Tänk dig att du bestämt dig för att göra något så ofantligt otidsenligt som att köpa dig en film på DVD- eller Blu-ray-skiva.
Jo, du vet att du kan tillgodogöra dig filmen på annat sätt – du vet det – men ändå har du tagit beslutet att betala för dig. Du kanske känner att det är värt att betala för själva fodralet, för omslaget, för baksidetexten, för extramaterialet, för en korrekt översättning; ja, du är kort sagt villig att betala för denna produkt som fortfarande finns i handeln.
Köpfilmerna ges ju fortfarande ut, tänker du, trots att tiden egentligen sprungit ifrån dem –  så något måste de ändå ha.
Säg att du i det här scenariot är du sugen på att köpa dig en actionfilm, vi säger att det är en ny rulle med Pierce Brosnan i huvudrollen.
Tänk dig då att du – väl i affären; sugen på lite kvalitativ pang-pang – plockar åt dig fodralet till filmen men snabbt tvingas notera att det inte alls är prytt med en tuff, påkostad bild som accentuerar Pierce Brosnans knivskarpa käkparti i en actionstinn rörelse.
Nej, i stället pryds omslaget av en pixlig, skärmdumpad bild på en glåmig Pierce – understödd av en ordentlig reklamblaffa som täcker halva fodralet.
På reklamblaffan står:
»DU VET VÄL ATT DET HÄR STREAMADES PÅ NÄTET IGÅR???«.
Nu är det här förstås bara ett hypotetiskt scenario, men jag tror att vi kan enas om att det här inte låter som en genial idé för en tillverkare av en i många avseenden utdaterad produkt.
Jag tror att det råder konsensus om detta överallt i hela Sverige – förutom på Expressens sportredaktion.
De har nämligen med hull och hår anammat ganska precis exakt denna affärsidé på sin papperstidningsprodukt.
Om du i torsdags tog beslutet att unna dig ett papperstidningsköp för att läsa mer om övergångarna som genomfördes under det allra sista dygnet på transferfönstret – ja, då kunde du räkna med att mötas av en förstasida som…

… inte bara hänvisade dig till nätet och dess webb-tv – utan också till gårdagen.
»Den galna dagen i Expressen TV« har redan hänt. Och visst: papperstidningar brukar vanligtvis referera till saker som hänt – det är lite deras grej – men deras USP brukar vara att de berättar något mer om det som har hänt, inte bara att det hänt och att du kan ha missat webb-tv-livesändningen av det.
Endera såg du Expressen TV-spektaklet – och då har du ju redan sett det; då behövs knappast några pixliga bilder på en reporter med mikrofon för att fräscha upp minnet – eller så såg du det inte – och då påminns du (som just investerat 20 kronor för att läsa om vad som faktiskt hände i världen utanför webb-tv-studion) om att du missat allt det roliga.
Du kan inte (tro mig, jag har försökt) klicka på de små skärmdumparna på pappret och komma till det faktiska webb-tv-klippet. Expressen har inte, vilket man skulle kunna tro, köpt upp The Daily Prophets unika papperstidningslösning med rörliga bilder.

De har bara köpt sig ett par svindyra webb-tv-studios – dit de vill förstaside-valla sina papperstidningsköpare.
 
Och varför skulle man inte få göra det nån gång då och då, undrar ni??? Vad är det för fel med att nån gång då och då försöka lyfta fram för sina säkerligen ålderstigna papperstidningsläsare att »om ni vill så finns det mer att utforska och ta del inom Expressen-paraplyet?«.
Det där sista silly season-dygnet kanske var ett helt galet, unikt webb-tv-dygn som för en gångs skull närmast krävde en annonsplats på förstasidan i papperstidningen.
Jag hade också haft överseende med det.
Men det här var sportbilagans förstasida dagen innan, alltså på själva silly season-dagen:

En annons innan (om vad som ska hända i webb-teven) och en annons efter (om vad som hände i webb-teven): allt inför näbben på papperstidningsköpare som antagligen har köpt en fysisk papperstidning av en anledning.
Och det var inte direkt första gången de körde den annonsdubbeln.
Efter OS så skulle de svenska medaljhjältarna firas. Var?
På Arlanda och i Kungsträdgården, visst – men framför allt i…

… Expressen TV. Detta var inför firandet. Och detta var…

… efter. Den uppmärksamme noterar att Sarah Sjöström bara får sig en liten, liten ruta längst nere i ena hörnet – och vid en närmare detaljstudie ser man att…

