur det skulle kännas som att klubben GIF Sundsvall metaforiskt lyfte med det, hur solnedgången skulle träffa bortaläktaren i Larnaca den där sensommarkvällen och hur det skulle kännas när man står där efter slutsignalen, med 0–3 (0–6 totalt) på tavlan, och krasst konstaterar att »jahaja; nu har vi ju AFC hemma om två dar«.
Vi får aldrig veta hur det skulle ha känts. Sensommardrömmen om Anathorsis borta dog, inom loppet av milisekunder, redan när ögonen nådde ingressen. Kanske hann Urban Hagblom skena iväg i tanken på samma sätt när pressmeddelandet nådde inkorgen.
Kanske hann han också se bilden av den perfekta sensommaren 2017, den som skulle kunna bli kronan på hans två decennium långa sportchefsverk, flimra upp för ögonen–

–för att sedan tas ifrån honom?
Vi får nog aldrig veta, men denna tanke har om inte annat givit oss denna gif.