Här någonstans, precis när den här bilden togs, halvvägs genom söndagseftermiddagen, lär Tobias Eriksson ha rullat in 2–0-målet för Kalmar mot GIF Sundsvall, i en match så pass avslagen att TV4 inte ens orkat lägga upp målen – inte ens målen!!! – på deras Youtube-konto i efterhand.
En match så avslagen att det var fullständigt självklart för mig att samma tid välja att ta en lång, solbelupen och d-vitamininjicerande promenad med Tilde, lycklig och kär och fullkomligt obrydd om hur Jonathan Morsay skulle göra ifrån sig på Guldfågeln Arenas ena flank.
Hon har många förtrollande krafter, Tilde, och man kan glömma de flesta av omvärldens oroligheter när man är i hennes närhet – men inte ens hon brukar kunna få mig att helt och fullt kunna släppa tanken på GIF Sundsvalls skrala ytterutbud på matchdag.
Jag har knappt ägnat laget eller klubben en tanke sedan jag övervägde att skriva en text efter Göteborgs-matchen, helt och fullt—

Det allsvenska kontraktet är säkrat. Låt oss nu ägna resten av säsongen åt att förlänga Eric Larssons och Marcus Danielssons kontrakt.

— Erik Löfgren (@Pirkt) October 27, 2016

—byggd kring detta konstaterande. Men det hade varit ett slöseri med såväl eran läs- som min skrivtid; allt som behövs sägas är kort och koncist konstaterat ovan.
Det finns två byggstenar som borde utgöra grunden för nästkommande säsongers GIF-elva och jag räknar med att Urban Hagblom strösslar polletter och kurslitteratur (båda är kloka nog att studera vid sidan av fotbollen) över denna duo höstavslutningen igenom, för att knyta upp dessa kuggar innan de Molde-rycks ifrån oss för några strökronor.
Kör deras pass i dokumentsstrimlaren, Urban, så att de inte kan åka på sina Thailands-semestrar innan de kritat på.
För det är en sak att konstatera att Jonathan Morsay är a) 19 år och b) snabb, men det är fortfarande bara någonting att hoppas på. Att lyckas förlänga med Eric Larsson (seriens bästa högerback i år!!!) och Marcus Danielsson (som placerades bakom David Boo Wiklander på Sportbladets lista över seriens bästa spelare, något jag höll på att ge Per Bohman en trynstöt för!!!) är däremot någonting att på allvar tro på.
Och gosse, om GIF Sundsvall behöver ge folk någonting att tro på, efter en sommar där all kvalitet försvann och efter en höst där laget tagit åtta poäng på 14 matcher och där Sundsvallspubliken nätt och jämnt nått över 4000-strecket i matcherna mot publiklag AIK, Malmö och IFK Göteborg.
Det är väldigt roligt att kontraktet är säkrat, ett säkrat allsvenskt kontrakt är väl den enda hårdvaluta vi känner till och använder oss av, men det är – om jag får lov att psykoanalysera mig själv – väldigt oroande att jag känt mig så ointresserad av denna säsongsavslutning.
För om jag, som skulle sitta på ett offentligt toalettgolv vid det här laget ifall »läsa rykten om att kanadensiska Trelleborg-backar är aktuella för GIF« varit lika socialt destruktivt som »heroin«, har ledsnat under hösten – vad har då inte gemene Sundsvallsbo gjort?
Om detta måste vi ta ett grepp!!!