… Sjöström – som tagit ett OS-guld, ett OS-silver och ett OS-brons – har en mindre nuna längst ner i hörnet på förstasidan (som handlar om att hon firats) än Moa Ferm, Expressen-TV-reportern som mig veterligen inte vunnit någon OS-medalj utan vars förstaside-meriter bara sträcker sig till att ha stått och hållit i en mikrofon i Arlandas vänthall.
(Här kanske man ändå, mitt i kritikstormen, ska stanna upp och faktiskt berömma Expressens för en enda sak: att de inte bara har sköna flabbgrabbar i sina webb-teve-sändningar.)
Andra aktuella exempel där den dubbla teve-annonsen satts in är Stockholms-derbyt förra helgen. Vi tar en snabb före– och efter-skärmdump, bara:

Genom att titta på förstasidorna ovan kan man ju få intrycket att Expressen TV faktiskt sände hela matcher. Att du kunde se själva derbyt i sin helhet i Expressens webb-teve.
Jag kanske behöver förtydliga för läsare som inte konsumerar Expressen TV (jag tror att det faktiskt finns en hel del sådana) att själva sportevenemangen faktiskt inte sänds på Expressen TV? Att det erbjudande du tar del av inför ett sportevenemang inte är ett erbjudande om att se det faktiska evenemanget – utan att genom webb-teven titta på andra människor som i sin tur tittar på matchen på en teve.
Det här – vad webb-teven faktiskt innehåller – har Expressen dock varit föredömligt tydliga med på sina förstasidor tidigare. Inte minst under det eviga webb-teve-annonserandet under OS i Rio (eller som man antagligen ortsdaterade OS-turneringen på Expressen-redaktionen: »OS i Expressen TV«).
Vi ska, fortsatt med hjälp av digitala skärmdumpar från Retrievers tidningsarkiv, ta och titta närmare på det.
 
Det svenska fotbollslandslaget stod för två bragdinsatser i kvarts- och semifinalen; båda två av den digniteten som antagligen fick många sportintresserade att unna sig ett exemplar av papperstidningen för att se vad de har hittat på för klassiska kvällstidningslösningar för dessa kvällstidningslämpade bragder.
Vad de möttes av? Detta, efter kvartsfinal-rysaren:

En relativt liten bild på Lisa Dahlqvist omringad av fyra närmast identiska bilder bestående av skärmdumpar från en gulgrön studio där en knappt urskiljbar programledare och en bisittare sitter och jublar – och under detta en stor, länkartad blaffa om att detta historiska utspelade sig, inte i Rio, utan i en webb-tv-studio i Stockholm.

Det här kan vara en rekordmätning när det gäller pixlighet i en bild som ansetts platsa på en förstasida i en tidning. Jag har sett många misstänkta gärningsmän vars ansikten har pixlats till mindre oigenkännlighet.
Och när samma Dahlqvist stänkte dit ännu en avgörande straff, den här gången i semifinalen mot Brasilien?

Exakt. Samma. Sak.
Det hela når meta-nivåer när de i en papperstidningsannons för sin webb-teve har med en liten faksimil på en tidigare papperstidningsannons för sin webb-teve.
Undrar du förresten vad »Studio Copacabana« är för något och varför jublet där är relevant?

Det hade du inte behövt göra om du betalat för ett tidigare pappersexemplar av Expressen i OS-tider.
Ett sommar-OS invigs en gång vart fjärde år och är antagligen ett av de historiska tillfällen då vanligt, sportintresserat folk fortfarande kan unna sig en papperstidning för tjugo kronor – bara för att se vad de skickliga kvällstidningsmakarna har hittat på för snygga, stämningsfulla sätt att utropa »NU BÖRJAR OS!!!« till sina läsare.
Döm då av gemene papperstidningsköpares förvåning när denne febrigt bläddrar fram sportbilagan, redo att inkassera en maffig, bombastisk förstasida – och möts av detta:

Det här är en kvällstidnings-etta som bokstavligen lutar sig fram mot ens ena kindparti, kupar handen runt munnen och, med närmast förnedrande högt tonläge, gastar »HAR FARBROR HÖRT TALAS OM NÄTET?« i ens öra.
Expressen valde alltså att försöka sätta fingret på gemene tidningsköpares OS-pepp med hjälp av en renodlad reklam-etta –  prydd av en nätt och jämnt urskiljbar Malin Roos i en mörklagd och tom studio, tillsammans med en skolfoto-infälld Patrick Ekwall.
»Vad är det stora idag, för våra papperstidningsköpare, fredagen den 5 augusti?«, måste någon sportchef på Expressen ha frågat högt på morgonmötet. »Är det att OS i Rio invigs – eller är det att vår webb-teve-studio i Rio invigs?«. Och svaret på detta mötesspånande måste alltså ha blivit ett unisont »webb-teve-invigningen!«, varpå någon bildchef tillade att »vi har en ganska ny bild på Patrick Ekwall som vi fått låna från hans klädmärkes hemsida! Det blir stämningsfullt!«.
Men efter OS-invigningen då, undrar ni??? Då måste–måste–måååsteee de väl ha låtit förstasidan prydas av det som hände på själva OS-invigningen? Typ en jättebild på den nytända elden – och kanske en rubrik om att spelen är igång i Rio?
Tänk om:

Showen var igång, förkunnade framsidan: men inte i Rio, inte på Maracanã-stadion – utan på Expressen TV.
Den snitt-uppmärksamme noterar att en liten ruta med Patrick Ekwall och Malin Roos – Studio Copacabana-stjärnorna! – åter igen smugit sig in i på förstasidan.
Och det måste man faktiskt ge Expressen, att här är de åtminstone ärliga med vad pappersläsarna erbjuds. För just den höga Patrick Ekwall-nuna-per-förstaside-capitan gör det relativt klart och tydligt att det är genom Patrick Ekwalls minspel man får »följa OS« på Expressen TV. Den klassiska titta på en man som tittar på sport på teve-teven som kvällstidningscheferna tvingats lära sig att älska (när de investerat i svindyra tv-studior, nya videokameror och TV4-hallåor – men sedan märker att det krävs en ännu större investering för att kunna köpa loss själva bildrättigheterna till evenemang).
Just denna Patrick Ekwall-fixering (den pixlig-Ekwall-per-förstaside-capitan ter sig nog väl tilltagen för alla som inte är PR-strateger hos hans klädmärke Difficult By P) var ny och speciell för OS , men om detta webb-teve-kampanjande (illustrerat med några ytterligare skärmdumpar nedan) var inriktat mot just den ena av sommarens två stora idrottsmästerskap?

Najj.
Najj-najj-najj.
I somras pågick ju också en EM-turnering i fotboll. En Expressen-läsare kan teoretiskt ha missat faktumet att EM pågick i landet Frankrike – men en Expressen-tidningsköpare kan inte – alltså kan inte!!! – ha missat att EM-turneringen pågick i webb-teven »Expressen TV«.
Så här slog papperstidningsmakarna på Expressen an tonen inför turneringen:

Visst känner vi igen OS-tonen? Jodå. Det är exakt samma framlut, samma kupade näve och samma högljudda men vänligt menade uppmaning till tidningsköparen – som just lagt 20 kronor på en fysisk Expressen – om att »TANT VET ATT DET FINNS ETT INTERNET DÄR MAN KAN SE RÖRLIGA BILDER NU FÖR TIDEN?«.
Men på själva EM-premiärdagen, vädjar ni, då måste de väl ändå ha ägnat förstasidan åt klassiskt bombastiskt tidningsmakeri?
Inte, ehm…

… direkt.
Snarare nådde webb-tv-annonserandet här nya meta-nivåer då den stora bilden som pryder förstasidan är skärmdumpad från en webb-tv-skärm – som i sin tur visar ytterligare en webb-tv-skärm!!!

Men när den franske landslagsstjärnan Dimitri Payet sänkte Rumänien med ett drömmål i slutskedet, precis innan han lämnade planen i tårar – då måste de väl ha gjort en stämningsfull förstasida?
Nej, Payets drömträff betydde inte lika mycket en drömstart för Frankrike som en…

… drömstart för Expressen TV!!! Om Dimitri Payets mamma av någon anledning köpt en Expressen-tidning med hopp om att hennes son skulle få pryda förstasidan ensam så får hon faktiskt skylla sig själv – hon borde ha räknat med att minst ett tiotal pixliga webb-teve-nunor skulle få vara med och dela på utrymmet.
Men Sverige då??? Inte användes väl det svenska EM-deltagandet som en enda lång webb-tv-kampanj???
Jodå. Så här såg framsidan på sportbilagan ut inför den svenska EM-premiären:

Visst är Zlatan med på bild, men det är även reklamblaffan för webb-teven – tillsammans med fyra olika skärmdumpar.
Och även de gånger då Expressens papperstidningsmakare försökte ge sina läsare en någorlunda klassisk förstasida – som här, då de på klassiskt manér ryckciterat sin krönikör Noa Bachner efter Sveriges inledningsmatch mot Irland – så lyckas de…

… klämma in en rejäl webb-tv-blaffa, tillsammans med de obligatoriska skärmdumparna från gårdagens sändning i genren »journalister bakom laptops i överdådig studio«.
Och förstasidan ovan var faktiskt en av de renaste förstasidor de gjorde i anslutning till Sveriges EM-deltagande. Låt oss snabbt gå igenom några andra exempel, inför och efter Italien- och Belgien-matcherna:

Efter Italien-förlusten ryckciterades krönikör Bachner igen – men den här gången har han tryckts längre upp i hörnet, tillbakatryckt av tre webb-tv-profiler i en gårdagsstudio som båda får skärmdumps-synas två gånger om.
Men EM-finalen, då???, undrar ni. Själva EM-finalen???
Jodå, tackar som frågar:

 
OS-invigningar, EM-premiärer, Zlatans avsked till landslaget: ingen sporthändelse är stor eller historisk nog för att inte kunna underkasta sig en webb-teve-annons på framsidan av Sveriges näst största sporttidning. Vissa dagar är Expressens pappersupplaga till och med landets allra största kvällstidning (det har jag sett dem framside-skryta med i huvudtidningen) och i ett längre reportage om kvällstidningarna i Fokus nyligen sa Expressens då tillförordnade chefredaktör Karin Olsson så här:

Vi hoppas att vi ska bli den sista tidningen som lägger ner. Papperstidningen har ju den fördelen att den har betalande läsare. Intäkterna från den stöttar fortfarande de digitala satsningarna.

De som köper dessa webb-tv-reklam-frontade papperstidningar, för omkring tjugo kronor styck, är alltså fortfarande de som betalar för dessa webb-teve-satsningar.
Meddelandet till dessa gamla trogna köpare som bär mediehuset Expressen på sina tjugolappsfingrande nävar vid kassabandet? Jo, ett skrikigt »NI VET VÄL ATT DET FINNS ETT NÄT DÄR DET RIKTIGT ROLIGA HÄNDER???« på sportbilagans förstasida, dag ut och dag in.
Det är svårt för mig, som utomstående, att se hur den ekvationen ska gå ihop. Jag tror det är svårt för alla att få ihop allt – om du inte är en faktisk Expressen TV-profil och sitter framför en av dessa laptops i en jättestudio; då tror jag att du bara myser över att ha blivit itutad att du är »en del av framtiden«.
Karin Olsson fortsätter i Fokus-intervjun:

Egentligen är det fascinerande hur omtalade våra ettor fortfarande blir. Ta vår tecknade etta med IS-karikatyren dagen efter Charlie Hebdo-attacken eller ettan med den kurdiske flyktingpojken Alan. Det är förstasidor som i debatten blev symboler för något större.

Hon pratar om huvudtidningen här, Olsson, men nog fa–an kan man säga att även sportbilagans förstasidor är symboler för något större.
Nämligen den ofantligt, ja, nästan ogreppbart stora förvirring som verkar råda internt, kring vad en kvällstidning som Expressen är och ska vara.
Jag tror att det kan vara historia i bevittnar.
Om hundra år kommer arkeologer att gräva upp en fysisk papperstidning av modell Expressen från EM-söndagen den 12 juni 2016.

Om dateringen har vittrats bort så tror jag att de kommer att ha oerhörda problem med att åldersbestämma denna förstasida.
»Hmm«, kommer arkeologen grynna och börja tala tyst för sig själv. »Vid vilket årtionde var människan villig att betala för pappersutgivna reklamblad för teve-klipp?«.
Hen kommer klia sig på hakan.
»Och när i allsin dar ansågs den här grafiken ligga i teknologisk framkant?«

»Är det här en stillbild från en match i dataspelet FIFA ’96?«, kommer kanske arkeologen undra.
Jag tror att även arkeologen kommer att försöka dubbelklicka på de små skärmdumparna på pappret, i hopp om att den ska The Daily Prophet-röra på sig.
Och jag är inte helt övertygad om att hen, som eventuellt hittar detta om hundra år, kommer att veta vad varumärket »Sport-Expressen« är för någonting.
Om arkeologen är mediehistoriskt intresserad så kanske, kanske hen kan placera Expressen som »mediehuset som en gång hade en stor papperstidning, men vars kvällstidningsimperium sedan webb-tv-annonserades ihjäl«.